Bilder på blodiga soldater, traktorer som drar ryska pansarvagnar efter sig, exploderande broar och städer. Bild- och videomaterialet har varit enormt sedan kriget i Ukraina satte i gång i februari 2022 och det har krävts mediekompetens för att inte ta allt som presenteras som ren fakta.
– I och med kriget har ordet propaganda gjort en stor återkomst och det diskuteras nästan dagligen i media.
Det säger Mats Bergman, biträdande professor i kommunikation vid Svenska social- och kommunalhögskolan.
Att propaganda skulle bli så aktuellt som det är nu visste inte Bergman, då han 2019 planerade en ny kurs. Då funderade han på vad som skulle intressera både honom och studenterna, och valet föll på propaganda.
Otaliga definitioner på propaganda
Enligt Bergman använder sig både Ryssland och Ukraina av propaganda just nu, även om den i viss mån ändrat form från den propagandan vi känner till från exempelvis världskrigen.
Tidigare har Bergman främst forskat i kommunikationsfilosofi och etik. Men i och med kursen utvecklades ett nytt forskningsintresse och nu forskar han i begreppet propaganda och dess användningar.
Så hur ska man då definiera propaganda egentligen? Enligt Bergman finns det hundratals olika definitioner på ordet och man kan komma till olika slutsatser beroende på hur man avgränsar ämnet.
I sin enklaste form kan man definiera propaganda som informationspåverkan som på något sätt stöder eller gynnar en part, oftast sändaren av propagandan. Dessutom ingår ofta någon slags element av vilseledning av mottagarsidan.
– Men det är inte självklart att det är så. Propaganda kan också vara helt sant, den behöver inte nödvändigtvis vara lögnaktig. Propaganda kan också fungera så att man berättar en del av sanningen.
I Ukrainas fall kan man enligt Bergman ändå prata mer om inflytandeoperationer i stället för ren propaganda. Han menar att Ukraina har gått in för en slags charmoffensiv mot väst för att vinna dess sympatier och också lyckats med det.
– Ukraina har lyckats anpassa sitt budskap bättre än Ryssland och därför nått ut mer effektivt till sina egna medborgare och omvärlden.
Men också Ukraina har gjort misstag. Till exempel fallet om spökpiloten från Kiev, där en stridspilot hävdades ha skjutit ner sex ryska stridsplan.
– Myndigheterna ville bygga upp en hjältemyt för externt och internt bruk, men de sköt sig själv i foten då det visade sig vara påhitt, säger Bergman.
Allting började med invasionen av Krimhalvön
Egentligen började inte propagandans återkomst med kriget i Ukraina i februari 2022.
Bergman säger att propaganda återaktualiserades redan i samband med Rysslands invasion av Krim 2014, eftersom det var då som väst blev medveten om Rysslands desinformationskampanj.
Traditionell propaganda har krävt mycket planering och enligt en känd syn ska man försöka säga sanningen så långt som möjligt, för att undvika att bli fast för att säga något som är falskt.
‒ Det här är något som till exempel Joseph Goebbels rekommenderade i tiderna.
– Men i och med invasionen började Ryssland i stället köra med en modell som på engelska kallas ”Firehose of Falsehood”. Det innebar att man inte längre brydde sig om att hålla sig nära sanningen och i stället körde ut så mycket material som möjligt, med tanken att skapa förvirring. Budskapet som kom ut ur maskineriet var motstridigt.
I samband med den nya offensiven i Ukraina har Rysslands desinformationskampanj ändå varit mindre än väntad. I stället för att rikta sig mot väst har Ryssland främst vänt sig mot de afrikanska länderna och den muslimska världen med sin propaganda.
Bergman är också överraskad av mängden traditionell propaganda som Ryssland för tillfället sysslar med. Det handlar om affischer på gatorna, propagandaprogram på TV, marscher och parader.
– Den här mängden av klassisk propaganda har jag inte sett på en lång tid.
Exakt varför Ryssland använder sig av den här strategin är svårt att säga. Enligt Bergman vet man att den ryska publiken är misstänksam mot makthavare. En spekulation är att det inte handlar så mycket om att övertyga, utan i stället är det viktigt att makthavarna syns.
– Det här är något som är typiskt för auktoritära stater.
Mycket av propagandan sker på gräsrotsnivå
Något som också ändrat på propagandans karaktär är sociala medier. Förut var produktionen och spridandet av propaganda både resurskrävande och dyrt, men i och med användningen av sociala medier har det blivit lättare och snabbare.
– Idag pratar man ofta om så kallad deltagande propaganda, där man försöker infiltrera existerande grupper på sociala medier för att sprida information under falsk identitet, säger Bergman.
Bergman förklarar att dagens propaganda på det här sättet kan spridas, stärkas och till och med utvecklas genom mottagarens aktiva medverkan. Och ibland är det till och med önskvärt att olika slag av digital propaganda sprids organiskt och okontrollerat.
– Det här är en tydlig skillnad till hur det var tidigare, då ville man ha stark kontroll över budskapet. Nu blir det mera oberäkneligt och det finns mycket en propagandist kan vinna på det här, eftersom det blir enklare att nå en stor publik.
En annan sak som sociala medier bidragit med är att mycket av propagandan för tillfället utvecklas på gräsrotsnivå av vanliga medborgare, som själva sprider det på sociala medier. Sedan snappas den upp av myndigheterna för att spridas mer officiellt.
– Ett exempel på det här är mem (skämtbilder som sprids på sociala medier, red. anm.), det finns många ukrainska mem som spridits också av de ukrainska myndigheterna och vars syfte är att göra narr av ryssarna.
Oklar påverkan
Då det kommer till kriget i Ukraina vet ingen hur länge det kommer att pågå och hur det kommer att sluta. Hur stor roll propagandan har på krigets gång är också oklart.
Enligt Bergman kan man debattera hur effektivt propaganda är, eftersom det är väldigt svårt att påvisa dess resultat i den kaotiska och komplicerade situation som ett krig är.
– Men oberoende om det är effektivt eller inte, så verkar myndigheterna i både Ukraina och Ryssland tro att det är det. Varför skulle de annars hålla på med det?
Bergman ser att Ryssland har tagit steg mot att bli en regelrätt propagandastat, där propagandan är en integrerad del av statsmakten så som till exempel i Nordkorea.
– Ännu är de inte helt där, men Ryssland använder liknande medel. Så det är en intressant men skrämmande utveckling som pågår.