Förhoppningarna som den argentinske påven Franciscus har väckt på olika håll i världen är ett av ämnena i Teologia.fi:s färska temanummer Katolinen kirkko tänään (Katolska kyrkan av i dag).
Akademiprofessor Elina Vuola vid Teologiska fakulteten analyserar i sin artikel kyrkans lednings inställning till den latinamerikanska befrielseteologin, sexualetiken och kvinnans ställning i kyrkan.
DE SISTA SKA BLI DE FÖRSTA
Den centrala principen i den latinamerikanska befrielseteologin är att de fattiga ställs främst i all kyrkans verksamhet.
− Det verkar som om Vatikanens inställning till befrielseteologin nu är en annan. Om inte annat så åtminstone mer pragmatisk, bedömer Vuola.
Betydligt mer problematiska är frågorna om sexualetik och kvinnans ställning i kyrkan.
Enligt Vuola förhåller sig Franciscus inte till befrielseteologin som en dogmatisk fråga utan hans inställning är positivt pragmatisk – ett förhållningssätt som inte är oväntat hos en jesuit från Latinamerika.
− Det är typiskt för jesuiterna att de kopplar andligheten till främjandet av samhällelig rättvisa, något som man också kan iaktta hos Franciscus. Kritisk bedömning och vilja till dialog är likaså centrala i jesuiternas verksamhet.
De här dragen accentueras eftersom de tidigare påvarna har varit mycket annorlunda, jämför Vuola.
KYRKANS AUKTORITET I KRIS
Tidigare tolkade Vatikanen befrielseteologin utifrån motsättningen mellan kommunism och kapitalism, berättar rektorn för Loyola University i Chicago, jesuiten Michael J. Garanzini, som Vuola har intervjuat. Franciscus däremot tolkar befrielseteologin ur maktens och maktlöshetens, rikedomens och fattigdomens perspektiv.
Garanzini understryker att påven Franciscus ändå inte är någon befrielseteolog.
Enligt Garanzini har man inom katolska kyrkan återgått till en öppenhet som påminner om den som fanns under Andra Vatikankonciliets tid 1962–1965, en öppenhet där man strävar efter att bedöma kyrkans samhälleliga och globala roll.
Situationen och utmaningarna är nu andra, men som Garanzini säger, ”en självgod hierarki har inte vunnit katolikernas hjärtan. Om det vittnar också inställningen till skandalerna om sexuellt utnyttjande. Kyrkan har förlorat väldigt mycket av sin moraliska auktoritet”.
Åtminstone påven vill inte fortsätta konflikten mellan hierarkins övre sikt och gräsrotsnivån, mellan Europa och den globala södern.
FATTIGA KVINNOR HAR INGEN RÖST
− Om man förstår befrielseteologin i vid bemärkelse omfattar den också t.ex. global feministteologi och svart teologi, definierar Vuola.
− Även i de här frågorna visar sig påven vara intresserad av dialog och respekterar människors olikhet. Igen kan dock jämförelsen med föregångarna leda till att för stor vikt läggs vid Franciscus uttalanden och gester.
− Dessutom påminner han mycket om sina föregångare i sin oförmåga att förstå den dödliga kopplingen mellan fattigdom och kön – och hur den sammanhänger med den katolska sexualetiken, kritiserar Vuola.