Aleksi Moine, som doktorerar i folkloristik, har fingrarna med i spelet i många områden inom humaniora. Moine växte upp i ett finsk- och fransktalande hem och inledde sina akademiska studier i Frankrike.
– Där studerade jag först ett par år filosofi, litteratur, historia och språk som ryska, latin och klassisk grekiska. Sedan kom jag in i normalskolan i Paris, École Normale Supérieure, där jag tog min kandidatexamen i klassiska studier, eller snarare i klassisk filologi.
– Efter det ville jag studera något annat än lingvistik, men jag var ändå intresserad av språk. Jag började studera mytologi och historisk antropologi och tog till slut en magisterexamen i finska språket och kulturen. Sedan åkte jag till Island för att läsa mig till magister också i nordiska medeltida studier. Där studerade jag främst folklig kristendom på det medeltida Island. Jag flyttade till Finland 2017 med tanken att skriva en doktorsavhandling om den finsk-karelska besvärjelsetraditionen. I praktiken blev det ändå så att jag undervisade i franska vid Fransk-finska skolan i Helsingfors under några år innan jag sökte till Helsingfors universitet.
– Jag arbetar också som översättare av skönlitteratur och översätter främst finsk och finlandssvensk litteratur till franska. Jag har också översatt en del vetenskapliga publikationer på de här språken och även från ryska till franska.
Vad handlar din avhandling om?
– Arbetsnamnet på min avhandling är Jumalan sanat ja Kristuksen kädet. 1800-luvun Ilomantsin parannusloitsujen lausumistatapahtuma antropopoeettisena prosessina (ung. Guds ord och Kristi händer. 1800-talets helande besvärjelser i Ilomants som en antropopoetisk process). I avhandlingen studerar jag nordkarelska besvärjelser som samlats in på 1800-talet. De kallas ofta anakronistiskt för besvärjelser på kalevalameter, dvs. sådana som Elias Lönnrot en gång samlade in och använde som källmaterial för Kalevala.
– Jag tittar på de här besvärjelserna ur ett kroppsligt perspektiv, dvs. hur människokroppen beskrivs i dem. Primärt granskar jag de föreställningar om kroppen som hela den helande ritualen bygger på. Jag sätter mig också in i hur besvärjaren arbetar under den helande ritualen – hur hen talar om sina egna handlingar i besvärjelserna och hur hen till exempel rör vid den person som helas. Jag hoppas att min avhandling kan hjälpa oss förstå vilka uppfattningar om mänsklighet, hälsa och kropp det har funnits i det förflutna.
Vad inspirerade dig att doktorera inom ditt område?
– Jag är kunskapstörstig, nyfiken och vill lära mig saker och förstå världen. Samtidigt har jag alltid varit intresserad av språk, ord och ordens kraft. När jag bedrev klassiska studier var jag mycket intresserad av Orfeus och andra mytiska poetiska gestalter. När jag läste Kalevala under mytologikursen, upptäckte jag att den finsk-karelska traditionen också har ett mycket intressant sätt att förhålla sig till ord och poesi.
Vilken betydelse har din avhandling för den bredare allmänheten eller samhället?
– Studier av det förflutna är nyckeln till framtiden. Även om min studie inte har någon direkt inverkan på dagens samhälle, ger den en möjlighet att reflektera över tidigare uppfattningar om människan och miljön. Eftersom de skiljer sig så mycket från våra egna uppfattningar gör de att vi kan se kritiskt på vår värld idag och förstå den bättre. Helande besvärjelser och andra dikter på kalevalameter har också använts för att bygga upp en nationell identitet, och genom att undersöka de här processernas rötter kan vi förstå varifrån vi kommer och vart vi är på väg.
– Det är viktigt att bedriva forskning som hjälper oss att förstå vad till exempel den ekologiska krisen och den växande nationalismen beror på. På så sätt kan vi påverka dem också i dagens samhälle. Många processer har pågått i hundratals år, så det går inte att så där bara bli av med dem. Och å andra sidan tenderar de ursprungliga källorna att glömmas bort under en lång process.
Hur har arbetet med din avhandling gått? Hur känns det att skriva en avhandling?
– Tack vare finansiering från Vetenskapsstiftelsen vid Helsingfors universitet kunde jag inleda mitt arbete med betalda doktorandstudier i augusti 2020, det vill säga mitt under pandemin. Pandemin gjorde att den första tiden var utmanande och ibland ensam. Universitetet var nytt för mig och huvudsakligen arbetsgemenskapen också.
– Under pandemin var jag hemma mycket och läste. Många kurser blev uppskjutna eller inställda, men lyckligtvis kunde jag arbeta på webben med det arkivmaterial som publicerats. Arbetet med avhandlingen har varit intensivt och det har ibland varit svårt att hitta en balans mellan arbete och fritid.
– Att arbeta ensam kräver stöd från omgivningen, och min arbetsgemenskap och mina kollegor har varit oersättliga. Det har varit fint att ha tre andra doktorander som samtidigt har forskat i ämnen som har med magi att göra. Vi har haft en väldigt bra stämning och vi har kunnat diskutera ämnet och få idéer av varandra.
Vilka är dina framtidsplaner? Var ser du dig själv efter din doktorsexamen?
– Jag vet nog fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor! Jag har ganska många idéer. Jag är intresserad av forskning, men mycket beror naturligtvis på möjligheten att få finansiering. Konkurrensen är hård. Det skulle vara trevligt att fortsätta forska om levande människor istället för döda, även om arkivmaterialet är mycket intressant. Jag skulle kanske kunna bedriva intervjuforskning eller föra forskningen i en mer konstnärlig riktning.
Vilka råd skulle du ge till någon som precis har börjat sin resa mot en doktorsexamen?
– Jag skulle säga att välj ett forskningsämne som verkligen intresserar dig, eftersom du kommer att ägna flera år åt det. Personligen har jag haft nytta av att ta en paus innan jag började arbeta på avhandlingen. Det gav mig visshet om att jag ville forska i just detta ämne.
– Kom också ihåg att en avhandling inte är hela ditt liv. Ta en paus och håll igång med andra hobbyer och ett socialt liv så att inte arbetet tar över allt. Att hitta en balans mellan arbete och fritid kan vara utmanande när du helst skulle vilja fördjupa dig i din forskning. Jämför dig inte heller med andra. Som doktorand har du alltid ett eget perspektiv på forskningsämnet.