Stam1na hör till Finlands långvariga favoriter och ledande namn inom metallmusiken. Bandet spelar snabbt, aggressivt och skickligt.
Bandet kommer från Klemis i Södra Karelen som har 3 000 invånare. Allting började på 1990-talet på familjen Olkkonens gård där nybörjargitarristen Pekka blev tänd på musik. Hans favoriter var bland annat Guns N' Roses, Metallica och Stone. Han tog sina första musikaliska intryck av sin storebror.
När Pekka Olkkonen var 15 år gammal träffade han några andra musiker som gillade heavymusik. Då fick bandet sin början. Antti Hyyrynen åtog sig uppgiften som sångare och kom till familjen Olkkonens vardagsrum för att skapa bandets första egna låter med gitarristen. Så uppstod Stam1na år 1996.
— När bandet hade spelat in sina första demon var vi övertygade om att det här kommer att bli något stort och att vi snart får inbjudan att turnera utomlands, berättar Pekka Olkkonen.
Karriären fick dock inte någon flygande start. Stam1na tränade mycket och skrev flitigt nya låtar, men något skivkontrakt lyckades bandet inte få.
— Hela tiden trodde vi starkt på att vi hade ett jävla bra band och bra musik. Det var bara att ingen kände till oss. Då började man så småningom inse att visst kan de också gå så att det inte blir av med hela grejen.
Det exotiska finska språket
Äntligen 2004 skrev bandet sitt första skivkontrakt och började nå framgång. Under det följande årtiondet fick bandet Emma-statyer, guldskivor, toppställningar på albumlistor, och även de omdrömda Europa-turnéerna. Språket hade bytts till finska redan efter ett par demon.
— Hyyrynen har alltid skrivit våra texter. Han kände att han kunde uttrycka sig bättre på finska.
Det var ett lyckat val, trots att Olkkonen först var emot språkbytet.
— Inte kan man ju sjunga heavy på finska, skrattar Olkkonen.
— Men vi hade Kotiteollisuus och Sielun veljet som förebilder. Samtidigt började också Mokoma från Villmanstrand, som spelade trash metal på finska, och då blev finskspråkigheten kanske ett litet fenomen.
Vi har fått enbart positiv feedback på språket utomlands.
— Människor har tyckt om hur finskan låter. De tycker att finskan är ett exotiskt språk som passar vår musik.
Vänskapen förstärks
I år firar Stam1na sin 25-åriga karriär. I februari publicerades redan det nionde albumet, Novus Ordo Mundi. Bandets stomme har varit nästan oförändrad under hela karriären. Trummisen Teppo Velin har varit med nästan från början, basisten Kai-Pekka Kangasmäki och keybordisten Emil Lähteenmäki kom med litet senare.
— En klar orsak till att vi har orkat hålla på så här länge är att vi fortfarande har roligt med att göra musik, säger Olkkonen.
De unga männen kände varandra redan innan de grundade bandet. Vänskapen har bestått och blivit starkare under resan i och med de gemensamma upplevelserna.
— Det är också oerhört viktigt att vi litar på varandra starkt och har en psykologiskt trygg miljö där alla blir jämlikt hörda.
Klemis–Helsingfors–Klemis
Den unga Olkkonen hade hur mycket som helst passion för spelande, men eftersom konstnärsyrket är osäkert funderade han redan tidigt på alternativa yrkeskarriärer. Han kände att lantbruk inte var hans livsstil.
— Våra föräldrar såg redan ganska tidigt att varken jag eller mina två bröder skulle ta över gården, och vi pressades inte till att göra det heller. Våra intressen var något helt annat.
Olkkonen klarade sig bra i skolan. Vägen ledde från Klemis till gymnasiet i Villmanstrand. I gymnasiet blev han intresserad av psykologi.
— Jag frågade min lärare om jag borde söka in till en skola och studera psykologi. Läraren var mycket uppmuntrande och berömde undervisningen vid sitt universitet Helsingfors universitet, berättar Olkkonen.
När en av Olkkonens bästa vänner också tänkte söka in till Helsingfors universitet, bestämde han sig för att grabba tag i inträdesprovsböckerna genast efter studentskrivningarna. Olkkonen kom in på första försöket 2000 och började studierna följande år efter militären.
Han glömde inte Stam1na, utan reste ofta från Helsingfors till hemstaden för att spela och träna under de följande åren.
Psykologi blev en andra passion
Under de första studieåren fick Olkkonen jämt och ständigt ahaupplevelser.
— Jag förstod att jag verkligen hade valt rätt bransch. Hela tiden förundrade jag mig över hur intressanta saker psykologi handlar om och sög i mig ny kunskap. Psykologi blev snabbt en andra passion vid sidan av musik.
Varför är psykologi intressant? För det första undersöker psykologi fenomen som är så mänskliga att man kan tillämpa informationen som den producerar på sig själv, säger Olkkonen.
— Förutom den ökade självkännedomen tycker jag särskilt om att psykologi försöker se bakom beteendet: orsaken till beteendet.
Liksom musik är människosinnet en bottenlös brunn, funderar Olkkonen. Det finns alltid något nytt att förundra sig över.
Beakta fotgängaren!
Pekka Olkkonen skrev sin pro gradu-avhandling i trafikpsykologi. Han undersökte bilolyckor som lett till fotgängares död. Unga, under 19-åriga bilförare var överrepresenterade i fråga om olyckor på övergångsställen.
Olkkonen önskar att den finländska trafikkulturen i alla avseenden ska respektera fotgängaren mera.
— I flera andra länder är kulturen sådan att bilen stannar innan man som fotgängare ens hinner ta ett steg på övergångsstället. I Finland är man tvungen att med hjälp av ögonkontakt med föraren försäkra sig om att det är tryggt att gå över vägen.
Jag fick nog slita litet med gradun, medger Olkkonen. Han hyste inte förhoppningar om en karriär som forskare.
Förmågan att komma överens med sig själv
För tillfället spelar Olkkonen i Stam1na och sköter sin privata psykologmottagning.
— Helst vill jag hjälpa människor så direkt som möjligt, på tu man hand. Mitt mål är att öka människors självkännedom så att de bättre kan klara sig med sig själva och förhoppningsvis leva ett mer meningsfullt liv.
Det hör till psykologens kompetens att kunna verbalisera olika fenomen i livet och människosinnet, funderar Olkkonen.
— Till exempel känslor kan vara något diffusa för människor.
Psykologen kan hjälpa klienten med att identifiera och ge namn till känslor. Efter det kan man undersöka varför vissa känslor dyker upp i vissa situationer.
— Jag försöker alltså öppna klientens ögon för sitt eget beteende. Det yttersta målet är naturligtvis att minska allt slags mänskligt lidande.
Piloter och unga som begrundar karriäralternativ
Efter studierna jobbade Olkkonen på Försvarshögskolan. Han gjorde anlags- och personlighetstest samt psykologiska intervjuer vid institutet för beteendevetenskaper. Testen och testresultaten inverkade på vem som godkändes till studier för att bli jaktflygare och civilflygare samt till uppgifter i flygtrafikledning.
Hurdana personligheter kommer in till flygbranschen?
— Flygare och flygledare ska ha god stresstålighet och goda sociala färdigheter, eftersom arbetet nästan helt består av teamarbete. De ska kunna arbeta eftertänksamt även i oväntade situationer. Impulsivitet skulle vara ett exempel på icke-önskade personlighetsdrag, definierar Olkkonen.
Olkkonens följande arbetsplats handlade också om yrkesval: Han jobbade som psykolog på Östa centrums arbets- och näringsbyrå i Helsingfors.
— Jag tyckte väldigt mycket om att jobba som yrkespsykolog. Där kunde jag syssla med hjälparbete mer än när jag utförde psykologiska personbedömningar för en specialgrupp, säger Olkkonen.
De kändes mest givande när jag hjälpte en ung människa hitta en lämplig studieplats.
— Det finns inte en bättre känsla än när man kan hjälpa en människa i att hitta rätta val och lösningar.
Spelningar och gitarrlektioner
Stam1na-bandets popularitet ökade hela tiden. Snart tog turnélivet all den tid som blev över från psykologarbetet. Tidtabellen blev tätare.
— Vi åkte på vår första Europa-turné med Apocalyptica redan när jag jobbade på Försvarshögskolan, berättar Olkkonen.
— Jag ville syssla med båda jobben, och trots att jag var ivrigt inne i ekorrhjulet anade jag någonstans i mitt inre att det här kan man inte klara av utan paus.
När korttidsjobbet som yrkespsykolog slutade, beslutade Olkkonen att prova en ny livsstil.
— Jag vågade inte bli musiker på heltid. Jag grundade ett eget företag och började ge gitarrlektioner. De var mycket efterfrågade, så jag visste att det skulle finnas jobb.
Olkkonen har gett gitarrlektioner sedan 2013. Han trivs bra som lärare.
— Det finns några terapeutiska element med: arbete på tu man hand som grundar sig på kontakt. Ibland går man också igenom andra saker vid sidan av spelskickligheten.
Psykologbakgrunden är till nytta i undervisningen, bedömer Olkkonen.
— Som psykolog har jag lärt mig att vara närvarande och blivit van vid att träffa olika människor, och efter att ha studerat inlärningsteorier har jag förstått att det finns många olika sätt för människor att lära sig. Den kunskapen kan jag nu tillämpa i praktiken.
Tillbaka till den bekanta rollen
Musiker har drabbats hårt av coronapandemin. När spelningarna plötsligt slutade i fjol återgick Pekka Olkkonen till psykologarbetet efter sju års paus, denna gång som företagare.
— Det har känts jättebra, trots den långa pausen emellan, säger Olkkonen.
Han hann dock arbeta intensivt som psykolog i fyra år innan han ägnade sig åt musiken.
— Erfarenheten visade mig vad det betyder att vara psykolog och vad psykolog betyder som arbetsroll. Kunskaperna hade lyckligtvis inte försvunnit.
Psykologarbete på distans
Under coronatiden bemöter psykologen klienterna på distans. Distansmötena har varit överraskande lyckade, glädjas Olkkonen.
— För några klienter har distansmöten varit till och med lättare eller rent av det enda sättet att få hjälp. De har inte haft kraft att ta sig till mottagningen från hemmet, eller de har inte vågat röra sig bland andra människor.
För en psykolog är den ideala situationen att träffa klienten ansikte mot ansikte, anser Olkkonen.
— I terapi måste man lyckas att skapa en förtroendefull och trygg miljö. Detta är mer utmanande via nätet. I närkontakt kan man lättare upptäcka gesterna, och växelverkan är inte lika begränsad som på videobild. Enligt respons från klienter har distansmötena dock hjälpt dem mycket.
Nya kompositionsidéer uppstår på hundrasten
Själv kopplar musiker–psykologen av genom att röra sig ute.
— Jag har en hund, Ilpo, och hundägande ökar ju välmående enligt undersökning. Ilpo tar mig ut i naturen, och då lyssnar jag ens inte på musik.
När Olkkonen rör sig ute är han ensam med sina tankar – eller försöker distansera sig från dem.
— Det är meditativ koncentration att röra sig i naturen, väldigt avslappnande.
Under dessa utflykter får musikern ofta också nya kompositionsidéer.
— I tystnaden börjar huvudet producera rytmer och melodier. Sedan sparar jag dem på min telefon genom att nynna och klappa.
Olkkonen är också en ivrig idrottare. Han spelar hobbyishockey ett par gånger i veckan och tränar aktivt på gymmet.
— Lyckligtvis kunde man också här i Helsingfors spela på uteis i vintras. Gymmen var stängda på grund av coronan, men jag har hållit på med styrketräning så länge att jag kan träna var som helst.
Erfarenhet vinner över blyghet
På grund av coronasituationen är det för tillfället helt oklart när Stam1nas turné i anslutning till den nya skivan kan ordnas. Bandet väntar på anvisningar och agerar enligt dem. Olkkonen längtar redan efter att få spela framför en publik, på en ”äkta” spelning.
— Att spela live är ett flow-tillstånd som man inte får av något annat. Jag längtar mycket efter det, trots att jag var blyg som ung och att jag aldrig har känt att uppträdande är något naturligt för mig, avslöjar gitarristen.
Turnéerna och den långa erfarenheten har vant mig vid det. Arbetet har fått mig att förstå vad som är viktigt.
— Jag har lärt mig att älska allt det där. Det är okej om man är litet nervös under en spelning. Man ska alltid vara litet spänd, det betyder ju att det man gör är viktigt.
Personintervjun har publicerats i tidskriften Yliopisto 5/2021.