Varje droppe behövs

Juuso Tuure upprättade ett försöksfält på Maktau-området i Kenya. Projektet som finansieras av Finlands Akademi undersöker hur daggsamlare kan användas i jordbruk.

— Där är hett, som det brukar vara vid ekvatorn. Och rött. Jordmånen är röd sand och därför är också betongen rödaktig, berättar Juuso Tuure då han beskriver den lilla staden Maktau i Kenya.

Maktau ligger 50 km från Helsingfors universitets forskningsstation i Taita, nära gränsen till Tanzania. När det är fint väder kan man se Kilimanjaro. Geografer, geoinformatiker och biovetare har sedan 1989 bedrivit forskning på stationen i Taita, men för Tuure passade läget inte. Där regnar för mycket.

Stationens arbetsledare Mwadime Mjomba bor lyckligtvis i det torrare Maktau. Hans gård med majsfält, höns och getter var en utmärkt plats för att utföra daggsamlingsförsöket.

I februari 2016 upprättade Tuure försöksfältet tillsammans med Maktaus invånare. Olika typer av vitt och svart plast spändes upp på ett ramverk för att samla upp dagg. Marken täcktes med växtmaterial och svart och vitt plast.

— De som tidigare besökt området gav oss rådet att ta med oss all utrustning från Finland, till och med tejp och skruvar. Först fanns det inte ens elektricitet på området, bara solpaneler på taket.

Trots omständigheterna lyckades försöket. Tyvärr samlades det ändå inte så mycket dagg som forskarna hade väntat sig: fångsten var i medeltal 0,1 millimeter per kvadratmeter insamlingsyta varje natt med dagg.

Å andra sidan visade det sig vara fördelaktigt att täcka marken med vit plast. Täcket samlade dagg och gjorde den värsta värmen mer skonsam och hindrade fukt från att avdunsta.

— Att samla dagg löser inte problemet med vattenbrist, men på torra och avlägsna områden kan det vara ett sätt att underlätta överlevnaden, funderar Tuure.

— En god nyhet är att PVC- och PE-plast som är förmånliga fungerade lika bra för att samla dagg som OPUR-plast vilken speciellt har utvecklats för uppsamling.

Nyheten publicerades i tidningen Yliopisto 10/2016.