Olika syn på risker och samhälleliga värderingar står ofta i konflikt med varandra, vilket försvårar hanteringen av miljörelaterade riskfaktorer. Samtidigt som istäcket i området smälter i en alarmerande takt har man gett oljeindustrin tillträde till nya områden i norska Barents hav.
Norska regeringens beslut att tillåta marin prospektering och borrning av olja närmare iskanten är mycket kontroversiellt. Riskerna för läckage vid oljeborrning till havs förvärras bland annat av eventuell förekomst av is, tuffa väderförhållanden och dagens bristfälliga oljebekämpningsåtgärder. Med tanke på den roll som fossila bränslen spelar för klimatförändringen blir det svårare att nå klimatmålen i Parisavtalet när nya områden öppnas för oljeindustrin.
Enligt forskningsstudien klarar den nuvarande förvaltningsorganisationen inte av att integrera de många riskramarna och informationssystemen i beslutsprocesserna.
– Vi anser att det krävs social inlärning och samarbetsbaserad kunskapsproduktion för att skapa en delad förståelse av problemet och kunna utveckla lösningar, säger Tuuli Parviainen, doktorand i forskningsprogrammet för ekosystem och miljö vid Helsingfors universitet.
Undersökningen avslöjade stora skillnader i deltagarnas sätt att definiera och uppfatta risker. De tog upp ett brett spektrum av miljö-, ekonomi- och samhällsrelaterade risker som inkluderade både långsiktiga lokala och globala konsekvenser av offshoreborrning, till exempel hur verksamheten påverkar klimatförändringen. Därutöver bedömde deltagarna att det finns många kunskapskällor som är viktiga för bedömning av risker, till exempel mångvetenskaplig forskning och traditionell kunskap.
Frågor som därmed behöver undersökas som en del av processen för riskhantering av oljeläckage är bland annat vilka som borde delta i identifieringen och bedömningen av riskerna, vilka som anses vara relevanta för eller experter på riskbedömning, vilka förvaltningsåtgärder som anses viktiga och vilka aktörer som borde delta i att försäkra lagligheten av besluten.
I sin forskningsartikel presenterar Parviainen et al. (2019) de många sätt som riskerna avseende norska Barents hav uppfattas och definieras och analyserar olika informationstyper som ligger till grund för riskramarna. Ramverken för riskhantering härleddes genom att konstruera kvalitativa mentala modeller med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Mental modellering kan användas för att visa och definiera omfattningen av osäkerhetsfaktorer och den ambiguitet som är kopplad till bedömning och definiering av oljeläckageriskerna.
– Det befintliga riskhanteringsramverket, till exempel den ekosystembaserade skötselplanen för Barents hav och industrins riskbedömningar, fokuserar till stor del på naturvetenskaplig forskning och ingenjörstekniska studier, där riskerna främst beskrivs med hänsyn till sannolikheter och konsekvenser. Vi anser att man inte kan låta experterna inom industrin själva ta hand om all bedömning av risker och riskhanteringsalternativ, säger Parviainen.
Den ursprungliga artikeln:
Parviainen, T., Lehikoinen, A., Kuikka, S., Haapasaari, P. (2019) Risk frames and multiple ways of knowing: Coping with ambiguity in oil spill risk governance in the Norwegian Barents Sea. Environmental Science and Policy, 98: 95-111.
Tuuli Parviainen är doktorand i forskningsprogrammet för ekosystem och miljö vid Helsingfors universitet. Hon ingår i forskningsgrupperna Marine Risk Governance (MARISK) och Fisheries and Environmental Management (FEM). Artikeln gavs ut inom ramen för projektet CEARCTIC (Lloyd’s Register Foundation) och med Wise-project.