Guldschakalen kommer över gränsen

Guldschakalen har anlänt till Naturhistoriska museet. Ett uppstoppat exemplar hälsar nu besökarna välkomna till utställningen om klimatförändring, Förändring i luften. Det är en tidsfråga när en livs levande schakal promenerar in på finsk mark, antingen över Karelska näset eller från trakterna kring Ladoga.

– Schakalen kan till och med komma till Finland via Sverige, säger docent Suvi Viranta-Kovanen, som forskar i rovdjurens utvecklingshistoria vid Helsingfors universitet.

Guldschakalen, eller schakalen som den också kallas, är ett hunddjur som är lite större än en räv och påminner om en varg. Arten förekommer redan i länder nära Finland. Artbeståndet i Estland växer, och schakaler har siktats i Danmark

Det har funnits schakaler på Balkan ända sedan slutet av 1800-talet. I dag förekommer den rätt allmänt i Rumänien och Bulgarien.

Utbredningen har varierat kraftigt i Europa. På 1960-talet dog schakalen nästan ut som en följd av jakt, men beståndet återhämtade sig och ända sedan 1980-talet har den spridit sig allt längre västerut och norrut. Sannolikt beror utbredningen på det minskade vargbeståndet och på klimatuppvärmningen.

– Precis som andra hunddjur anpassar sig schakalen mycket lätt och är i praktiken en allätare.

När den vistas i närheten av bebyggelse gräver den ofta efter mat på soptippar, säger Viranta-Kovanen.

Stänga gränserna eller inte?

Våra myndigheter har ännu inte någon strategi för hur man ska handskas med en eventuell invandring. Ska vi stänga gränserna, såsom vi försöker göra med vildsvin på grund av svinpesten, eller ska vi önska dem välkomna?

Men schakalen är inte en främmande utan en invasiv art, säger Riku Lumiaro, kommunikationsexpert vid Finlands miljöcentral.

Främmande arter är arter som introducerats av människan, medan invasiva arter sprider sig genom egen invandring, till exempel som en följd av att klimatet blir varmare.

– Visst skulle nykomlingarna väcka ont blod, anser Viranta-Kovanen.

Men schakalen är ändå inte lika skrämmande som vargen eftersom den till sitt levnadssätt och sin storlek påminner mer om räven.

Världens natur utökades med myrkott och små rovdjur

På utställningen Världens natur kan besökaren bekanta sig med den kortsvansade myrkotten som hänger upp och ned invid paradisfåglarna. Myrkotten lever i Sydostasien och dess habitat varierar från bergstrakter till skogar. Den rör sig mycket långsamt och är ytterst utrotningshotad på grund av tjuvjakt och illegal handel.

Naturhistoriska museets exemplar förvärvades 1984 som ett utbyte med Malaysias naturhistoriska museum.

I den subtropiska delen av utställningen kan man om man sträcker på halsen se två små rovdjur kika fram: En ökenlo med långa tofsar på öronen lurar nära en gemsbock och en gepard, och i baobabträdet klättrar en genett – den enda sibetkatt som anpassat sig till europeiska förhållanden. För mer än tusen år sedan hämtades den från Afrika till Medelhavsområdet för att hållas som husdjur. Numera har den etablerat sig på Iberiska halvön.