Välfärdssystemen står inför en mängd utmaningar när det gäller äldreomsorgen. Diskussioner om det här fokuserar ofta på ny teknik, på behovet av att sänka kostnaderna eller på problemet att locka arbetstagare till branschen. Hur kan vi utveckla sociala välfärdssystem för att garantera vård som är jämlik, hållbar och av hög kvalitet? Det är den här frågan som Wasiq Silan, doktor i samhällsvetenskap och forskardoktor, strävar efter att besvara genom sitt forskningsprojekt Care in Relationships: Re-centring Indigenous Older Women's Voices. Forskningsprojektet belyser särskilt vikten av de relationella aspekterna inom vården.
– Vård sker inte bara på kroppens fysiska nivå, utan på olika samverkande nivåer, vilket gör relationella element otroligt viktiga i vården. Om de relationella elementen saknas så har ingen vård getts.
Resultaten från Wasiq Silans studie visar att regeringar och välfärdssystem behöver inkludera urfolkens kunskap och lokala praxis, snarare än att fatta beslut och utforma riktlinjer utan att lyssna på de människor som mottar vården.
– Vikten av den här studien ligger i att inse att det finns olika sätt att vara på olika platser, och att vara medveten om att de här samhällena själva kan ordna sin vård. Beslutsfattandet borde inte vara så toppstyrt. Samhällena och deras egna sätt att göra saker och ting ska också beaktas. Den politiska innebörden är följande: Hur inkluderar vi den relationella vården, som redan finns, i stället för att undertrycka den?
Wasiq Silan är medveten om utmaningen inom vårdbranschen när det gäller att attrahera arbetstagare, men hon tror inte att teknik kommer att lösa alla våra problem.
– Vi kan inte bara fortsätta att introducera mer expertledd utveckling eller mer AI-teknik, och helt enkelt digitalisera hela vårdsystemet. När allt kommer omkring kommer vi att se att regeringen har spenderat mer pengar och att det resulterat i en mindre mängd vård. Ingen kommer längre att vilja stanna kvar inom vårdbranschen, eftersom den blir en död bransch om beslutsfattarna inte inser vad som verkligen står på spel här.
Urfolkskvinnors röster hörs inte i beslutsfattandet
Wasiq Silan tillhör själv urfolket tayal från Mstaranan, en dalgång i norra delen av Taiwan som även kallas Nanshi. Hon är fast besluten att utveckla urfolksmetoder, det vill säga forskningsmetoder som införlivar urfolks lokala sätt att producera kunskap.
Genom att ingå som en del av urfolkets samhälle och tillsammans med sin mormor delta i en klubb som möts dagligen lärde sig Wasiq Silan mer om vård. Hennes forskning visade att rösterna hos vissa grupper inom välfärdssystemet inte hade hörts och att vårdpolitiken inte är neutral.
– Jag insåg att äldreomsorg av hög kvalitet, som det har talats mycket om i många sociala välfärdsstater, inte främjar jämlikhet. Den inkluderar inte röster från vissa grupper, såsom erfarenheterna från min mormor och hennes jämnåriga. De tillhör urfolkskvinnor som inte är aktiva i mansdomienrade miljöer. Deras röster ignoreras.
För närvarande är det byråkrater och staten som står i centrum för det beslutsfattande som berör vård inom välfärdssystemet. Målet med Wasiq Silans forskningsprojekt är att ta itu med den här luckan i välfärdssystemet genom att undersöka vilka möjliga strategier det finns för att förbättra hälsan och välbefinnandet hos urfolken genom att betrakta strategierna mot bakgrunden av urfolkets kunskap.
– I slutändan är tanken att vidga vår syn på möjliga vårdformer för de äldre eller för den planetära hälsan. Även om vårdformerna kan kan vara mycket olika, så ser jag dem alla som sammankopplade.
Wasiq Silans forskningsprojekt tillämpar ett jämförande perspektiv på det samiska samhället för att studera urkvinnornas röster och hur de ser på vård i olika sammanhang. Kunskapen är inte relevant enbart för urfolk inom det traditionella territoriet, både Finland och Taiwans ursprungsbefolkningar har flyttat och bor utanför sina traditionella territorier, till exempel flyttar många unga till städer. Därför undersöker hon även hur de här samhällena nyskapar eller breddar sitt kulturliv på olika sätt och hur välfärdssystemen samverkar med samhällena.
Maktobalans och utbildning i kulturell säkerhet
Det härskande narrativet om urfolkens självbestämmande fokuserar på mark och naturresurser. Mer sällan handlar narrativet om teman med mjukare värden, såsom språk och omsorg.
– Vård är en maktkamp och en barometer för självbestämmande. Det här tar sig uttryck i vilken kontroll vi har över hur vården är organiserad, vem som organiserar och ger vård, och vilken logiken i vården är. Vården är inte neutral. Vården är inte bara det vi tror att den är, utan den kan även innebära självständighet och självbestämmande, säger Wasiq Silan.
Wasiq Silan anser att vi måste göra något åt maktobalansen, vi måste kunna utveckla jämlika vårdsystem genom att ge människor egenkraft och lyssna på deras behov.
– I Taiwan råder för närvarande en mycket obalanserad hierarki inom en pågående välfärdskolonialism med en idé om välvilja som bygger på principen "Ja, jag tar hand om dig, jag vet vad som är bäst för dig, och jag vet vad du behöver."
Politiken är central för hur vården är organiserad och hur den genomförs i välfärdssystemen.
– Vård handlar inte bara om antalet sjukskötare, socialarbetare eller mängden mänskliga resurser för olika uppgifter. Vården ska inte organiseras toppstyrt, ur statens perspektiv, utan mer utifrån urfolkens vårdparadigm. Jag vill att människor ska se att urfolkens vårdparadigm existerar och att det handlar om politik. Politik är inget som bara berör riksdagen, politik påverkar vardagen.
Studien lyfter fram vikten av urfolkssamhällens ökade deltagande och understryker vikten av att ge dessa samhällen en plats vid bordet när det fattas beslut om vård och vilken typ av vårdsamhällen vi vill ha.
– Studien kan också vara en bro till att hjälpa fler människor, ungdomar, att känna sig mer bekväma. Den kan fungera som en bro till att delta i det sociala välfärdssystemet och i utformningen av ett bättre socialt välfärdssystem som skulle vara av hög kvalitet för alla, i stället för att bara tjäna majoriteten och inte dem som inte tillhör majoritetsgruppen.
För urfolk har rasism, diskriminering och stigmatisering bidragit till bristen på kulturellt säkra vård- och stödtjänster. En annan effekt av den här studien är att den kan bidra till att utveckla utbildning i kulturell säkerhet, till exempel för dem som studerar inom hälso- och sjukvården eller socialvården. Kulturell säkerhet är mycket viktigt, för om den relationella aspekten inte tillgodoses fungerar inte heller vården, oavsett om all utrustning och all teknik står till förfogande.
Att tänka omnär det gäller vården
Wasiq Silans studie ger kunskap som är avgörande för att vi ska kunna tänka om när det gäller vad vården egentligen är och hur vi kan utveckla vårdsystemet i en annan riktning.
– Den här studien är mycket viktig. Studien har sin utgångspunkt i den feministiska omsorgsetiken, och vi vill inte återuppfinna hjulet men vi vill placera urfolkskvinnors röster i centrum. Att vara kritisk mot nyliberala mått hjälper oss att tänka om och återknyta till vad vården är.
Genom sin forskning har Wasiq Silan funnit att vården är uppbyggd av många olika komponenter. Eftersom människans välbefinnande också hänger ihop med vår planets hållbarhet uppmuntrar Wasiq Silan oss att se vården ur ett bredare perspektiv.
– Vård handlar inte om antalet patienter som tvättas eller antalet besök inom långtidsvården, utan om de nyanser av de relationella elementen som gör oss mänskliga. Vården har en politisk dimension, liksom en filosofisk dimension, som inbegriper vilka vi är som människor som vill leva tillsammans med andra människor och andra arter på jorden. Vård är inte bara ett biomedicinskt definierat, nyliberalt sätt att styra över människor. Vård kan också vara ett fönster mot vår överlevnad, som skulle kunna inbegripa omsorg. Det gäller att tänka om när det gäller vården.
Wasiq Silan är gästande forskardoktor vid Centret för forskning om etniska relationer och nationalism (CEREN), Svenska social- och kommunalhögskolan, Helsingfors universitet. Hon arbetar för närvarande vid National Dong Hwa University som biträdande professor vid College of Indigenous Studies vid avdelningen för Indigenous Development and Social Work.