Stilen i smyckena finländsk, men materialet från annat håll
− Vi fastställde var metallen i smyckena kom från genom att kartlägga föremålens geokemiska sammansättning och mäta förhållandet mellan blyisotoper. Smyckena är till stilen typiska för järnåldern i Finland. Därför är det sannolikt att de gjutits i verkstäder i Finland. Metallen som använts för att framställa dessa smycken är däremot förmodligen inte från Finland, eftersom man inte kände till inhemska kopparmalmer under järnåldern, berättar forskardoktor
Hittills har arkeologerna förmodat att kopparn som användes under järnåldern huvudsakligen skulle ha sitt ursprung i kopparmalmerna i södra Skandinavien. Den här tolkningen har under den senaste tiden ifrågasatts, eftersom även den koppar som finns i arkeologiska metallfynd i Sverige har visat sig vara utländsk import.
I studien som genomförts i samarbete med arkeologer vid Helsingfors universitet och
Kopparspåren leder till Sydeuropa
− Resultaten visar att kopparn som man använt i föremålen inte har sitt ursprung i Finland eller i närliggande områden, utan har kommit till Finland via långväga utbytesnätverk, förmodligen från Sydeuropa, konstaterar Elisabeth Holmqvist-Sipilä.
Genom att utreda förhållandet mellan blyisotoper har man kommit fram till att kopparn i föremålen har sitt ursprung i Grekland och Bulgarien. I dessa områden producerades mycket koppar under brons- och järnåldern och den spreds över hela Europa i form av olika föremål, krigsbyten och handelsvaror. Metaller återanvändes också genom att man smälte ned gamla föremål till råvara i nya avgjutningar. Det är möjligt att man att man återanvände metaller som kommit till Finland redan under bronsåldern i Levänluhtatrakten.
Resultaten av detta projekt visar att det kom föremål också till Finland via Östersjön från kopparutbytesnätverk på kontinenten. Sålunda kan det finska området sammanlänkas med den omfattande kopparhandeln i Europa. Resultaten visar också hur mångfasetterade de forntida metallfynden är tidsmässigt och tekniskt sett: råvarorna spred sig hit genom flera händer, troligen under en lång tidsperiod och över mycket långa avstånd. I hantverkstäder framställdes smycken av dessa internationella metaller i den stil som var populär under järnåldern i Finland. Ofta reflekterade de bärarens lokala identitet och hemort. Projektet finansierades av Emil Aaltosen säätiö.
Ytterligare information:
Forskardoktor Elisabeth Holmqvist-Sipilä, Forskarkollegiet
Docent Anna Wessman, Avdelningen för kulturer, ledare för Levänluhta projektet