Varför får vi inte barn längre? Det vill Rasmus Mannerström, lektor i socialpsykologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan, ta reda på.
Han är med i det tvärvetenskapliga projektet FLUX – fertilitet i förändring - som undersöker orsaker bakom Finlands sjunkande totala fertilitet, alltså antalet barn som varje kvinna i genomsnitt föder under sin livstid. Det sexåriga projektet som finansieras av Rådet för strategisk forskning (RSF) och som leds från Åbo universitet, kretsar först och främst kring demografiska perspektiv på fertilitet och barnafödande i Finland.
Från Helsingfors universitet deltar en forskargrupp som består av psykologer och socialpsykologer och som fokuserar på de psykosociala orsakerna bakom den sjunkande totala fertiliteten. Gruppen leds från Pedagogiska fakulteten av Professor Katarina Salmela-Aro.
– Vi är intresserade av hur personlig identitet och värderingar hänger ihop med att bli förälder och vilka diskurser som kretsar kring föräldraskap. Vi blev tillfrågade att delta i projektet eftersom sociodemografiska faktorer som traditionellt förklarat fertilitet, t.ex. utbildning, inkomster och arbete, inte längre förklarar fertilitet lika väl som förut.
Ämnet är högaktuellt, eftersom befolkningsmängden i Finland förväntas sjunka på lång sikt. Det kan göra det svårare att finansiera den finländska välfärdsstaten i framtiden, eftersom det inte finns tillräckligt med unga för att ta hand om en stor, åldrande population.
Bilden i media stämmer inte
Mannerström säger att han i media ofta stöter på påståendet om att dagens unga vuxna är för individualistiska och självcentrerade för att vilja skaffa barn. Han anser att det är en myt.
– Det önskade antalet barn som människor anger i årliga enkätundersökningar i Finland har nämligen inte minskat, utan de flesta vill fortfarande ha två barn.
Enligt Mannerström tyder det här på att det inte handlar om en brist på vilja att få barn, utan att det är andra slags hinder som gör att det föds färre barn.
En stor orsak som forskarna vet om är att många par försöker få barn alldeles för sent. Men varför de gör det är oklart.
– Forskning tyder på att dagens unga vuxna har det relativt bra ställt, till exempel menar många forskare att de finns bra ekonomiska skyddsnät i samhället och att arbetsmarknadsläget är bra. Ändå rasar fertiliteten.
Inom projektet FLUX vill Mannerström och hans kolleger därför undersöka fenomenet ur en annan synvinkel.
– Vi vill titta på de mer subjektiva faktorerna som påverkar parförhållanden och antalet barn som föds.
Konsumtionssamhället gör våra förhållanden mer instabila
Just nu har forskargruppen två artiklar på gång inom projektet och en datainsamling är planerad till nästa höst.
Forskarnas hypotes är att den sjunkande totala fertiliteten i alla fall delvis handlar om en slags subjektiv osäkerhet som unga vuxna idag känner.
Mycket av det hänger ihop med konsumtionssamhällets normer och förväntningar.
– Vi har ett mantra om ett samhälle som ständigt är i förändring och vi lever med en idé om den fria individen som fritt kan förverkliga sig själv och som jämnt ska förändras, förbättra och optimera sig själv.
Förändringen har skett under de senaste 20–30 åren, och före det fanns det mer förutbestämda banor som människor skulle gå längs. Enligt Mannerström var människor då mer låsta i förutbestämda roller och förväntades göra beslut enligt dem. I dagens samhälle handlar det istället om att göra egna, individuella val.
– Problemet med det här blir att samhällets förväntningar hamnar i bakgrunden och vi blir ensamma kvar med valen. Vi är hela tiden osäkra på de val vi gör och vad vi egentligen vill. Samtidigt finns det inte hemskt klara förväntningar på vad vi ska bli, annat än framgångsrika.
Allt det här gör enligt Mannerström att parförhållanden idag är skörare än förr och att det är svårare att börja sällskapa.
– Vi är i ett läge var det är svårt att överskåda vad våra beslut leder till, alla val upplevs som stora hot och därför gör vi helst inga val och vill inte förbinda oss. Det här i sin tur gör att vi inte sällskapar lika mycket och att våra förhållande är instabilare än förr. Vilket sen får följden att människor inte gifter sig och att de får färre barn.
“Om vi aldrig vågar göra val, hittar vi aldrig fram”
Om mycket alltså hänger på en samhällelig tidsanda, hur ska problemet med den tilltagande osäkerheten och den sjunkande fertiliteten då lösas?
Rasmus Mannerström menar att det är svårt att påverka strukturella problem på en individuell nivå. Men inom projektet ska forskarna utveckla ett interaktivt material som riktar sig till ungdomar. Syftet är att föra fram betydelsen av att behöva göra val i sitt liv.
All mänsklig inlärning sker nämligen genom att människor prövar och testar på olika saker.
– I nuläget undviker unga vuxna att fatta stora beslut för att de är rädda för följderna. Men det är följderna som behövs för att vi ska kunna lära oss något om oss själva: vad är det som jag gillar, vad är det som är bra för mig. Om vi aldrig vågar göra val, hittar vi aldrig fram.
Mannerström förespråkar också att unga vuxna på andra stadiet borde undervisas i sociologiskt tänkande.
– Jag anser att det skulle fungera som ett vaccin mot en överdriven, allsmäktig tro på ens egna förmågor som vi alla ständigt matas med – konstruera dig själv, du kan bli vad du vill!
– Nej, människor kan inte bli vad de vill. Våra begär, önskemål och möjligheter att förverkliga oss själva är fullständigt beroende av sociala förväntningar och det samhälle vi lever i. Vi är med andra ord inte så individuellt fria som vi tror.