Herr Kansler; bästa studenter, lärare och personal; ärade alumner och universitetets vänner; hyvät naiset ja herrat, ladies and gentlemen
Finland behöver mera högskoleutbildning av hög kvalitet – och tillräckliga resurser för det
Bästa åhörare, under de senaste två åren har jag i mina tal ofta och särskilt poängterat betydelsen av tillförlitlig kunskap. Idag kan jag inte annat än göra det igen, eftersom vi lever i märkliga och farliga tider: Vi har hamnat i postsanningens tidevarv, en tid av alternativa och valfria fakta och manipulerade nyheter. Universitetens uppgift och ansvar är att förhindra spridandet av dylik idioti.
Men nu kommer jag att behandla två andra slags teman, som ändå – och avsiktligt – hänger samman med varandra och med dessa ’märkliga tider’.
För det första, när världen genomgår stora förändringar som kommer hastigt, och ibland också överraskande (t.ex. Brexit & Trump), är det skäl att särskilt betona vikten av tillräckligt bred och högklassig högskoleutbildning för vårt land, och för hela världen. När de framtida kompetensbehoven förändras kraftigt blir den högklassiga forskningen och utbildningen vid universiteten allt viktigare, men på ett annat sätt än förut. Universiteten förväntas vara aktiva och kreativa, öppna och fördomsfria, med andra ord vara verkliga föregångare, och i alla fall inte vara uteslutande följsamma och fogliga.
Mitt andra tema är UKM:s vision för högskoleutbildningen och forskningen år 2030 och särskilt Helsingfors universitets visioner och verksamhet. Vi ska noggrant tänka på vilken slags högskolesektor som utgör grundvalen för vårt lands framgång också i framtiden. Det finns många mål, förhoppningar och kriterier, men om och när vi har en klar bild av det huvudsakliga målet – mera högklassig högskoleutbildning och forskning – så kan vi också identifiera lämpliga och fungerande instrument. Sedan kan vi förhoppningsvis också erkänna och genomföra dem, i politiken, ekonomin och samhället, och enligt kriterierna för hållbar utveckling.
På klassresa
I höst inleder 3 770 nya studenter sina studier i universitetets 32 nya kandidatprogram: Hjärtliga gratulationer till er alla! Många andra motiverade och duktiga personer ville vara bland er, men endast 16 % rymdes med på den här ”klassresan”.
I Finland deltar cirka 150 000 ungdomar i den gemensamma ansökan till högskolorna. Av dem antas dryga 50 000 till ett universitet (ca 20 000) eller en yrkeshögskola (ca 30 000). Som bakgrundsinformation och jämförelsetal kan nämnas att under de senaste åren har årskullarna omfattat ca 55-60 000 personer varav ca 30 000 har tagit studentexamen. I fjol
fick 97 procent av dem som gick ut grundskolan en studieplats på andra stadiet. Av dem började 30 000 på gymnasiet och 25 000 på en yrkesskola. Utbildningsgarantin torde höja andelen till nästan 100 procent.
För vissa av våra nya studerande innebär universitetsstudierna fortfarande en verklig klassresa jämfört med familjen eller släkten. Det finns fortfarande personer som är de första studenterna och universitetsstuderandena i familjen eller släkten. Föräldrarnas utbildningsnivå eller andra bakgrundsfaktorer (t.ex. inkomstnivå) är i Finland inget hinder för ungdomar som vill studera. Alla har likvärdiga möjligheter. Förvisso kan man fortfarande se att vissa yrken går i arv, speciellt inom medicin och juridik. Föräldrarnas bakgrund har fortfarande en inverkan på om barnen söker sig till högskoleutbildning (Karhunen och Uusitalo 2017).
Att börja studera vid universitetet innebär en ”klassresa” för alla studerande i den bemärkelsen att man under resan lär sig nytt och utvecklar sitt tänkande, blir självständig och utvecklar sig själv. På samma sätt är klassresorna i skolan också ett sätt att söka nya och annorlunda insikter. Ibland händer det att man släpper loss under utflykterna, men det är också en del av livet och att växa upp. Detsamma gäller för studierna och studentlivet. Man stöter på nya och inspirerade idéer och träffar nya människor och vänner, både från hemlandet och andra länder. Vårt tänkande utvidgas, vi utvecklar en bredare förståelse och fördjupar vår bildning. Studietiden kan vara den bästa tiden i en människas liv (eller så förgyller tiden alla minnen).
Efter utexamineringen blir våra studenter framtidens aktörer, pionjärer. Vi måste ju följa lagen: I universitetslagen står det nämligen att vi utbildar och fostrar våra ungdomar till att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Det är ett upphöjt och viktigt mål, men samtidigt är det på sätt och vis alltför milt uttryckt, alltför statiskt. Vi nöjer oss inte med det. Vid Helsingfors universitet utbildar vi våra studenter till att förändra vårt land och världen. I en bättre riktning, för oss alla.
Men hur ser den värld ut som vi utbildar och uppfostrar våra ungdomar för? Osäkerheten är stor och många saker är oklara. Men det står klart att förändringarna under de följande årtiondena kommer att vara omfattande och ske i rask takt. Många arbetsplatser försvinner och rörligheten i arbetslivet och studierna ökar. Under en viss tid kommer fokus att ligga på kunskaper och kompetenser i stället för examina. Men ett som är säkert är att framtidens kunskapsbehov och -krav skiljer sig mycket från de nuvarande.
Globaliseringen och internationaliseringen, öppen kunskap och big data, förstärkt och artificiell intelligens (augmented & artificial intelligence AI), robotik och digitalisering, klimatförändringen och hållbar utveckling, tillgången på vatten, mat och naturresurser – allt detta innebär stora förändringar i vårt liv och stora utmaningar som vi måste möta fortare än vi kunnat föreställa oss. Hur kan vi säkra människors välbefinnande och nationers och staters återhämtningsförmåga (resilience)?
Vi behöver nytänkande och kreativitet och olika verksamhetsmodeller och långsiktiga politiska beslut, både i Finland och internationellt. Tyvärr har man inte alltid gjort så under de senaste åren.
Högklassig forskning och forskningsbaserad undervisning erbjuder lösningar och ger våra studenter ordentlig vägkost för framtiden. Det viktigaste är att bygga upp en sådan expertis och sakkunskap som man också i framtiden kan använda till att lära sig och skapa nya saker och verksamheter. Sådant som vi inte ens kan föreställa oss idag. Livslångt lärande blir ännu viktigare än tidigare.
För att främja mera öppet tänkande och kvalitet förnyade vi våra utbildningsprogram i utvecklingsprojektet Stora hjulet. I stället för över hundra kandidatprogram har vi nu 32 program med ett bredare innehåll. De 60 magisterprogrammen är allt mer internationella i fråga om språk och innehåll. Samtidigt utvecklar vi också antagningen av studerande och förbättrar studiegången. Det är bättre att gå i spetsen för förändring, inte låta sig ledas och anpassa sig.
Finlands framgång beror på vår kompetens och vi är internationellt kända för vårt lands höga utbildningsnivå. Så är det fortfarande när vi ser på de högutbildades andel av hela den arbetsföra befolkningen. Men på senaste tid har utvecklingen varit oroande speciellt i fråga om antalet högutbildade i de yngre årskullarna. Under tidigare år var antalet utexaminerade högskolestuderande flera tusen fler än antalet högutbildade som lämnade arbetslivet. Så är inte fallet längre, siffrorna för tillströmning till och avgång från arbetslivet närmar sig redan varandra.
I Finland hade 40,5 % av 25-34-åringarna en högre utbildning år 2015, medan medeltalet i OECD-länderna var 41,8 % (OECD, Education at a Glance 2016).Sifforna i särskilt Sydkorea 69 % samt Japan och Kanada med närmare 60 % är i en klass för sig, men också de övriga nordiska länderna slår Finland: Norge 48,1 %, Sverige 46,4 % och Danmark 44,5 %. I Estland är andelen samma som i Finland, men i Tyskland endast knappa 30 %. Finland toppade statistiken ännu i början av 1990-talet.
Orsakerna till vår försämrade situation är att studiestarten infaller senare, studierna framskrider långsamt och utexamineringen låter vänta på sig (eller fattas) och att många byter studieinriktning. Av dem som antagits till universiteten (sammanlagt ca 20 000) har en tredjedel redan en högskoleexamen eller en studieplats vid en högskola. Studietiderna har också förlängts till följd av att man avskaffat utbildningar på institutnivå och skapat yrkeshögskolor.
Det tråkigaste är att unga män i vårt land faller utanför utbildningssystemet, vilket leder till utslagning. Den här NEET-gruppen (Not in Employment, Education or Training) utgjorde 2015 redan över en femtedel (21,1 %) av 20-24-åriga män, medan andelen för tio år sedan var 12 % (motsvarande siffror för unga kvinnor var 15,4 och 13,9). Andelen män som hör till den här gruppen har ökat snabbt och Finland hör i denna bemärkelse till de senaste årtiondets finanskrisländer i Europa (tillsammans med Grekland, Spanien, Portugal, Italien och Irland.)
Situationen är oroväckande och en stor utmaning. Hur kan vi vända den negativa utvecklingen till det bättre? Vilka länder ska vi jämföra oss med och vad kan vi lära av dem? På vilken nivå borde andelen högt utbildade vara? Det säger sig självt att Finland behöver flera ”klassresor” och vi måste säkerställa och förstärka jämlika möjligheter.
Målet bör vara att minst hälften (50 %) av unga vuxna (25-34-åringar) avlägger en högskoleexamen fram till 2030 (jämför Vision2030).
Men utöver att höja antalet högskolestuderande är det lika viktigt att förbättra utbildningens kvalitet och förnya innehållet och undervisnings- och lärmetoderna. Det är nödvändigt inom all utbildning, i äkta samarbetsanda genom hela utbildningsvägen från småbarnspedagogik till doktorsutbildning. Det är särskilt viktigt att öka samarbetet mellan universiteten och gymnasierna med tanke på en värld i förändring och framtidens olika kompetensbehov.
För att vi ska kunna både öka antalet högskolestuderande och förbättra utbildningens kvalitet behövs tillräckliga resurser. Det måste synas också i det politiska beslutsfattandet.
Undervisningsministeriet började på våren utarbeta en vision för högskoleutbildningens och forskningens strategiska mål för år 2030 och den ska stå klar redan nu i september. Jag ska fortsätta med att tala om utvecklingsbehoven vid universiteten, både i fråga om Helsingfors universitet och allmänt. Jämförelsematerialet består av internationella toppuniversitet, som Helsingfors universitet också hör till enligt den senaste placeringen på Shanghai-listan (56:e plats).
Högskolesektorns vision för 2030 – det är kvaliteten som avgör!
Syftet med visionsarbetet är att skapa en framtidsbild som gör det möjligt att utveckla ett finländskt högskolesystem som utmärks av hög kvalitet, genomslagskraft och internationell konkurrenskraft fram till 2030. Visionen granskar högskolesystemets utvecklingsbehov, möjligheter och modeller och utvärderar deras effekter och hur de kan genomföras. Centrala teman är (i) högskolesektorns struktur och omfattning, (ii) examensstrukturen och antalet studieplatser, (iii) styrnings-, lednings- och finansieringspraxis, och (iv) genomslagskraft.
Samtidigt pågår också andra utvecklingsprocesser för universiteten och forskningen, bl.a. UKM:s riktlinjer för att främja internationaliseringen av finländsk högskoleutbildning och forskning 2017–2025 (”Bäst i världen tillsammans”, UKM:s publikation 2017:11), Forsknings- och innovationsrådets (TIN) vision och färdplan, OECD:s utvärdering av Finlands innovationspolitik (Arbets- och näringsministeriet 9.6.2017) och beredningen av EU:s 9:e ramprogram för forskning och innovation, som bl.a. LERU (inklusive HU) deltar i aktivt och med kraft. Vi får hoppas att koordineringen fungerar och att man hittar synergier och konvergens mellan de olika linjerna.
Minister Sanni Grahn-Laasonen har sagt om visionsarbetet att utgångspunkten för utvecklingen av högskoleutbildningen och forskningen ska vara internationellt hög kvalitet (UKM 14.2.2017). Det passar utmärkt för Helsingfors universitet. Det är klart att vi i högre grad än tidigare måste beakta såväl den nationella som den internationella verksamhetsmiljön, eftersom våra universitet är en del av ett världsomfattande högskole- och forskningssystem. Förändringarna och de nya kompetensbehoven utmanar hela vårt utbildnings-, forsknings- och innovationssystem att förnya sig, fortare och i högre grad än vi kunde föreställa oss i början av 2010-talet.
Under våren har visionen utvecklats och utarbetats i samarbete med högskolorna och intressegrupperna bl.a. i temaseminarier, workshoppar och webbtankesmedjor. En parlamentarisk uppföljningsgrupp har också tillsatts som stöd för visionen, som borde bli klar nu i september. Man har alltså arbetat med en snäv tidtabell, men ett sådant arbetssätt kan också vara effektivare och mera fokuserat. Slutresultatet får visa hur vi lyckades. Och utvecklingsarbetet tar naturligtvis inte slut här.
Helsingfors universitets utgångspunkt och mål för Vision2030 är att förbättra forskningens och undervisningens kvalitet och därmed vår internationella konkurrenskraft. Ett av de tre centrala målen i vår egen strategi 2017–20 är att vara en kreativ, internationell miljö för lärande och toppforskning. Vi satsar på profilering och aktiv rekrytering samt högklassig grundforskning och genomslag bl.a. genom att grunda starka forskningscenter som koordinerar och utvecklar våra starka forskningsområden och särskilt stärker våra internationella kontakter, t.ex. HiLIFE, INAR och HELSUS. I och med Stora hjulet har vi skapat attraktiva utbildningsprogram och konkurrenskraftiga examina.
Särskilt forskningens höga kvalitet och synlighet är de viktigaste faktorerna när vi vill locka världens bästa forskare och studenter till vårt land.
Nationella instrument för att förbättra kvalitet och genomslag
För att kunna uppnå de gemensamma nationella målen för förbättrad kvalitet i forskning och utbildning och ökat genomslag måste vi ha (a) tillräckliga resurser för hela fältet och i synnerhet till stöd för spetsforskningen, och (b) en tydlig nationell högskole- och forskningspolitik, som samverkar med innovationspolitiken. Syftet med visionen är just att dra upp linjer för och genomföra en sådan politik under kommande år. Oberoende av finansieringen, men särskilt inom ramarna för den, måste vi lyckas skapa en starkare, välfungerande specialisering, profilering inom hela högskolefältet.
Det innebär samarbete, men framför allt en tydligare arbetsfördelning. Alla behöver inte längre göra allt de gör nu eller har gjort förr. Våra begränsade resurser skulle räcka bättre till för en tydligare profilerad finländsk högskolesektor. Vi har ju fortfarande 15 universitet, 23 yrkeshögskolor och ett tjugotal statliga forskningsinstitut. Är det här en vettig situation?
Med en tydligare arbetsfördelning skulle olika universitet och högskolor kunna producera tillräckligt med forskning av tillräckligt god kvalitet och undervisning utifrån sina egna utgångspunkter och med sina egna forskningsmässiga eller regionala styrkor. Om man dessutom tänker avskaffa högskolornas dualmodell, måste vi snart fundera på nya verksamhetsmodeller och ny arbetsfördelning, t.ex. en indelning i vetenskapsuniversitet på internationell nivå och högskolor som är mera inriktade på arbetslivets och regionens behov. Vi behöver mera specialisering och profilering både inom och mellan högskolorna. Vi kan förvänta oss att se resultaten av profileringen snabbast från redan genomförda sammanslagningar (t.ex. Aalto och Östra Finlands universitet) och pågående fusioner (i Tammerfors och på axeln Villmanstrand–Lahtis).
En regionmodell för högskolorna skulle främja arbetsfördelningen och förbättra användningen av resurser
I arbetet med utvecklingen av vårt lands högskoleutbildning och forskning kunde man på allvar överväga att ta i bruk den regionmodell för högskolorna som jag presenterade för tre år sedan. I vissa storregioner kunde universitet, yrkeshögskolor, gymnasier och yrkesskolor, statliga forskningsinstitut, företag och andra aktörer samarbeta aktivare för att höja kvaliteten på forskningen och den högre utbildningen och stärka deras genomslagskraft. Det skulle resultera i stor regional nytta och välfärd och på det sättet gynna hela Finland.
I stället för att konkurrera med varandra skulle vi satsa på samarbete med goda resultat. Detsamma gäller på riksnivå: Att tävla sinsemellan om begränsade nationella resurser får inte kakan att växa, utan vi måste bli bättre på att skaffa internationell finansiering särskilt från EU, men också från internationella stiftelser. Det lönar sig också att skaffa högklassiga internationella samarbetspartner. För att lyckas med att skaffa forskningsfinansiering och strategiska samarbetspartner måste universiteten bedriva forskning med hög kvalitet och genomslagskraft.
Ett konkret exempel på bättre arbetsfördelning skulle vara att koncentrera doktorsutbildningen till vissa universitet. Det gäller att betrakta saken områdesvis: Alla enheter behöver inte ha doktorsutbildning i alla utbildningsområden/huvudämnen, men universiteten kan fortfarande utbilda doktorer inom sina fokusområden och starka områden. Det skulle förbättra doktorsutbildningens kvalitet och genomslagskraft i vårt land.
Vi kunde samarbeta och göra upp en arbetsfördelning inom universitetens/högskolornas gemensamma nätundervisning. Riksomfattande MOOC-kurser kunde skapas inom utbildningsområden som undervisas vid flera olika enheter. Det skulle förbättra undervisningens kvalitet och utbildningens kostnadseffektivitet och vara till konkret nytta både inom examensutbildningen och öppna universitetets kursutbud. Samtidigt kunde man ha som mål att skapa några starka och attraktiva internationella ”Finland-MOOCar”. Utöver att marknadsföra forskningen och utbildningen vid våra universitet skulle det också stärka varumärket Finland.
Ett detaljerat men samtidigt tydligt förslag till visionsarbetet skulle vara att man i stället för att fila på detaljerna i UKM:s finansieringsmodell (de stora arbetsgruppernas knåpande med procentenheter och idéer till nya mätare, oklarheter med den strategiska finansieringen, osv.) skulle tänka ut en mer radikal reform av finansieringens grunder och fördelning. Det skulle vara bra att låta göra och nyttja riksomfattande kvalitetsutvärderingar och jämförelser (jämför t.ex. Finlands Akademis rapporter om vetenskapens tillstånd, som visar klara resultat, men som inte har utnyttjats). Man kunde också göra olika internationella jämförelser och fundera på om de kunde tillämpas i Finland. Det lönar sig att ta en titt på Tysklands modell Excellence Initiative, även om den grundar sig på omfattande tilläggsfinansiering till universiteten. Man kan också studera Storbritanniens RAE/REF- och TEF-modeller, även om de är ganska tunga och har kraftiga effekter. I vilket fall som helst borde forskningens och utbildningens kvalitet och kvalitetsutvärdering spela en avgörande roll i fördelningen av finansieringen. Vision2030 kommer förhoppningsvis att skapa en ny, bra modell för Finland.
Alla linjer och lösningar som är centrala för högskoleväsendets framtid måste svara på den allt starkare globala konkurrensen om de bästa studenterna och forskarna och den internationella (forsknings)finansieringen. Ministeriets resursfördelning och styrning måste stödja utvecklingen av kvalitet och konkurrenskraft, med fokus på befintliga och växande starka områden och spetsprojekt och tillhörande forskningsinfrastruktur. De senaste årens profileringsutlysningar och den kommande utlysningen av flaggskeppsfinansiering stöder dessa målsättningar. Å andra sidan skulle universiteten i stället för separata och olika nya kanaler för forskningsfinansiering hellre ta emot mera grundfinansiering och se att Finlands Akademis befintliga instrument (bl.a. spetsenheterna) stärks, självklart så att medlen skulle fördelas utgående från kvaliteten (jämför Tysklands generösa finansiering till toppuniversitet för 2 x 7 år inom ramen för Excellence Initiative). Universitetens autonomi och forskningsfrihet är viktiga principer, alltid. Det vore bra och viktigt att förtroendet för universitetens vilja och förmåga att prestera det bästa möjliga inom forskning och utbildning skulle vara starkt och omfattande i hela samhället.
Helsingfors universitets metoder för att förbättra kvalitet och genomslag
Under de senaste åren har vi, trots hårda tider, satsat stort på interna reformer (Stora hjulet, Universitetsservicen, informationssystem, bolagiseringar m.m.) och profilering (Digital Humanities, Data Science, Life Sciences (HiLIFE), Centret för atmosfärvetenskap (INAR) och Institutet för hållbarhetsvetenskap (HELSUS), stadsforskning, Health Capital Helsinki osv.). Vi har ständigt höjt kvaliteten på vår forskning, vilket har resulterat i ett ökat antal internationella publikationer och en större andel konkurrensutsatt extern finansiering, särskilt i ERC- och Profi-utlysningarna, och vi har lyckats utmärkt med vår medelsanskaffning (45 milj. € i stället för målsatta 25 milj. €!). Universitetets placering på 56:e plats på den nyaste Shanghai-listan är ett bevis på att vår personal gör ett gott arbete inom forskningen och undervisningen och stödtjänsterna.
Vi har förnyat rekryteringen av forskare och studerande. Särskilt rekryteringen av professorer hör till de viktigaste och mest långsiktiga besluten vid universitetet. Vi har satt studenterna i centrum, inte bara i festtal utan genom konkreta åtgärder. Vi satsar på att reformera antagningen av studerande, på arbetslivskompetens, digitalt lärande och högskolepedagogik. Vi främjar också vetenskapsfostran och samarbete med gymnasier (t.ex. Campus Vik och vår LUMA-verksamhet som syftar till att främja intresset för naturvetenskaper, matematik och teknik).
De flera tusen magistrar och doktorer som vårt universitet utbildar varje år (sammanlagt över 3 000/år) är den största genomslagskraft i samhället som vi har att erbjuda, varje dag.
Vetenskapens och forskningens samhälleliga och ekonomiska genomslagskraft har blivit starkare. Det är mycket viktigt särskilt i dessa tider av postsanning, alternativa fakta och åsiktsmanipulering. Men tydligen krävs det ännu mera, särskilt i fråga om innovationer. Därför är det bra att understryka att genomslagskraften borde betraktas och utvärderas utifrån ett brett och långsiktigt perspektiv, inte bara som ett kortvarigt ekonomisk-tekniskt genomslag. Det politiska beslutsfattandet borde i högre grad stödja sig på vetenskapliga kunskaper och råd. Högskolornas regionmodell skulle främja detta, då internationellt konkurrenskraftiga ekosystem av kompetenser som stöder sig på forskning av hög kvalitet skulle uppstå runt starka högskolekluster. Inom UNIFI har vi dragit upp linjer att universiteten, yrkeshögskolorna och forskningsinstituten skulle bilda högklassiga och attraktiva kunskapsgemenskaper. Det skulle både regionerna och hela Finland dra nytta av.
För att främja genomslagskraften har vi vid HU satsat på impact-utbildning till forskare, vetenskapskommunikation och interaktion med samhället. Snart öppnas också nya Tankehörnan, en okonstlad mötesplats för vetenskapen och medborgarna. På det lokala planet har samarbetet med Helsingfors stad varit mycket intensivt och produktivt. Samtidigt har vi ökat samarbetet med riksdagen och beslutsfattarna, t.ex. genom att också i sommar delta i Finlandsarenan i Björneborg.
Vi har också arbetat internationellt för genomslag inom UNIFI med ett besök till Bryssel i början av året (särskilt med ställningstaganden för EU-FP9), tävlingen Helsinki Challenge (som också reser till Bryssel i oktober) och utredningen ”Economic Impacts of Finnish Universities” (av irländska Biggar Economics, som tidigare gjort en motsvarande utredning för LERU-universiteten och för tillfället arbetar på en uppdaterad version).
För att främja alla dessa viktiga saker har universitetets styrelse utsett följande fem helheter som centrala utvecklingsobjekt för 2018: utnyttjande av digitaliseringen, internationalitet och internationellt samarbete, gemenskap och jämställdhet, lärandets kvalitet och relevans för arbetslivet och universitetets roll och genomslag i samhället.
Alla dessa är viktiga och stora teman, som vi redan arbetat med och fortsätter att arbeta på, eftersom det är saker som inte blir klara på ett år. Det är ju tematiska helheter som också kan och bör användas till att utveckla hela universitetsväsendet och högskolesektorn.
Jag talade i början om att utvecklingen av utbildningen i vårt land har varit oroväckande under det senaste årtiondet, men ur ett längre perspektiv – med utgångspunkt i Finlands 100-årsjubileum – har utvecklingen varit god och snabb: På hundra år har antalet studerande vid Helsingfors universitet tiodubblats (3 215 år 1917 och nu 35 000) och antalet personer som tagit studentexamen har blivit nästan trettio gånger större (1 100 år 1917 och nu över 30 000). Hur kommer utvecklingen att se ut under de följande hundra åren? På kort sikt bör målet vara att minst hälften (50 %) av unga vuxna (25-34-åringar) avlägger en högskoleexamen fram till 2030 (jämför Vision2030).
Vår personal och våra studerande har gjort ett utmärkt och resultatrikt arbete under de senaste åren. Jag önskar oss alla framgång och inspiration för läsåret 2017-18. Ett gott samarbete och en god gemenskap inom vårt universitet och med våra samarbetspartner ger resultat och välfärd för oss och andra, och hjälper oss att vara äkta föregångare som skapar en bättre framtid. Jag vill än en gång önska alla nya studerande och nya anställda hjärtligt välkomna till vårt universitet.
I wish you all a happy and exciting academic year!
Jag önskar er lycka och glädje under det nya läsåret!
Toivotan teille kaikille iloa ja innostusta uuteen lukuvuoteen ja Suomen suloiseen syksyyn!