För cirka 5 500–6 000 år sedan beboddes det nuvarande Finlands område av jägare-fiskare-samlare, som bodde i små byliknande samhällen. Människor som färdades längs vattenlederna anlade permanenta fiskesystem och röjde ibland till och med skog för småskaligt jordbruk.
Även om markägande knappast förekom i dagens bemärkelse, markerades sådana platser som var av särskild betydelse för samhället genom målningar av älgar och båtar på stenhällar med det starkt röda jordfärgspigmentet rödockra. Avlidna och föremål målades också med samma pigment när de begravdes.
Den kraftigt röda färgen var utan tvekan betydelsefull i sig, men den rituella användningen av pigmentet var också förknippad andra betydelser.
Rödockra hämtades från olika platser till gravar
En forskningsgrupp vid Helsingfors universitet har visat att det förekommer tydliga variationer i den kemiska sammansättningen hos 5 500–6 000 år gamla prover som samlats in från gravar och boplatser från den så kallade typiska kamkeramiska kulturen.
– När vi analyserade prover av rödockra från samma grav, visade det sig att de inte alltid hade samma kemiska sammansättning, säger stipendieforskare
– Vid en analys av resultaten i relation till provernas fyndkontexter framgick det till exempel att avlidna eller deras utrustning som placerats i samma gravhål hade färgats med rödockra av olika ursprung. Kanske ville man på så sätt betona den avlidnas identitet, eller kanske var rödockrans ursprung – eller den väg den färdats – på något sätt betydelsefull. Det som står klart är att färgen i sig inte var det enda betydelsefulla under den här perioden.
Grundämneshalterna i provmaterialet analyserades med hjälp av röntgenfluorescensanalys (XRF) och elektronmikroskopi (SEM-EDS).
Första geokemiska undersökningen av rödockra inom arkeologi i Finland
– Trots att man redan länge känt till användningen av rödockra som en del av ritualer under stenåldern, har den geokemiska sammansättningen aldrig tidigare undersökts i Finland, berättar Marja Ahola.
– Vissa typer av rödockra koncentreras tydligt till vissa geografiska områden, säger
– Eftersom man hittat rödockra med samma kemiska sammansättning hundratals kilometer från varandra, verkar den ha ingått i dåtida utbytesnätverk. Vår tolkning är att rödockra har transporterats långa vägar. Inom samma nätverk transporterades också bärnsten från Baltikum och ringformade smycken av skiffer som tillverkats vid Onegasjön. Ur den synvinkeln är de långa avstånden och de transporterade föremålen och råvarorna typiska för tidsperioden.
Utöver nätverket för utbyte av rödockra fann forskningsgruppen även tecken på att flera olika typer av rödockra medvetet användes tillsammans i samma rituella kontext.