Alla fladdermusarter som påträffas i Finland är insektsätare och går i dvala på hösten när tillgången på föda minskar. Hittills har det varit oklart var fladdermössen övervintrar i Finland, vilket har försvårat arbetet med att trygga en gynnsam skyddsnivå för dessa fridlysta djur.
Forskare vid Helsingfors universitet och Åbo yrkeshögskola undersökte fladdermössens beteende under vintern i en omfattande studie som genomfördes i Sydvästra Finland och på Åland.
– Vi funderade länge på var våra fladdermöss tillbringar sina vintrar, för i de få övervintringsplatser, källare och bunkrar vi kände till övervintrade endast en bråkdel av de fladdermöss som påträffades under sommaren. Vår studie visar att fladdermöss kan övervintra nästan var som helst i stenrika miljöer, säger Anna Blomberg, forskardoktor på Naturhistoriska centralmuseet Luomus vid Helsingfors universitet.
Den nya studien belyser inte bara hur olika arter utnyttjar steniga miljöer, utan också dessa miljöers betydelse för fladdermössen under olika stadier av dvalan.
– Läderlapparna går i dvala relativt tidigt på hösten och håller sig på sina övervintringsplatser fram till våren, medan nordfladdermössen och den utrotningshotade trollpipistrellen anländer senare och flyger ofta utanför övervintringsplatserna även på vintern, säger Thomas Lilley, förste intendent för ryggradsdjur vid Luomus.
Forskarna förvånade sig över det stora antalet olika fladdermusarter som övervintrar i stenrösen. Platserna används av alla vanliga arter, som nordfladdermus, vattenfladdermus, mustaschfladdermus samt brunlångöra, men också av våra mer sällsynta och utrotningshotade arter, som den ovannämnda trollpipistrellen och fransfladdermusen. Observationsmaterialet bygger på fladdermössens arttypiska ekolodsljud, som spelades in med hjälp av utrustning på övervintringsplatserna.
– Hittills har fransfladdermusen varit minst känd bland de arter som övervintrar i vårt land. Den har påträffats som regelbundet övervintrande endast i en grotta i Åboregionen. De övervintringsplatser vi hittat visar nyttan av ny teknik inom fladdermusforskningen. Genom att samla in omfattande data med högklassig utrustning kan vi få information som stöder både forskningen om och skyddet av även sällsynta arter, säger Ville Vasko, sakkunnig vid Åbo yrkeshögskola.
Den internationella forskningen om fladdermössens övervintring har främst fokuserat på stora grottor och övergivna gruvor i karstområden i Centraleuropa och längs Nordamerikas östkust. Sådana grottor finns inte i Finland, men på grund av ismassornas rörelser under istiderna finns det många typer av steniga miljöer i landet, som klapperstensfält, flyttblock, stenrösen och berghällar.
För närvarande tas fladdermössen i beaktande i miljökonsekvensbedömningar inom planläggning, främst utifrån sommartida kartläggningar, där man utreder deras fortplantnings- och rastplatser, födosöksområden samt viktiga flygkorridorer.
– Miljökonsekvensbedömningarna täcker bara en fjärdedel av fladdermössens årliga livscykel och tar bland annat inte hänsyn till de livsviktiga övervintringsplatserna, som är särskilt sårbara när markanvändningen förändras. Utöver de sommartida uppföljningarna behövs det också information om huruvida det finns viktiga övervintringsplatser inom dessa områden, säger Lilley.
Ursprunglig artikel:
Blomberg, A.S., Vasko, V.V. and Lilley, T.M. (2025), Rock solid: winter ecology of boreal bats at natural hibernation sites. Wildlife Biology e01540.
Ville Vasko
specialist
Åbo yrkeshögskola