Vad är gemensamt för häxförföljelserna på 1600-talet och svartmålning av människor på sociala medier? En hel del.
Historieforskning är ett sätt att studera mänsklighetens utveckling och framhäva mänskliga bedrifter. Forskningen hjälper oss också att upptäcka mekanismer som upprepar sig, till exempel misstag som människan har fortsatt att begå genom århundraden.
En av dessa företeelser är masshysteri som kan leda till förföljelse.
– Panik tycks i alla tider ha haft lätt att sprida sig, i synnerhet om det funnits misstankar om att barn blivit utsatta för hot, säger Mirkka Lappalainen som är docent i historia och universitetslektor.
Hon har specialiserat sig på rättshistoria och på de första seklerna av nya tiden, 1500-talet och 1600-talet. Utöver häxförföljelserna har hon bland annat forskat om hungersnöd och kung Gustav II Adolf.
–Under 1600-talet kunde också personer med huvudet på skaft bli lurade att förfölja andra människor precis som det sker i dag på sociala medier. De trodde på historier som absolut inte kunde vara sanna.
1600-talsmänniskan trodde till exempel att de som utpekats som häxor förde barn till Blåkulla på natten och festade där med djävulen. Efter påtryckning från föräldrarna kunde barn berätta de mest hårresande historier om Blåkulla.
I dag fylls sociala medier hela tiden av nya grupper som riktar hat eller rädsla mot en viss person eller en grupp av människor. Historien ger perspektiv på hur ett sådant beteende ska tolkas.
Samtidigt ger historien också exempel på lösningar. Att kunna förutse hungersnöd är ett exempel på hur historieforskning kan bidra till att lösa dagens problem.
– Tack vare forskningen har vi fått mallar som gör att experterna kan upptäcka om det kommer att bli hungersnöd någonstans, säger Lappalainen.
En historieforskare måste vara kritisk
Historia skiljer sig från andra vetenskaper, eftersom det finns många amatörer som bedriver forskning på området. Till skillnad från materialet inom till exempel fysik eller medicin kan vem som helst läsa historiskt stoff. I vår digitala era är mycket material tillgängligt för alla på webben och det krävs inga speciella anordningar i form av utrustning eller laboratorier för att man ska kunna ta del av dem.
Till exempel de rättegångsprotokoll eller domböcker från början av nya tiden som Lappalainen studerat är öppna och kan läsas och förstås av vem som helst som har tillräckliga kunskaper i gammalsvenska och bakgrundsfakta om den tidens rättssystem.
Böcker om historia skrivs av andra än bara forskare.
Värdet av akademisk historieforskning ligger i att en utbildad forskare vet att det gäller att se på allt material med kritiska ögon. Att vara källkritisk är den viktigaste egenskapen för en historieforskare, menar Lappalainen.
– Historisk forskning kräver att man kan bedöma varför ett bestämt material har bevarats, vad som eventuellt har strukits och om man över huvud taget kan lita på det.
En forskare måste förhålla sig kritisk till sina källor, framför allt nu när allt mer material digitaliseras. Vem som helst kan samla och skapa material och lägga ut det på webben. Dokument kan vara utvalda med ett syfte och uppgifterna behöver inte nödvändigtvis stämma.
– Det här jobbet går på sätt och vis ut på att känna igen falska nyheter, säger Lappalainen.
Historien är full med fantastiska berättelser som vi kan lära oss av
Förutom att historia är till nytta för samhället kan man till på köpet hitta intressanta berättelser när man börjar forska i den.
Lappalainen har i sin forskning om 1600-talet träffat på spännande människoöden: bra kungar, framgångsrika personer, sadistiska makthavare och mördare. Källorna skildrar misär men också vanliga människors lycka.
När Lappalainen och historieprofessor Anu Lahtinen forskat om silvergruvor som öppnades i Finland under 1600-talet har de stött på händelser som låter bekanta även för dagens människor.
– Spanien hade gjort sig en förmögenhet på gruvor i kolonierna och Sverige tyckte att de borde få sin beskärda del av rikedomarna. Gruvor grundades i Hyvinge och Porkala och tanken var att man skulle hitta skatter och skapa välstånd.
Enligt Lappalainen finns det ingen dokumentation om att gruvorna skulle ha gett någon avkastning. I tio års tid pumpade fogdarna medgörligt in pengar i ett projekt som sannolikt inte inbringade någonting alls.
–Talvivaara är inget nytt under solen. Hajpen kring gruvor där man delar ut schaktningsrätter till höger och vänster är som tagen direkt från 1600-talet, säger Lappalainen.
Utan universitet finns risk för historieförvrängning
Historia är ett starkt maktmedel och alla har en åsikt om den. Just därför behöver vi historieforskning.
– Historia har i alla tider varit en väsentlig del av det politiska fältet. Blivande regenter har fått undervisning i historia och ännu i dag finns det många politiker som säger att de har historia som hobby, förklarar Lappalainen.
Universiteten utbildar lärare, experter och forskare inom historia som kan behandla frågor ur ett flertal synvinklar där de tar hänsyn till olika rön. Dessa experter ser till att olika parter får komma till tals.
– Forskningen och undervisningen vid universiteten måste få finansiellt stöd så att man även i framtiden kan bedriva objektiv historieforskning som inte styrs av olika intressegruppers prioriteringar, säger Lappalainen.
Hon anser att totalitära stater är ett exempel på vad som sker när historien inte granskas av forskare. De här staterna formar ofta om sanningen för att den ska passa den politiska agendan. Till exempel så att felaktiga uppgifter läggs till i läroböcker och dokument. Det påverkar samhällsställningen och beslutsmöjligheterna för vissa grupper. Ett överhuvud i en sådan stat kan till och med hitta på ett rimligt motiv för att starta krig genom att förvanska fakta.
Forskarna är skyldiga att behandla händelser ur olika parters synvinkel, särskilt när det gäller ämnen som väcker starka känslor.
–Till exempel den debatt om 1918 som nyligen förts i Finland visade tydligt att det finns historiska teman som kan vara emotionella och plågsamma. I den debatten hade forskarna till uppgift att behandla inbördeskriget på ett opartiskt sätt och redogöra för skälen till att samhällsfreden rubbades.
Text: Susanna Peltonen
Foto: Helena Hiltunen
Läs mer om forskning som förändrar världen just nu
Bekanta dig med Helsingfors universitets målsättningar för regeringsprogrammet perioden 2019-2023