En ny avhandling kartlägger när, hur och varför den finlandssvenska gruppidentiteten uppkom och hur den utvecklats och upprätthållits till i dag. Studien visar att föreningslivet spelar en avgörande roll för finlandssvenskhetens utveckling.
– Före 1900-talet uppfattade de svensktalande i Finland sig inte som en enhetlig grupp, som finlandssvenskar. Det var först i och med nationalismens framväxt i Europa och i Finland som tanken om att de svensktalande i Finland tillhör en grupp med en gemensam historia, kultur och öde uppstår, säger Maria Saaristo som disputerar i statsvetenskap 20.8.2020.
I sin studie delar hon in den finlandssvenska gruppidentitetens framväxt i tre perioder. Åren 1860-1907 då idén om finlandssvenskheten uppstår och slår rot, åren 1908-1949 under vilka identiteten etableras samt åren 1950-2019 som Saaristo använder som tidsram för att studera finlandssvenskhetens utveckling på två områden: språkets betydelse i val och i föreningslivet.
– Finlandssvenskheten konstrueras medvetet och som en reaktion på finskhetsrörelsen på 1800-talet.
Nyckelaktörer i svenskhetsrörelsen grundar föreningar som Svenska folkskolans vänner, SFV (grundad 1882) och Svenska litteratursällskapet, SLS (1885) som sprider idén om de svenskspråkigas gemensamma historia, kultur och framtid bland svenskspråkiga finländare. På finskt håll arbetar Finska litteratursällskapet, Suomen kirjallisuuden seura, SKS (grundad 1831) på motsvarande sätt för att väcka den finskspråkiga gemenskapen.
– När språk börjar användas som en identitetsskapande faktor i de nationalistiska rörelserna runtom i Europa sker det en s.k. intellektualiseringsprocess av språken, som innebär att språk görs till bärare av nationell kultur. Den här processen sker också i Finland, beskriver Saaristo.
Som exempel på steg i denna intellektualiseringsprocess nämner hon att man bl.a. börjar stödja utbildning, litteratur- och teaterproduktion på språket i fråga, samla och sprida folkloristiskt material, skriva patriotiska dikter och sånger samt stödja forskning som fokuserar på språkgruppen i fråga.
– SFV ordnade stora körfester t.ex. 1897 i Åbo då ”Modersmålets sång” uruppfördes med 1300 körsångares röster och till en publik på 12000 personer från hela Svenskfinland. Föreningen Brage, som grundades 1906, tog sig att designa folkdräkter och vid 1920-talet hade så gott som varje ort sin egen dräkt. Fester med brandtal och sång ordnades t.ex. vid Raseborgs ruiner.
– Moderna exempel på verksamhet som skapar den finlandssvenska identiteten är t.ex. stafettkarnevalen och föreningsfestivalen.
Föreningslivet luckrade upp de gamla klass- och regionklyftorna
Föreningslivet kom att spela en viktig roll i hur den kollektiva identiteten lyckades etablera sig. De språkbaserade nationella rörelserna grundade föreningar i Finland som var starkt rotade i huvudstaden och i de akademiska kretsarna, t.ex. SKS, SFV och SLS. Från och med 1880-talet började även inkluderande föreningar, såsom ungdoms- och nykterhetsföreningar grundas runtom i Finland.
– Före 1880-talet umgicks finländarna i regel inte över klassgränserna. Det är först när föreningar börjar grundas och ett civilsamhälle börjar uppstå som svensktalande med olika social bakgrund börjar samlas kring en gemensam nämnare, nämligen det svenska språket.
Både finsk- och svenskhetsrörelsen arbetade aktivt genom de lokala ungdoms- och nykterhetsföreningarna för att skapa medvetenhet om språkfrågan i regionerna och vinna politiskt stöd för sin sak.
– På grund av det här blev det finländska föreningslivet blev ganska skarpt uppdelat i två språkgrupper, något som håller i sig ända till idag.
I framväxten av den finlandssvenska kollektiva identiteten ringar Saaristo in 1907 som ett viktigt årtal.
– Lantdagsvalet 1907 var det första allmänna valet i Finland efter valreformen som avskaffat den gamla ståndslantdagen och infört enkammarlantdag.
Svenska partiet som i den gamla ståndslantdagen innehaft en stark position i borgar- och adelsståndet hade inte varit beroende av ett brett väljarstöd. Nu var situationen annorlunda: de svenskspråkiga i Finland bildade en minoritet på cirka 12 procent. Nu var man beroende av röster utanför huvudstadsregionen. Skulle det lyckas, med tanke på att de svensktalande i Finland i tidigare val röstat splittrat utifrån klass, region och språk?
– Valresultatet 1907 visar att svenskhetsrörelsens initiativ och arbete med att skapa en finlandssvensk gemenskap som luckrade upp de gamla klass- och regiongränserna och samlade de svenska i Finland kring språket lyckades.
Majoriteten av de svenskspråkiga väljarna röstade på Svenska folkpartiet och de övriga svenskspråkiga väljarna röstade på svenskspråkiga kandidater i det socialdemokratiska partiet, som var det enda tvåspråkiga partiet.
– Ett århundrade senare i riksdagsvalen 2003, 2007 och 2011 röstade mellan 83-85 % av finlandssvenskarna på SFP eller vänsterpartierna. Språket motiverar alltså fortsättningsvis svenskspråkigas valbeteende i mycket hög grad.
Tvåspråkiga lösningar får medvind i tider av språklig sammanhållning
Saaristos studie visar att den oro som uppstod för det svenska språkets och kulturens framtid i finskhetsrörelsens kölvatten under andra halvan av 1800-talet och som gav upphov till tanken om en finlandssvensk gemenskap bildar en trend som hållit i sig till i dag.
– Fram till medlet av 1900-talet, som innefattar språkstridigheterna på 20- och 30-talen, var tvåspråkiga föreningar relativt ovanliga. Under efterkrigstiden, som däremot präglas av sammanhållning mellan språken, ökade registreringen av tvåspråkiga föreningar gradvis och mellan 1970 och 2000 registrerades fler tvåspråkiga än svenskspråkiga föreningar.
På 2000-talet sker det något igen visar Saaristos material. Efter millennieskiftet minskade registreringen av tvåspråkiga föreningar och registreringen av föreningar med en tvåspråkig namnstruktur ligger nu på ungefär samma nivå som på 1960-talet.
– När man ser på registreringen av tvåspråkiga föreningar över tid kan man konstatera att färre tvåspråkiga föreningar har registreras under tider då språkfrågan har varit en aktiverad samhällelig tvistefråga, under tider då språkfrågan har varit latent har registreringen av tvåspråkiga föreningar ökat.
– Att tvåspråkighetstrenden i föreningslivet tappar fart på 2000-talet sammanfaller med nationalismens uppsving och ifrågasättande av svenska strukturer i Finland.
Saaristos material visar att finlandssvenskheten som en kollektiv identitet uppvisar en stark kontinuitet över tid. Språket styr långt hur finlandssvenskarnas agerar i föreningslivet och hur de röstar i val under tidigt 2000-tal, precis som hundra år tidigare.
– Det som är intressant med kollektiva identiteter är att de är sociala konstruktioner som skapas av oss människor. De påverkat vårt beteende, och kan utnyttjas till exempel för politiska syften. Därför är det viktigt att undersöka hur de uppstår, reproduceras och förändras.
Maria Saaristo disputerar 20.8 kl.12 vid Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet på avhandlingen The Construction, Consolidation and Transformation of the Ethnic, Collective Identity Finland-Swede in The Context of Swedish and Bilingual Voluntary Associations.
Avhandlingen finns fritt tillgänglig för nedladdning i Helsingfors universitets digitala arkiv för examensarbeten E-thesis