Forskare vid Helsingfors universitet och Naturresursinstitutet har kartlagt hur skogsvårdsåtgärder påverkar växtligheten i skogen både på kort sikt och efter flera årtionden. I undersökningen användes data om växtligheten i fältskiktet i skogar i hela landet insamlat av Naturresursinstitutet.
Detta unika datamaterial gjorde det möjligt för forskarna att undersöka undervegetationen i över sexhundra skogsobservationsområden med tio års mellanrum under åren 1985, 1995 och 2006. Forskarna skapade kalkyler för tioårsperioderna för att räkna ut hur mycket fältskiktet som utgörs av gräs, ris och örter förändrades i de olika skogarna under ett decennium.
Antalet arter förblev det samma – arterna byttes ut
Forskarna upptäckte att antalet arter på observationsområdena förblev relativt oförändrat under en tioårsperiod, oberoende av när och med vilka metoder skogen hade vårdats. Detta berodde på att nya arter infann sig och ursprungliga arter försvann på observationsområdena i nästan lika stor omfattning.
Forskardoktor Elina Kaarlejärvi vid forskningsgruppen Research Centre for Ecological Change vid Helsingfors universitet uppger att artutbytet var som störst efter föryngringsavverkningen. Då ersattes i synnerhet arter som förekommit i stor omfattning på frodiga växtplatser av andra arter. Med föryngringsavverkning avses kalhygge samt avverkning med fröträd och avverkning med skärmträd.
– Då vi granskade skogar av olika ålder under en period på tio år, hade artutbytet ett samband med förändringar i förekomsten av de dominerande arterna i upp till 60 år gamla skogar. I skogar äldre än så hade blåbär och lingon blivit bestående dominerande arter och de nya arterna som tillkommit under de tio åren påverkade inte deras ställning, fortsätter Kaarlejärvi.
Förändringen är stor på frodiga växtplatser – följderna är okända
– Då man utför föryngringsavverkning av en skog innebär det för undervegetationens del en övergång från en stabil miljö till en tid av förändring. På frodiga växtplatser varar denna process flera årtionden, sammanfattar Tiina Tonteri, forskare vid Naturresursinstitutet.
Enligt forskarna tyder resultaten på att om föryngringsavverkningarna ökar, kommer en allt större del av skogsvegetationen att utgöras av andra arter än våra vanligaste skogsväxter blåbär och lingon.
Professor Anna-Liisa Laine, som leder forskningsgruppen Research Centre for Ecological Change, konstaterar att snabba och helhetsmässiga förändringar av växtligheten högst troligtvis har påföljder för organismer som är beroende av växterna och för ekosystemprocesser såsom näringskretsloppet.
– Vår nästa åtgärd är att undersöka dessa följder för ekosystemen. Vi strävar efter att förstå vilka faktorer som förändrar våra organismsamhällen och för detta behöver vi långtidsdata om vår natur, betonar Laine.
Artikeln:
Elina Kaarlejärvi, Maija Salemaa, Tiina Tonteri, Päivi Merilä, Anna-Liisa Laine:
Temporal biodiversity change following disturbance varies along an environmental gradient.
Global Ecology and Biogeography.