Pjäsen baserar sig på Zacharias Topelius egna dagboksanteckningar: publiken får höra med sagofarbrors egna ord hur hans studentliv såg ut och hur han festade och söp i synnerhet i Österbottniska nationen.
Som ung student rökte Topelius även kardustobak och spelade om pengar. Han var en rastlös konstnärssjäl, kärleken brann och flickvänner hade han gott om, tills han gifte sig med Maria Emilie Lindqvist, fästmö till hans döde vän och rival Henrik Backman. Efter giftermålet blev livet lugnare.
Kärleken styrde valen
Virpi Hämeen-Anttila, som skrivit pjäsens manus, berättar att hon överraskades av Topelius känslosamhet.
– Förstås får vem som helst tårar i ögonen av sången Sparven om julmorgonen, som Topelius skrev när hans son dog bara ett år gammal.
Sagan Björken och stjärnan med sitt barnarov berättar i sin tur historien om Topelius farfarsfar under Stora ofreden.
Kärleken var också hans allt i allo när han valde sina studier. Familjetraditionerna förpliktade Topelius att studera till läkare, men kärleken till historia vann. Efter studier i astronomi, grekiska och flera andra ämnen blev han slutligen doktor i historia.
Som äldre älskade Topelius historia och traditioner, men han var också en tänkare före sin tid. Han förespråkade utbildningsmöjligheter för kvinnor och barnens rättigheter, försvarade naturvärden och främjade finska språkets ställning i samhället.
Han är framför allt känd som sagoförfattare, men också för Boken om vårt land, Fältskärns berättelser och sina många dikter. Topelius var rektor för Kejserliga Alexanders Universitet åren 1875–1878 och innehade professurer i historia vid samma universitet i över 20 års tid.
Pjäsen inspirerade skådespelarna
Skådespelare Kim Gustafsson, som i pjäsen lever sig in i en medelålders Topelius, Runeberg och hemlärare Blank, är entusiastisk över pjäsen. Han är bekant med Runeberg från Borgå, där han spelade nationalskalden på Runebergsdagen.
– Att spela historiska roller är en utmaning, eftersom publiken alltid har en uppfattning om hur sanningen ska se ut, säger Gustafsson.
– Eftersom pjäsens repliker kommer nästan direkt ur dagböckerna vet man att det är just så här Topelius har sagt och tänkt.
Enligt Hämeen-Anttila var Topelius en glad och positiv man; sagorna slutade alltid väl och det onda fick sitt straff.