”Bildning är förmågan att använda kunskap för ett gott ändamål”

Långsiktig humanistisk forskning ger förståelse om vem vi är och varför vi handlar som vi gör. Bildning som bygger på forskningsbaserad kunskap är samhällets ryggrad, säger Tuomas Heikkilä, professor i kyrkohistoria.

Bildning är inte färdigheten att använda bestick i rätt ordning, eller ett korrekt bruk av fina främmande ord. Bildning är förmågan att komma överens med andra och använda kunskap för ett gott ändamål, säger Tuomas Heikkilä, professor i kyrkohistoria vid Helsingfors universitet. 

–Bildning är en del av universitetet och universitetet en del av bildningen. Bildning bygger alltid på kunskap, för utan kunskap kan vi inte handla på rätt sätt. 

När Heikkilä själv började forska om bonden Lallis och Biskop Henriks förehavanden på 1100-talet tänkte han att han skulle gå igenom det som skrivits om dem i medeltida källor. Slutligen kom han så långt som till 2000-talet och skrev en hel bok om Finlands identitetshistoria. 

Ju mer han lärde sig om Lalli och Henrik, desto tydligare blev det att dessa två män förknippats med finskhet genom tiderna. Forskningen är enligt Heikkilä ett gott exempel på hurdana byggstenar det kan finnas i det förflutna. I historieforskningen anses det inte längre att händelseförloppet i det förflutna kan spåras noggrant. Snarare tolkas det förflutna nu med hjälp av teman som anses viktiga. 

Oavsett om det handlar om dagens politik eller identitet, bygger allt på en tolkning av det förflutna. Rysslands invasion av Ukraina, Ukrainas motstånd och Finlands EU-politik motiveras med historia. 

–Vi kan inte förstå nuet om vi inte känner till det förflutna. Historieforskning är ett sätt att se in i framtiden.

Finlands medeltidshistoria är historikerns skattkammare

Gemensamma nämnare för Heikkiläs forskning är medeltida skriftlig kultur och handskrifter, mångvetenskapliga metoder som utvecklats för att studera dem samt helgon som förekommer i dessa. Hans forskning fokuserar på just Finland, eftersom vårt land har rikligt med medeltidshistoria som ingen ännu forskat om. 

För drygt tio år sedan hittade Heikkilä och hans forskningsgrupp finsk litteratur från en tidsperiod på femhundra år. När han studerade dessa medeltida handskrifter märkte han att han saknade verktyg med vars hjälp han skulle kunna bedöma hur handkopierade versioner av en text härstammar från varandra. 

–Plötsligt märkte jag att jag höll på att utveckla en algoritm tillsammans med en professor i datavetenskap för att lösa problemet. Den algoritmen är fortfarande i bruk runt om i världen. 

Hans mångsidighet har sitt ursprung i inspirationen att hitta något nytt som inte varit tidigare känt. Heikkilä upplever också att ett positivt intresse för saker och ting är en av förutsättningarna för bildning. 

Långsiktig humanistisk forskning i trångmål ute i världen 

Heikkilä anser att bildning är den ryggrad i samhället som upprätthåller samhörighet. Universitetets roll som skapare av bildning är synlig både i historien och just nu. 

Fattiga Finlands rikedom var möjligheten att få tillgång till kunskap och bildning även med anspråkslösa utgångspunkter. I dag är universitetets viktigaste produkt en bildad människa som tjänar samhället som kandidat, magister eller doktor. 

–Som historiker kan jag inte betona tillräckligt vilken fantastisk hjältesaga om bildning Finlands historia är. För hundra år sedan lyckades Finland, som hade frigjort sig från Ryssland och var härjat av inbördeskriget, hitta samstämmighet. 

Medborgarna valde demokrati och höll fast vid den trots trauman från inbördeskriget och yttre hot. Också då betydde bildning att komma överens med andra och ta andras åsikter i beaktande, säger Heikkilä. 

Betydelsen av bildning betonas i festtal och politikerna berättar ofta att de svär vid forskningsbaserad kunskap. När det slutligen är dags att fatta beslut, händer det lätt att kortsiktiga politiska intressen kör över forskningen, som spänner längre än en mandatperiod. 

Heikkilä är bekymrad över den utveckling, som kan skönjas på olika håll i världen, där budgetarna för den humanistiska forskningen trångsynt skärs ned. Långsiktig grundforskning ger förståelse om vem vi är och varför vi handlar som vi gör. 

–Den humanistiska forskningen är i trångmål till exempel i Australien och Japan. Det finns alltför många tecken på ett tänkesätt enligt vilket genomslagkraftig forskning bara är något som ger direkt ekonomisk nytta. 

Finansiering och frihet förutsättningar för att främja bildningen 

Universitetet behöver naturligtvis pengar för att dess förutsättningar att producera forskningskunskap och främja bildningen bibehålls. Heikkilä tycker det är fint att beslutsfattarna anser att en ökning i antalet nybörjarplatser vid universiteten är en lösning på Finlands problem. Universitetets resurser måste emellertid öka i samma proportion. Heikkilä betonar också att det inte räcker med bara pengar. 

–Vi behöver också frihet. Universitet kan inte bli statligt reglerade forskningsinstitut, utan största delen av forskningsströmmen måste vara självstyrd. 

Heikkilä menar ändå inte att alla pengar i samhället borde satsas på humanistisk forskning. Det finns ett behov av forskning som fördjupar förståelsen samt erbjuder konkreta tillämpningar och snabb nytta. Att söka och finna kunskap, att främja bildningen. 

–Om det finns något i den här världen som vi behöver mer av så är det empati. Vi har redan all vetenskaplig kunskap för att till exempel lösa klimatförändringen och förlusten av arter, men vi behöver samförstånd för att vi ska kunna lösa problem. 

 

Vetenskap och utbildning är byggstenar för vår välfärd. Det är en ödesfråga för framtiden hur vi satsar på dem. Läs mer om hur vetenskap och utbildning påverkar samhället och bekanta dig med våra mål för regeringsprogrammet 2023–2027.