Artikeln har publicerats i tdningen Yliopisto 8/2023.
Niko Johansson stryker en bomullspinne längs fjäderskruden på en mes. Med en andra strykning rengör han undersidan av fågelns klor.
– Sedan får pinnen vänta i frysen tills jag gör molekylära undersökningar i laboratoriet, förklarar Johansson.
Han samlar in prover för sin doktoravhandling vid en fågelstation samtidigt som ringmärkarna jobbar med sitt.
– Jag har lärt mig mycket om fåglar genom min forskning, men jag har egentligen aldrig haft dem som hobby. På stationen brukar jag dela med mig av mina kunskaper om växtbiologi: på hur den är kopplad till fåglar.
– Provtagningen skulle inte vara möjlig utan hjälp från fågelskådarna som övervakar fågelnäten.
I Darwins fotspår
Johanssons arbetsrum ligger i Botaniska museet, det ståtliga stenslottet i Kajsaniemi botaniska trädgård. Hans forskning rör de sporer som fåglar bär med sig.
– Redan Darwin plockade frön från duvornas klor och funderade över förhållandet mellan fåglar och växter. Det är alltså på inget sätt revolutionerande att tänka sig att vissa växter har utvecklat anpassningar som hjälper dem att sprida sig med djur.
När det gäller sporproducerande arter har man inte ägnat lika mycket uppmärksamhet åt djuren.
– Man tänker sig att vinden sprider sporerna på ett nästan obegränsat sätt och att alla arter finns tillgängliga överallt, och att livsmiljön sedan "väljer" vilka arter som trivs var.
Under sitt arbete i växtsystematikens slott tänker Johansson ändå på de strukturella skillnaderna mellan arter.
– Alla lavar verkar inte vara bäst lämpade för vindspridning.
Beroende av torrakor
Johansson började därför kartlägga de sporer som hittas på fåglar. Resultaten av pionjärarbetet är preliminära, men de verkar bekräfta att fåglarna spelar en roll i sammanhanget.
– Ta till exempel en sällsynt lav som anpassat sig till torrakor. Är lavens spridning beroende av att vinden lyckas föra med sig sporerna till följande lämpliga torraka? Eller skulle en hackspett som specialiserat sig på torrakor kunna fungera som transportör av sporerna?
Johansson uttalar sig fortfarande försiktigt om vilka arter som använder sig av bevingade transportörer.
– Åtminstone har vi lingon- och blåbärssvulst: parasitsvampar som gör riset flerfärgat. Det lockar tydligen till sig fåglar. Så har vi också olika lavarter, och även skinnsvampar och andra svampar av släktet aphyllophorales.
Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.