Vid skiftet av 1600- och 1700-talet uppstod en ny bokgenre som fick ett stort genomslag och var betydelsefull på sikt. Flickor som till dess varit en utbildningsmässigt förbisedd marginalgrupp uppmärksammades nu genom så kallade uppförandemanualer som i stort och smått uppfostrade unga kvinnor.
Sara Medberg har forskat i unga kvinnors uppförandemanualer som gavs ut i Sverige, varav Finland var en del av, under 1700-talet. I den kyrkohistoriska avhandlingen ”Studier, som kunna göra dem yra i hufwudet”: Högreståndsflickors uppfostran och kvinnoidealet i unga kvinnors uppförandemanualer 1699–1768 i Sverige visar hon att manualerna kan ses som ett första steg mot dagens jämställda utbildning.
– Unga kvinnors uppförandemanualer lade genom att uppmärksamma flickors bristfälliga uppfostran på lång sikt grunden för skapandet av ett jämställt skolningssystem, som vi har idag i Finland och i Sverige, säger Medberg.
Manualerna signalerade ett nytt tänkesätt kring kvinnors utbildning och i längden också ett nytt kvinnoideal.
– Det började anses att högreståndsflickor borde ha en mer gedigen, planmässig undervisning eller överhuvudtaget en skolning av något slag och en genomtänkt uppfostran som till stor del dittills hade varit pojkarnas privilegium, säger Medberg.
Utgivningen av uppförandemanualerna är den första gången som unga kvinnor uppmärksammades som en enskild målgrupp på bokmarknaden. Manualerna var den första litteraturgenren som riktade sig direkt till cirka 12–18 år gamla flickor (högreståndsflickor) och inte till exempel till deras föräldrar eller lärare. Genom att självständigt läsa manualerna kunde flickorna kanske för första gången under historien se sig själva som individer och ägna sig åt personlig utveckling.
Traditionella men samtidigt progressiva
Med början i sekelskiftet 1600–1700 utgavs ett stort antal på svenska skrivna eller till svenska översatta uppförandemanualer. De presenterade en bred och väl bearbetad agenda för flickornas curriculum med studier och undervisning i bland annat uppförande, dans, talanger så som musik och konst, gav råd i fråga om vänskap, umgänge med friare, äkta män, till och med änkestånd.
Vidare instruerade böckerna om smink, baler och i stort sett varje ämne som kunde tänkas ha med en ung kvinnas liv att göra. Överraskande teman är bland annat älskare och älskarinnor, nattliga serenader, riskerna i att låna en manspersons vagn samt bruket av så kallade skönhetsfläckar, dvs små svarta prydnadslappar, som var på modet bland aristokratin på den tiden och som i en manual beskrevs som ”swarta mörksens lappar [som] – – rödjer ju solklart ett med mörker öfwerdragit hjerta”.
Trots att manualerna var något nytt, var idéerna ofta traditionella och syftade på att göra livet behagligare för män:
En lydig och tjänstvillig, pliktskyldig dotter gladde sin far, en ung dam med kvick samtalsförmåga, graciösa gester och nätta danssteg underhöll friare mer, en bildad hustru var behagligare sällskap för en äkta man, en inte okunnig moder kunde lättare ta hand om små barns elementära undervisning och en husmoder, som kände till hushållssysslorna kunde lättare förestå ett hushåll och vinna tjänstefolkets respekt.
I manualerna skildras ett genussystem där flickors egenskaper, sysslor och platser förväntas vara helt andra än pojkars dito. Kvinnans roll i livet gick i huvudsak ut på att vara till service för mannen. Men enligt Medberg kan man med ett nutida perspektiv på innehållet lätt missa att manualerna faktiskt var progressiva för sin tid.
– Ifall man läser uppförandemanualerna utifrån tidens kontext avslöjas också en helt annan och för sin tid nytänkande agenda, som ofta uppriktigt syftar på flickornas bästa och ger utrymme till deras personliga utveckling samt sätter värde på dem som människor.
Enligt Medberg är uppförandemanualerna ett smått förbisett fenomen i existerande forskning om flickors uppfostran och utbildning under 1700- och 1800-talen. Huvudfokus för tidigare forskning om uppförandemanualer har varit stora västerländska länder som Italien, Storbritannien, Frankrike och USA, men manualerna som gavs ut i dåtidens Sverige har som genre hamnat i skymundan i forskningen.
Forskare och författare
Sara Medbergs intresse för kvinnohistoria tar sig inte bara uttryck i hennes forskning. Medberg har ett djupt rotat intresse för litteratur och har alltid älskat kostymdraman och historiska romaner som Jane Austens böcker.
Intresset för skönlitteratur och de insikter hon fått genom sin forskning ger hon utlopp för som författare hos Otava. Medberg har skrivit flera romaner och hennes böcker har översatts till flera olika språk och sålt i tiotusentals exemplar.
Inspirationen till handlingen i böckerna får hon ofta via sitt historiska forskningsarbete.
– I mina historiska romaner sätter jag ord på min akademiska forskning ur individens synvinkel och inspireras av att försöka lyfta fram kvinnors utbildnings- och vardagshistoria. Denna historia har till stor del tigits om och den har hamnat i skuggan av männens gärningar.
Om disputationen:
TM Sara Medberg disputerar med avhandlingen ”’Studier, som kunna göra dem yra i hufwudet’: Högreståndsflickors uppfostran och kvinnoidealet i unga kvinnors uppförandemanualer 1699–1768 i Sverige” den 23.5.2025 kl. 12.00 vid Teologiska fakulteten. Disputationen äger rum i Festsal 303, på adressen Unionsgatan 33.
Opponent är FD och docent Ella Viitaniemi, Tammerfors universitet, kustos är Mikko Ketola.
Doktorsavhandlingen publiceras också elektroniskt och finns tillgänglig i Helda.
Kontaktuppgifter:
Alternativt per telefon via Helsingfors universitets mediatjänst: 02941 22622