När våren kom hade vinterns matförråd nästan tagit slut och hungern gnagde i magen. Skördetiden inföll först på hösten och föregicks av tungt arbete med osäker utgång. Därför var det viktigt att kunna läsa tecknen och ta tydor, och man gjorde sig föreställningar om hur saker hängde ihop. Vårens brytpunkter – t.ex. fettisdagen, påsken och när korna släpptes ut på bete – var gynnsamma tillfällen, för då stod dörren mot det övernaturliga öppen.
Vidskepelse håller folk i skinnet
– Många kyrkliga högtider har specifika normer för lämpligt beteende, berättar arkivforskare Juha Nirkko vid Finska Litteratursällskapet.
Att arbeta, ta sig en tupplur eller väsnas är inte alltid önskvärt. Förbuden härstammar från kyrkans strävan att omvandla gamla hedniska högtider till kyrkliga högtider. Folket hotades med repressalier från högre makter om de inte betedde sig på önskat sätt på helgdagarna.
Enligt docenten i religionsvetenskap Risto Pulkkinen ingick det redan på 800-talet i kyrkans missionsuppdrag att ersätta hedniska högtider med kristna.
– Sedvänjorna förändrades genom synkretism. Förkristna traditioner och högtider gavs ett kristet innehåll, och kyrkor byggdes på platser som redan tidigare hade ansetts heliga. Man resonerade att folket på så sätt småningom skulle övergå till kyrkan. Men det var inte fullt så enkelt.
Långt lin
På fettisdagen åker man fortfarande kälke, så att säden ska växa bra på sommaren och linet växa sig långt. Den här sortens vidskepelse kallas för likhetsmagi.
– Kvinnorna skulle släppa loss sitt hår och borsta det, för då blev linet långt och lätt att hantera. Om husmor åkte kana i backen med rumpan bar blev linet särskilt fint, berättar Risto Pulkkinen.
Om man på fettisdagen kom tidigt i gång med arbetet och snabbt fick allt färdigt, skulle detta upprepas under resten av året. På fettisdagen fick man inte göra upp eld inne i stugan för annars skulle flugorna vara till besvär hela sommaren, och man fick inte spinna för då skulle fåren bli sjuka. Det kan också ligga en hednisk högtid bakom fastlagstraditionen: benen från grisfötter som åts då skulle sparas hela, och på försommaren begravas som ett offer till skogsrået.
Lycka är ett nollsummespel
Påskens innebörder verkar enligt Risto Pulkkinen ha uppstått huvudsakligen som en följd av kristendomen. Påsken var en skrämmande tid: Kristi lidande började redan vid fastlagen, och onda makter, t.ex. häxor, vandrade på jordens yta och inväntade de tre dagarna då Kristus skulle vara borta. All magi var särskilt kraftfull. Dessutom var matförråden nästan tömda och oron tyngde, hur skulle man klara sig?
Det hände att husmödrar smög in i grannens lagård och mjölkade grannens ko på mjölk, eller rentav åsamkade kon skada, för att stjäla grannens välgång. Jordbruk och boskap spelade en central roll för människans överlevnad, och man skydde inga medel, varken magi eller annat, när det gällde att säkra sin framgång.
– Man trodde då att det endast fanns en begränsad mängd lycka och välgång, och att man med trollkonster kunde överföra den från en till en annan, konstaterar Juha Nirkko.
Påskdagen och Kristi uppståndelse är förknippade med ljusare föreställningar. Då tittade man på solen genom ett tunt silkestyg, och ju mer solen dansade desto bättre år var att vänta. Och om en vindpust tog tag i tyget, såg solen ju ut att dansa.
Tydor om skörden
När boskapen släpptes ut på bete och sådden inleddes var särskilt viktiga brytpunkter i det agrara samhället. Utgående från vädret den dagen togs flera tydor om storleken på den kommande skörden och aktiviteten hos rovdjuren.
Olika slags säkerhetsåtgärder var av nöden: t.ex. kunde man låta boskapen gå under en kvinnas särade ben så att hennes kraft skulle beskydda dem. Eller så gick man runt betesängen bärande på järn eller märkte ut dess gränser med ett särskilt mäktigt ämne, t.ex. illaluktande harts eller härsket sälspäck. Enligt Risto Pulkkinen inleddes sådden av husbonden själv, färsk från bastun och klädd i rena kläder. Början var alltid avgörande.
– Gudfruktiga husbönder plöjde först ett korstecken, mer hedniskt lagda ett pentagram. En husbonde som ville vara på säkra sidan gjorde bådadera.
När den agrara livsstilen försvinner, försvinner också de föreställningar som är förknippade med den. Men två är alltid aktuella: sexualiteten och döden.
– De lever vidare genom tiderna. På midsommar gör folk riter som är laddade med magisk kraft för att hitta kärleken, åtminstone till hälften på allvar. Man tar helgdagen på allvar, säger Pulkkinen.
April, april?
I dag tar man inte längre tydor på årets brytpunkter, utan de har fått karnevalistiska drag. Valborg, midsommar och lillajulsfesten som har ersatt skördefesten kekri är alla tillfällen då man kan släppa loss och glömma vardagen och vanligheten, säger Risto Pulkkinen.
– Också den moderna människan behöver brytpunkter under året, stunder när det blir ett avbrott i tiden och tidlöshet råder.
Vi kan ha ingrodda vanor eller föreställningar som styr våra handlingar därför att de inger en känsla av trygghet eller för att saker alltid har gjorts på ett visst sätt.
– Föreställningar, förhoppningar och fördomar har alltid påverkat människors liv. Även om förebuden inte stämmer, finns vår vilja att tro på dem kvar, säger Juha Nirkko.
Till hans egna rutiner på våren hör att besöka stugan när snön ännu ligger kvar.
– Kanske det undermedvetet känns som om något skulle gå fel om jag inte kommer ut till stugan i tid.
En karneval i sitt eget slag är första april, som narrats redan på 1800-talet. Syftet har varit att uppfostra barn och godtrogna till att använda sitt förnuft. Nirkko anser att aprilskämt fungerar särskilt bra i det tryckta ordet, eftersom grundantagandet är att medierna talar sanning.
– Å andra sidan är varje dag första april i vår postfaktiska tid, säger Juha Nirkko med ett litet skratt.