När valen närmar sig försöker politiker verka tilltalande för så många väljare som möjligt. Vad bör medborgarna vara uppmärksamma på när kandidaterna talar?
För det första ska man lyssna på vad kandidaten talar om, det vill säga vilka teman och mål hen har.
− Det finns exempelvis stora skillnader i hur kandidaterna presenterar politik för väljarna: Är politik för dem att ta hand om gemensamma frågor, att sätta rika fifflare på plats eller handlar det kanske om intressekonflikter? Av detta är det möjligt att dra slutsatser om vilka politiska tillvägagångsmetoder kandidaterna har, bedömer forskare i politisk retorik Jouni Tilli, medlem av Helsingfors universitets Forskarkollegium.
− Och är de frågor som kandidaten säger sig jobba för konkreta eller abstrakta? Väldigt konkreta frågor kan vara svåra att förverkliga, medan väldigt abstrakta frågor inte nödvändigtvis har någon betydelse överhuvudtaget, fortsätter han.
Väljaren bör vara medveten om gränserna för politiken. En enskild kandidats enskilda mål förverkligas inte nödvändigtvis, eftersom de alltid begränsas av partiets mål. Väljaren kan dock uppleva detta som att kandidaten svikit sitt vallöfte. Om partiet å andra sidan agerar helt i strid med sitt program, påverkar det garanterat dess framgång.
Sist och slutligen handlar valet om hur man tar sig till en maktposition.
− Det är en annan sak vad man gör då man har makten. Hur man agerar i grupp, vilken slags regeringskoalition bildas och hur ekonomin ser ut. Dessutom förekommer det vanligtvis även oförutsägbara variabler inom politiken, säger Tilli.
− Jag har någon gång konstaterat att politisk retorik är en ständig kamp om vems gemensamt hopsnickrade båt håller längst innan det oundvikliga skeppsbrottet. Viktigare än enskilda löften är navigeringsfärdigheter, inställning och värderingar.
Inom politisk retorik går man rakt på sak för att väcka känslor
Det hur kandidaten talar har också en betydelse.
Att politiker ”går rakt på sak” och ”talar sanning” påverkar många väljarens val av kandidat. Att gå rakt på sak är ett känt retoriskt knep sedan antikens dagar.
− Då ville man sätta ord på saker på ett sanningsenligt sätt utan att försköna. Samtidigt tog man dock en risk, eftersom det var möjligt att alla inte delade samma uppfattning. Att gå rakt på sak innebar dock inte att man glömde bort sitt omdöme. Exempelvis i samtida kommentarer i antikens Rom beskrevs att gå rakt på sak som ett intensivt sätt att väcka känslor, säger Tilli.
Att vädja till väljarnas känslor är en av de mest centrala metoderna i den populistiska verktygsbacken. Enligt Tilli kan man se att exempelvis högerpopulistiska politiska rörelsers teman även har blivit en del av de så kallade gamla partiernas retorik.
− Populisternas sätt att tala om invandring sprider sig. Den retorik som de högsta makthavarna använder sig av fungerar samtidigt som en signal till medborgarna om vad man får säga.
Tilli är en av författarna till ett avsnitt om Finland i ett verk som jämför invandringsretoriken i tio olika länder och publiceras våren 2019. Forskarna har noterat att liknande retoriska knep används i olika länder.
Republikens president Sauli Niinistö konstaterade år 2016 vid riksmötets öppnande : ”Vi blir tvungna att överväga om vi ska skydda europeiska värderingar och människor samt de som lider verklig nöd, eller skydda de strikta internationella skyldigheterna och bortse från övriga konsekvenser”.
− Budskapet var alltså att vårt system inte klarar av att vi håller fast vid avtal om mänskliga rättigheter i kristider. Liknande retorik används för tillfället av Polens premiärminister Mateusz Morawiecki och Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som båda har fått mycket kritik av EU och anser att Europa bör skyddas mot EU:s skadliga värderingar, säger Tilli.
Den politiska retoriken har förändrats: flera icke-ursäkter
Till den parlamentariska politikens karaktär hör att man strävar efter att förbättra förslag med hjälp av kritik. Enligt Tilli ter sig kritiken ofta som rent gräl och bråk för vanliga medborgare.
− I valdebatter är det intressant att titta på hur kandidaterna framför och svarar på kritik som innehåller personangrepp.
Mer omfattande är detta förknippat med hur kandidaterna förhåller sig till sina politiska konkurrenter och motståndare. Enligt Tilli har den finländska politiska retoriken blivit hårdare i detta avseende. Å andra sidan har man än en gång kunnat konstatera att man inte kommer långt enbart genom att provocera.
− I de sociala mediernas tidsålder har budskapen blivit mer koncisa. Vi översköljs av meddelanden och bombarderas hela tiden av saker att ta ställning till från olika källor. Man har övergått från dialog till enskilda angrepp, vilket till exempel Twitter lämpar sig väl för: först provocerar man och sedan börjar man ifrågasätta varför någon tar illa upp.
− Idag tänker många tyvärr att ”att gå rakt på sak” betyder att man får såra andra med sanningen som förevändning. Att man kan säga vad som helst, så länge som man själv tror att det man säger är sant.
När valdebatten går het kan väljaren försöka observera vem som klarar av att be sin största politiska konkurrent om ursäkt.
− Förmågan att be om ursäkt på ett uppriktigt sätt är en sällsynt egenskap inom politiken och ställer kandidaten i ett positivt ljus. Risken är stor för att man skuldbelägger personen man ber om ursäkt eller framställer sig själv som ett offer. Retoriskt kan man i detta fall tala om en slags icke-ursäkt: ”Ursäkta att ni känner som ni gör”, kommenterar Tilli.
Relativ sanning och alternativa fakta
Ett kapitel i sig då man talar om sanningsenligheten i politisk retorik är sanningens relativitet överhuvudtaget. Inom politiken kan samma fakta leda till olika eller till och med helt motsatta åtgärdsprogram.
− Exempelvis när det gäller social- och hälsovårdsreformen är det politiska fältet enigt om att social- och hälsovårdskostnaderna kommer att öka på grund av befolkningens åldersstruktur. Detta förnekar säkert ingen. Skillnaderna dyker upp när det gäller vad man bör göra åt saken utgående från den tillgängliga informationen, säger Tilli.
Med retorik kan man även tumma på sanningen och lura åhöraren. Detta har man enligt Tilli varit orolig för enda sedan antiken.
− En central princip för att tala sanning är att man vanligtvis anser att sanningen binder talaren. Med andra ord förbinder sig den som talar sanning personligen till budskapet, medan någon som försöker övertyga för sin del försöker skapa ett band mellan budskapet och åhörarna. Man tänker sig också vanligtvis att det är förknippat med skam att bli påkommen med att ljuga.
Under den senaste tiden har de kändaste exemplen på skamlös användning av politisk retorik kommit från Donald Trump. Trumps rådgivare Kellyanne Conway förnekade exempelvis i januari 2017 att Vita husets kommunikationschef Sean Spicer skulle ha ljugit om antalet personer i publiken vid presidentens installation. Enligt Conway rörde det sig endast om alternativa fakta som presenterats för Spicer.
− Den retorik och det sätt att göra politik som används av Trump och hans närmaste krets liknar en ständig valkampanj. Takten mattas inte av, så som den vanligtvis görs då valet är avgjort och man övergår från kamp om makten till dialog och förhandling.
Som forskare i politisk retorik är det intressant att se vad som händer härnäst.
− Återgår man till det som tidigare var normalt i den politiska retoriken eller blir retorik à la Donald Trump det nya normala?