Sommaren 2018 gick till väderhistorien som särskilt het. Värmeböljan var inte önskvärd för alla.
Enligt preliminära uppgifter från Institutet för hälsa och välfärd (THL) orsakade förra sommarens långa värmebölja uppskattningsvis 380 förtida dödsfall.
Vi kommer sannolikt att få läsa fler sådana nyheter i framtiden. Både värmeböljor och den ohälsa som de orsakar kommer förmodligen att öka när klimatet blir varmare och befolkningen blir äldre.
De hot som klimatförändringen orsakar framträder särskilt i städerna, eftersom mycket folk har packat sig samman i tättbebyggda urbana områden. Därför är stadsforskning en viktig del av den tvärvetenskapliga forskningen om klimatförändringen.
I forskningsprojekt som gäller stadsmiljöpolitik utreds bland annat hur städerna har anpassat sig till klimatförändringen.
– Det är fråga om både hur stora risker man förväntar sig att klimatförändringen för med sig i ett visst geografiskt område och hur man i städerna har förberett sig inför dessa risker, säger Sirkku Juhola, professor i stadsmiljöpolitik vid Helsingfors universitet.
Risken beror på tre faktorer
Extrema väderfenomen, såsom en värmebölja eller översvämningar, utgör bara en viss del av det hot som en viss region eller stad upplever. Vilka som omfattas av väderskeendena har också betydelse: hurdana människor som bor i städerna och var deras hem är belägna – dvs. om de bor i typiska välbeställda områden i centrum eller i slumkvarter i städernas utkanter.
Stadens sårbarhet ökar till exempel av att det finns slumkvarter vid kusten.
– Om en översvämning från havet ännu förenas med till exempel en flodöversvämning, kan framför allt fattigare områden lida betydligt, säger Juhola.
För att liknande katastrofer ska kunna undvikas behövs forskning också om vilka metoder som fungerar bäst vid kartläggning av riskerna. Juhola och hennes grupp bedriver sådan kartläggande forskning (på finska).
Orkanen Katrina som drabbade New Orleans hösten 2005 är en av de mest förödande orkanerna i Förenta staternas historia. Enligt Juhola är Katrina ett bra exempel på konsekvenserna av social ojämlikhet i samband med en naturkatastrof, även om det inte var fråga om ett väderfenomen som anknyter till klimatförändringen.
– Fattiga människor var tvungna att stanna kvar i områden som härjats av stormen eftersom de inte hade möjlighet att lämna staden.
I efterhand har man till och med sagt att först orkanen avslöjade omfattningen av den sociala ojämlikheten i Förenta staterna.
De svagaste lider
Förutom de ekonomiska resurserna påverkas riskens storlek av det sociala kapitalet hos områdets invånare. Till exempel krävs det mer än en god ekonomisk ställning för att kroniskt sjuka äldre ska kunna fly undan en värmebölja.
– Enbart pengar räcker inte om ingen bryr sig om dig. Om alltså anhöriga som tar hand om dig saknas, kan situationen vara dålig.
Forskarna i stadsmiljöpolitik utvärderar även Helsingfors med hänsyn till vilka slags människor som flyttar hit i framtiden och var i staden de slår sig ner.
Det finns ingen färdig formel för att beräkna de samhälleliga förändringarna.
– Vi har försökt utveckla olika metoder för att vi ska kunna förstå hur stadsutvecklingen kan leda till att nya risker uppstår fram till exempelvis 2050-talet. Att forska är ibland som att polera en kristallkula, säger Juhola.
Till exempel så här: En stadsutveckling som siktar på förtätning innebär ofta att det byggs många små bostäder i staden. Om gamla människor flyttar in i bostäderna är de särskilt utsatta när en kraftig värmebölja slår till – eftersom små bostäder värms upp lättare än stora bostäder. Stadsplaneringen kan alltså i värsta fall indirekt försvåra situationen för människor som redan befinner sig i en utsatt ställning.
– Likväl är riskerna i Finland i regel mindre än på många andra håll i världen. I till exempel Bangladesh har man byggt mycket vid deltaområden och därför får klimatförändringen mer drastiska konsekvenser där än hos oss.
Är städerna föregångare?
Förutom att bedöma risker undersöker stadsmiljöpolitiken hur städernas åtgärder påverkar klimatförändringens uppkomst.
Det är viktigt att undersöka städer eftersom en stor global urbanisering pågår. Allt fler människor flyttar från glesbygden till städerna.
– Trenden syns även i Finland: de stora städerna växer kontinuerligt. Men globalt är tillväxten ännu mycket större. Urbaniseringen leder till att det förbrukas mer energi, liksom även andra resurser, i städerna än på övriga områden.
Människor alltså bor, rör sig och tillbringar tid i städerna. De verkliga resurserna produceras dock ofta annanstans eftersom de stora städerna inte har till exempel jordbruk och oftast inte heller tung industri.
– Städernas ekologiska fotavtryck har redan mätts en tid och merparten av städerna lever över sitt eget fotavtryck. I studierna utreds hur till exempel stora infrastrukturer som gäller rörligheten kan förändras, och hur vi över huvud taget vet att förändringarna går i rätt riktning, säger Juhola.
Enligt Juhola är det viktigaste att granska hur utsläpp uppstår i städer. Sedan ska man i samband med beslutsfattandet fundera över med vilka slags politiska åtgärder man skulle kunna minska utsläppen.
Städer har mycket makt
Det är viktigt att undersöka städernas åtgärder också av den orsaken att de själva har meddelat att de är aktiva aktörer både när det gäller att bromsa klimatförändringen och anpassa sig till den. De stora städerna har till exempel grundat olika nätverk för klimataktörer, såsom C40-nätverket för 90 storstäder.
Städerna har även satt igång olika klimatprojekt som aktiverar invånarna. Ett exempel är Klimatgatan (på finska) på Stora Robertsgatan i Helsingfors och kring Dickursby station i Vanda åren 2015–2017. I projektet inbjöds stadsbor till klimatpolitiskt beslutsfattande med låg tröskel. Juhola deltog i projektet som dåvarande forskare vid Aalto-universitetet.
Enligt Juhola är det omfattande möjligheter att påverka som gör städerna aktiva. Med tanke på koldioxidutsläppen har det betydelse hur energi produceras och hur mycket städerna stöder kollektivtrafik och cykling i stället för privatbilism – och det är möjligt för städerna att fatta dessa beslut själva.
– Städerna kan ofta fatta till och med ganska stora beslut [som gäller klimatet], eftersom städerna till exempel i stor utsträckning svarar för sin egen energiproduktion. I Helsingfors produceras de facto all energi inom staden.
Städernas försök att inkludera sina invånare i beslutsfattandet anser Juhola vara ”en god riktning”, men det saknas ännu exakta forskningsrön om projektens konsekvenser.
Därför måste man fortsätta undersöka städernas åtgärder. Inom stadsmiljöpolitiken jämförs till exempel med hjälp av stora textmaterial med vilka politiska medel städerna strävar efter att bromsa klimatförändringen och hur långt städerna har framskridit i sina åtgärder. Materialet består till exempel av politiska dokument.
– Det intressanta är hur dokumenten är jämförbara med verkligheten. Om man har gjort upp ytterst optimistiska strategier förefaller det som att städerna har kommit långt i sina uppbromsnings- och anpassningsåtgärder. Men vilken är situationen i praktiken? frågar Juhola.
Små men viktiga gärningar
Men senast den rapport från mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC som publicerades hösten 2018 satte medborgarna i rörelse. Många har meddelat att de är villiga att bromsa den globala uppvärmningen genom egna konsumtionsval.
En enskild människas möjligheter att påverka hotet från klimatförändringen genom konsumtionsbeslut är begränsade, säger Sirkku Juhola. Men de har sin betydelse.
– För att bromsa klimatförändringen behövs globalt en fullständig förändring i energiproduktionen, energikonsumtionen och de allmänna levnadsvanorna.
Då behövs både den enskilda medborgarens aktivitet och politiska medel; man måste först förstå och ta på allvar det hot som klimatförändringen orsakar för att börja driva på en förändring av situationen genom att till exempel rösta.
– Medborgarens egen aktivitet stöder en mer omfattande förändring som behövs. Lika viktigt som att fatta klimatsmarta beslut i den egna vardagen är att delta i den politiska diskussionen.
– En enskild människas val kan dock fungera så att de synliggör en nödvändig förändring för andra, och en positiv kedjereaktion inleds, påminner Juhola.
Juhola har själv varit vegetarian i 20 år. Hon använder vindkraftsel och cyklar så mycket som möjligt. I arbetet som forskare kommer man emellertid inte riktigt ifrån resandet, beklagar hon.
Juholas doktorsavhandling inom u-landsforskning behandlade risodling i Västafrika. När hon bedrev avhandlingsforskning vid universitetet East Anglia bodde hon ett år i Ghana. Hon har också bott till exempel i Nigeria och Tanzania. Allt som allt tillbringade hon 15 år utomlands innan hon återvände till Finland år 2009.
– När man har bott till exempel i Afrika kan viktiga frågor som cykling och vegetarisk kost ibland kännas triviala. En stor del av världens befolkning lever i utmanande förhållanden redan utan hotet från klimatförändringen.
Bekanta dig med Juholas forskningsgrupp Urban Environmental Policy
Se videon där Sirkku Juhola berättar hur hållbarhet kan mätas: