Kan välfärdsstaten och en livskraftig planet kombineras?

Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 9/2022. 

Rådgivning, daghem, grundskola, universitet. Tandvård, sjukvård, pensioner och äldreomsorg. Vi får ta del av välfärdsstatens tjänster från vaggan till graven.

Trist nog förutsätter finansieringen av dessa tjänster ekonomisk tillväxt, som i sin tur grundar sig på fossila bränslen och överkonsumtion av naturresurser – precis som allt annat i våra enkla och bekväma liv.

Nu borde vi bli av med fossilberoendet, så att planeten inte blir för varm och därför obeboelig. Det är inte så lätt gjort. Särskilt om vi samtidigt vill behålla nyttan av den ekonomiska tillväxten.

Ekonomerna är kluvna i frågan om huruvida det är möjligt att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring. Hittills har ländernas bruttonationalprodukt och klimatavtryck gått mer eller mindre hand i hand.

– Det är svårt, men inte omöjligt. Gratis är det dock inte. Det kostar pengar om man vill se till att kommande generationers levnadsmöjligheter inte förstörs, säger Martti Hetemäki, arbetslivsprofessor.

Inom planetens gränser

Om alla skulle använda naturresurser på samma sätt som finländarna skulle det behövas 3,4 jordklot. Vad skulle det innebära om vi höll oss inom planetens gränser?

En minskad konsumtion påverkar bruttonationalprodukten, som är värdet av de varor och tjänster som producerats under ett år. En växande bruttonationalprodukt kräver ökad ekonomisk aktivitet.

Genom den ekonomiska tillväxten finansieras den stora offentliga sektorn i Finland – allt från utbildning och hälsovård till social trygghet. Om ekonomin krymper minskar skatteintäkterna. Då är vi i recession eller i en lågkonjunktur.

Finlands befolkning åldras och vårdutgifterna ökar. För varje år behövs mer offentliga inkomster. Om vi avskaffar fossila bränslen och slutar överkonsumera naturresurser kan inkomsterna minska. Kan vi ha både en livskraftig planet och en välfärdsstat samtidigt? Hur löser vi den ekvationen?

– Det här är den svåraste frågan av alla. Det är en helhet som man inte kan betrakta ur endast ett perspektiv. Samtidigt för vi en kamp mot tiden. Målen står i konflikt med varandra och vi blir tvungna att göra val, konstaterar Hetemäki.

Längtan efter ett bättre liv

Jari Eloranta, professor i ekonomisk historia, säger att den största förändringen i mänsklighetens historia var den industriella revolutionen. När vi började använda fossila bränslen sattes en ständig ekonomisk tillväxt och populationstillväxt igång.

En långsiktig ekonomisk tillväxt är också grunden för de nordiska välfärdsstaterna. Före lågkonjunkturen på 1990-talet hade Finland upplevt ekonomisk tillväxt ända sedan andra världskriget.

– Den ekonomiska tillväxten är en väsentlig del av både byggandet och upprätthållandet av välfärdsstaten. Det måste finnas tillväxt för att vi ska kunna finansiera välfärden.

Eloranta kommer inte på ett enda samhälle i känd historisk tid som frivilligt skulle ha sänkt sin levnadsstandard och gett upp tillväxten. Avstannad ekonomisk tillväxt leder i allmänhet till en kris eller konflikt.

Under krig har man begränsat konsumtionen, men då har idén varit att kortvarigt strama åt ekonomin tills man vunnit kriget, varefter levnadsstandarden igen stiger. Även dessa begränsningar har i allmänhet kringgåtts med hjälp av svarthandel.

– Det är lätt att ändra lagar, men det är svårt att ändra på hur människor beter sig. Människor tenderar att vilja ha ett bättre liv, säger Eloranta.

Pris på kolet

Martti Hetemäki tror att det är möjligt att kombinera ett koldioxidneutralt samhälle med ekonomisk tillväxt. Det är knepigare att använda naturresurserna på ett hållbart sätt, eftersom det behövs mycket förnybar energi för att vi ska kunna frigöra oss från fossila bränslen – och den förnybara energin kräver mineraler. Utvinningen av mineraler leder till förlust av biologisk mångfald.

Elektrifiering och vätgasteknologi behövs för att Finland ska kunna bli kolneutralt. Odlingen av torvmarker måste upphöra, och skogarna måste få växa sig äldre så att kolsänkorna bevaras, bedömer Hetemäki.

– Vi borde införa ett allmänt pris på kol.

Det finns redan inom utsläppshandeln, och EU har fattat beslut om att införa koltullar. Däremot betalas ännu inga subventioner för kolsänkor, något Hetemäki anser att borde göras.

Även användningen av mineraler borde styras i en förnuftig riktning med hjälp av ekonomiska incitament. Det är smartare att spara de sällsynta metallerna till energiomställningen, i stället för att slösa bort dem på hemelektronik.

De mineraler som behövs för förnybar energi finns i begränsad utsträckning i jordskorpan. Välbärgade länder kan inte bara roffa dem åt sig. Hela världen måste genomgå en grön omställning, eftersom alla har samma atmosfär och det inte spelar någon var på jorden föroreningen sker. Därför måste de fattigare länderna få hjälp.

– Det vore bra om utvecklingsländerna direkt skulle kunna ta steget till renare teknologi, säger Hetemäki.

Statlig styrning

Det råder fortfarande oklarhet om utsläppsminskningens omfattning och tidsram, säger Tero Toivanen, forskardoktor vid Helsingfors universitets forskarkollegium och forskningsenheten Bios. När det gäller överkonsumtionen av naturresurser är situationen ännu sämre.

Finlands mål att vara koldioxidneutralt år 2035 är onödigt återhållsamt enligt Toivanen, men även det kan bli svårt att uppnå. Han föreslår att man inrättar en planeringsenhet vid statsrådets kansli för att påskynda projekt inom den gröna omställningen och producera information till stöd för politiska beslut.

– Staten kan sätta igång stora projekt tillsammans med företag och kommuner. Om den offentliga makten investerar i rätt slags objekt kan den styra ekonomin i en miljövänlig riktning, och samtidigt skapas arbeten och produktiv verksamhet, säger Toivanen.

EU:s program Den europeiska gröna given får beröm av Toivanen – men också kritik. Programmet betonar ekonomisk tillväxt och kan också öka tillväxten inom sådana sektorer som inte är miljömässigt hållbara. Forskningsenheten Bios har utarbetat en egen plan för hållbar ekonomi som bär namnet Ekologisk återuppbyggnad. Den syftar till en snabb men kontrollerad minskning av energianvändningen och utnyttjandet av naturresurser.

Toivanen tror inte att välfärden kommer att kollapsa för att tillväxten inom vissa ekonomiska sektorer upphör.

– Vi arbetar, får lön och betalar skatt även i fortsättningen. Vi kommer fortfarande att ha industri, produktion och ekonomisk aktivitet, och människors kompetens och innovationsförmåga kommer inte att försvinna någonstans.

Vem ska betala?

Den offentliga sektorn är hjärtat i välfärdsstaten. Många uppgifter inom den här sektorn kan utföras miljövänligt, eftersom de inte förbrukar någon större mängd energi eller naturresurser. De grundar sig på människors arbetsinsatser för andra människor. Frågan är vem som ska finansiera detta arbete.

Är välfärdsstaten beroende av ekonomisk tillväxt?

– Ja, det är den. De skatter och avgifter som inflyter från bruttonationalprodukten finansierar allt det goda som den offentliga sektorn ger folket, säger Hetemäki.

Det räcker inte med nolltillväxt, eftersom utgifterna brukar stiga. Det här har lett till ett underskott i de offentliga finanserna som har åtgärdats med lån, eftersom den ekonomiska tillväxten i Finland har varit blygsam under de senaste drygt tio åren.

I framtiden blir situationen ännu svårare, eftersom det kommer att finnas allt fler åldringar per förvärvsarbetande i Finland. För att underlätta problemet kan man förlänga yrkeskarriärerna och skjuta upp pensioneringen.

– Den offentliga sektorn finansierar inte sig själv. Det måste finnas en lönsam produktion vars beskattning finansierar de offentliga satsningarna på miljö, hälsa, utbildning och social trygghet. Låginkomstländerna satsar inte mycket på dem, säger Hetemäki.

Pengarnas värde

Vad skulle hända om vi inte behövde oroa oss för pengar? Ett förslag som förts fram är att Europeiska centralbanken finansierar euroländernas gröna omställning med lån eller genom att skapa nya pengar.

Enligt Hetemäki börjar gränserna komma emot både när det gäller skuldsättning och skapande av pengar. De har redan utnyttjats för mycket i samband med finanskrisen och coronapandemin:

– Pengars värde bygger på förtroende. Om det trycks mer pengar än ekonomin bakom dem genererar mervärde kommer penningvärdet att försvagas.

Det har tidigare förekommit stora inflationer där penningvärdet sjunkit kraftigt. Enligt Hetemäki kan sådant hända även i våra dagar. Riskerna finns och inflationen är redan i gång i euroområdet.

Påhittighet behövs

Tero Toivanen säger att skuldsättning vid behov måste godtas under den tid som samhället förnyas och blir hållbart.

– Skuldsättning är inte vårt största problem just nu, och Finlands skuldsättning är internationellt sett måttlig.

Toivanen menar att det viktigaste är att bestämma hur man på ett klokt sätt använder de knappa resurserna. För att kunna göra det krävs det påhittighet. Efter omställningen kan vårt samhälle se mycket annorlundare ut än vad vi är vana vid.

Energikrisen har redan tvingat hushåll, företag och stater att fundera på hur de kan spara energi. Industrin måste förnya sig för att kunna vara konkurrenskraftig även i framtiden.

– Finland använder fruktansvärda mängder naturresurser för att uppnå den BNP per capita vi har nu. Här är vi mycket sämre än genomsnittet i EU, konstaterar Toivanen.

Om till exempel skogsindustrin tillverkade produkter med högre förädlingsvärde skulle vi få mer intäkter med mindre mängd virke, säger Toivanen.

Nya levnadsvanor

Finns det något sätt att minska utsläppen så att de orsakar så lite skada som möjligt på både naturen och bruttonationalprodukten?

Jari Eloranta anser att massiva investeringar i teknologi är det bästa sättet att hantera miljökrisen. Som exempel lyfter han fram Manhattanprojektet som USA startade för att uppfinna en atombomb under andra världskriget. I projektet deltog toppfysiker och det var ingen brist på resurser.

– Det krävs både stora makrouppfinningar i klass med fusionskraften och mikrouppfinningar för att få de befintliga systemen att fungera bättre. Den ekonomiska tillväxten är kopplad till ökad produktivitet. Med mindre kan man få mer, reflekterar Eloranta.

– All tillväxt är inte dålig. Man måste hitta ett sätt att upprätthålla välfärden utan att tära för mycket på atmosfären och jorden. Hetemäki säger i sin tur att det både finns konsumtion som belastar miljön och konsumtion som inte är så belastande.

Tjänster och kultur kräver inte mycket energi och naturresurser, men ändå gynnar de ekonomin. Ett exempel på det här såg vi under coronapandemin, då ekonomin dök när evenemang ställdes in och restauranger stängdes. Att anlita olika reparationstjänster i stället för att köpa nytt är bra för både naturen och samhällsekonomin. Det samma gäller om man väljer att äta inhemsk vegetarisk mat.

– Vi kan ändra på våra levnadsvanor. Det är bara bra om vi använder vår tid till viktigare saker än att konsumera, konstaterar Tero Toivanen.

Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitet som följer journalistreglerna.