Fyra forskare vid Helsingfors universitet till Finlands klimatpanel: forskningsbaserad kunskap om atmosfären, anpassning och puffning

Vilka är klimatförändringens vinnare och förlorare? 

Inom klimatpolitiken borde man tala lika mycket om anpassning till klimatförändringen som begränsning av den, säger professor . 

– Även om Finlands politik för att begränsa klimatförändringen skulle vara framgångsrik just nu är klimatsystemet laddat med en sådan mängd uppvärmning att förändringar kommer att ske oavsett. I Finland har man inte haft någon omfattande nationell debatt om hur man vill befrämja anpassningen och vad man vill ändra på, konstaterar Juhola. 

– Det kanske inte är allmänt känt att staten slutat med skördeförsäkringar till lantbrukare. Privata försäkringar finns förstås att få. Man borde dessutom tala om spridningseffekterna, det vill säga hur vi kommer att påverkas av de förändringar som sker på annat håll. 

Finland har ett nätverk av anpassningsspecialister på tjänstemannanivå. Nätverket leds av jord- och skogsbruksministeriet och är intresserat av att utnyttja vetenskapliga rön. Enligt Juhola skulle det i framtiden kunna vara nyttigt att i en större utsträckning dela information och koordinera anpassningsåtgärder till exempel mellan de nordiska länderna. 

– I Sverige och Storbritannien har organisationer likt klimatpanelen satsat stort på anpassning. Anpassning är över huvud taget ett viktigt tema på det globala planet eftersom klimatförändringen kommer att få konsekvenser för samhällen överallt, säger Juhola. 

Juholas grupp  forskar dels om hur samhällen kan anpassa sig till klimatförändringen och dels om vilka åtgärder i samhällen gör dem utsatta för klimatförändringen. Gruppen har bland annat undersökt möjligheten att utnyttja geodata för att granska sårbarheten och utsattheten i olika områden. Tillsammans med Helsingfors stad har gruppen kartlagt vilka områden i staden som är utsatta för värmeböljor. Faktorer som spelar in här är bland annat byggnadsbeståndet och människorna som bor i området. 

Juhola deltar dessutom i projektet  som precis ska börja. Projektet som ska undersöka klimatet och hälsoriskerna i de sex största städerna i Finland ingår i Finlands Akademis nya program . Utgångspunkten för programmet är att klimatförändringen kan vara ett av århundradets största globala hot mot hälsan.

– I projektet undersöker forskare i folkhälsovetenskap vid Åbo universitet hur olika livsmiljöer påverkar människors hälsa. Min egen grupp erbjuder ett stadspolitiskt perspektiv, där vi undersöker stadspolitikens betydelse för hälsan, berättar Juhola.

De medverkande meteorologerna från Meteorologiska institutet tittar i sin tur på hur klimatförändringen förändrar urbana livsmiljöer antingen genom långtidsförändringar eller genom extrema fenomen. 

Den ryska regeringen har offentliggjort ett program för att beskriva hur landet skulle kunna gynnas av klimatförändringen. Hur ställer sig Juhola till detta? 

– Nyttorna har redan granskats i olika scenarieundersökningar, men inom vetenskapen bedömer man idag att riskerna är mycket större än nyttorna, säger Juhola. 

– Vissa anser att lantbruket i norr överlag skulle vara en vinnare när klimatförändringen framskrider, men å andra sidan kan främmande arter och växtskadegörare bli ett problem om vintrarna i Finland fortsätter att vara mildare och tjälen uteblir. Enskilda lantbrukare bör genomföra anpassningsåtgärder och behöver därför kunskap och andra resurser. 

Detta vill man uppmärksamma under det  som utlysts av FN och som ska framföra den globala oron över att den biologiska mångfalden bland grödorna minskar, växtsjukdomar och växtskadegörare sprider sig och livsmedelstryggheten för världsbefolkningen försämras. 

– Inom lantbruket kan man bli tvungen att genomföra akuta anpassningsåtgärder som sedan visar sig vara skadliga på lång sikt, tänker Juhola. 

Att förbereda sig för klimatförändringen då, ingår det i anpassning? 

– Enligt  består anpassningen av förberedelse för akuta situationer, till exempel extrema väderfenomen, men även av förberedelse på lång sikt, som höjning av anpassningsförmågan. Med avseende på detta håller vår grupp just nu på med en avhandling om hur privatpersoner i Finland kan bereda sig på stormskador och hur samhället kan bidra till detta, berättar Juhola. 

Kommunikation i centrum för växelverkan mellan människorna och klimatförändringen

Biträdande professor i hållbara beteendeförändringar  har en bakgrund som socialpsykolog och beteendevetare.

– Klimatförändringen är inte något man alltid direkt märker av. Därför är medborgarna beroende av vad som kommuniceras ut och på vilket sätt, säger Vainio.

Till exempel: Kommunicerar man om klimatförändringen på ett ångestskapande sätt eller ger man människorna tips om saker som de kan göra i sin vardag? Vilka får mer medieutrymme: experterna på klimatförändringen eller klimatförnekarna? Människors föreställningar, värderingar och attityder bidrar i hög grad till deras mottaglighet och sätt att agera eller låta bli att agera i en viss situation.

– Själv har jag specifikt undersökt kommunikationen och hur människor tar emot budskapen. Värderingarna är svåra att förändra, men det går att påverka attityderna. Å andra sidan kan man påverka människors agerande även på andra sätt än genom att få dem att ändra attityd. Jag tror på så kallad ”puffning” som grundar sig på . Genom att förändra omgivningen på ett sätt som underlättar vardagen kan människor styras mot önskat agerande, till exempel klimatvänliga val, berättar Vainio. 

Puffningsmetoden kan till exempel användas inom områdena mat, energi och motion. Enligt Vainio har bespisningar visat sig vara effektiva i att bekanta människor med nya matval. De vegetariska rätterna kan placeras väl synligt för att göra dem lockande. 

Något som Vainio också tycker är lovande och spännande är kompensering av klimatutsläpp och hur den möjliggörs. Vainio tar studentrestaurangen UniCafe som exempel: där kan man kompensera klimatutsläppen för måltiden i samband med betalningen, och nötkött ingår inte längre i lunchutbudet. 

För att kunna ändra människors beteende genom att puffa dem mot nya val måste man känna till deras vardag och rutiner in i minsta detalj. Ibland ändrar människor sitt beteende omedvetet, till exempel under socialt tryck, och samtidigt förändras även den egna attityden. Då stämmer föreställningen och attityden överens med varandra.

Klimatpanelen har som uppgift att bereda lagar och lämna utlåtanden. Vainio tror att klimatlagen behöver bli accepterad av så många som möjligt för att fungera i människors vardag. Människorna ska med andra ord känna att klimatlagen bidrar till att begränsa klimatförändringen och vår anpassning till den på ett rättvist och tillförlitligt sätt som underlättar vardagen på landsbygden och i städerna, i olika åldersgrupper och inkomstnivåer. 

Det finns sätt att främja förankringen av lagar i samhället. Ett exempel på detta är  i Storbritannien. Teamet verkar i gränssnittet mellan lagstiftarna, de lokala myndigheterna och medborgarna för att underlätta tillämpningen av lagar i samhället och att därigenom få människorna att ändra sina vanor. 

Vainio själv har varit med och grundat den nya föreningen för klimatkommunikationsvetenskap (ILVIES), vars medlemmar diskuterar hur klimatförändringsfrågor ska kommuniceras ut för att genomslaget ska vara så stort som möjligt och såsom man avsett. Bland medlemmarna finns både forskare och kommunikationsorganisationer.

– Vi i Finland har ett ambitiöst mål att vara koldioxidneutrala om femton år, och klockan bara rusar iväg. Vi kan inte koncentrera oss på endast en sak. Därför skulle jag önska mig att riksdagen kom med tydliga och djärva beslut om åtgärder mot klimatförändringen, säger Vainio.

Koldioxidneutralt Finland 2035 – planen då?

Professor  har tidigare deltagit i klimatpanelen och återvänder nu som medlem. Vesala var bland annat medförfattare till rapporten Metsien hyödyntämisen ilmastovaikutukset ja hiilinielujen kehittyminen (ung. Skogsutnyttjandets klimateffekter och kolsänkors utveckling) som gavs ut 2015. 

Vesala forskar på  och skogsvetenskaper. Han inriktar sig särskilt på de lägsta hundra metrarna i atmosfären, lagren som hänger ihop med energi- och ämnesutbytet mellan atmosfären, jordytan och biosfären, som kolets och vattnets kretslopp. Häri ingår även kolsänkor och växthusgaser. 

Vesalas  ingår i europeiska ICOS () nätverk av mättorn som används för att följa upp halterna av växthusgaser samt hur gaserna frigörs och binds. 

– Jag är i första hand intresserad av markanvändning och dess följder för klimatet, säger Vesala. 

– Finland siktar på att vara koldioxidneutralt 2035, men det är inget som sker bara så där. Just nu finns det ingen tydlig plan för hur vi kan uppnå det målet. Det krävs två saker som bör ske samtidigt: vi måste minska utsläppen och upprätthålla kolsänkor. Planer som starkt skulle bidra till detta mål finns inte, säger Vesala.

Skogarna ligger Vesala varmt om hjärtat 

– Skogarna har alltid funnits på klimatpanelens agenda, och jag vill vara med när skogsfrågor diskuteras och avhandlas. Ett nytt diskussionsämne är torvmarker. Själv är jag framför allt intresserad av fördelarna med att återställa myrmarker och de eventuella nackdelarna avseende växthusgasbalansen. Jag hoppas att vi i klimatpanelen kan sätta in oss i ämnet som en del av en större helhet. 

Skogsdebatten har pågått länge i Finland – för länge, anser Vesala. 

– Redan 2015 framförde klimatpanelen klart och tydligt i sin skogsrapport att det skulle gynna klimatet att hålla utnyttjandet av skogen på samma nivå som det har varit. Så har dock inte skett. Många aktörer från politiker till representanter för skogsindustrin och intresseorganisationer har sagt att vi har råd att utnyttja skogarna. Nu har det framkommit att kolsänkorna förefaller att minska betydligt, säger Vesala.

Vesala anser att en minskad torvanvändning skulle vara ett bra sätt att påverka utsläppen.

– Det återstår att se hur den nuvarande regeringen ställer sig till det.

Vesala medverkar i EU-projektet VERIFY där målet är att skapa en oberoende vetenskaplig verifiering för källor och sänkor av växthusgaser utifrån den bästa kompetens och kunskap som finns idag. Däri ingår modellering och mätning, och den del som sköts av Vesalas grupp handlar om att med hjälp av modellering bedöma metanutsläpp från myrmarker i Europa.

Finlands klimatpanel 

 är en oberoende vetenskaplig aktör som främjar dialogen mellan vetenskap och politik vid förberedandet av klimat- och energipolitiken i Finland. Enligt klimatlagen ska panelen fungera som stöd för planeringen av klimatpolitiken och beslutsfattandet om den. Vidare ska politikerna av klimatpanelen begära utlåtanden om sina utkast till klimatpolitiska planer. Klimatlagen förnyas, så det är möjligt att panelens uppgifter kommer att preciseras i lagen. Panelen har sammanlagt 15 medlemmar från olika vetenskapsområden, både från högskolor och forskningsinstitut.