Vikarna är de mest utbredda arktiska sälarna. De förekommer inte bara i Ishavet utan även i Ochotska havet norr om Japan, i Östersjön och i Saimen och Ladoga. Det har traditionellt ansetts att insjövikarna är nära släkt med varandra och att de har utvecklats från vikare som blivit instängda i insjöar i och med landhöjningen.
Studien som genomfördes av Helsingfors, Östra Finlands och Köpenhamns universitet, samt av det naturhistoriska museet i Tokyo och Naturresursinstitutet var den första att kartlägga de genetiska och strukturella egenskaperna hos nästan alla världens vikarpopulationer. Resultaten visar att saimenvikaren skildes åt från de övriga vikarna för mer än 60 000 år sedan – långt innan Saimen uppstod 50 000 år senare.
– Genetiska studier har länge antytt att saimenvikaren är mer annorlunda än man skulle kunna anta på basis av Saimens tillkomsthistoria. Men det var först i och med analysen av alla arktiska vikare som vi kunde tidsbestämma saimenvikarens evolutionära särutveckling från de andra vikarna, berättar Ari Löytynoja vid Helsingfors universitet.
Medan sälarna i Östersjön och Ladoga kommer från Atlanten, har saimenvikarna sannolikt spridit sig till Finland österifrån – från ett område där det fanns stora issjöar under istiden. På sin väg till Saimen korsade de sig med vikarna från väst.
– Omfattande genomanalyser visar att blandningar mellan arter är mer regel än undantag i organismernas historia. Även människans egen evolution består av olika utvecklingsgrenar som flätats samman med varandra, berättar Petri Auvinen vid Helsingfors universitet.
Tänderna skiljer saimenvikaren från de andra vikarna
Saimenvikarens långa evolutionshistoria fick forskarna att undersöka dess ekologiska särutveckling. De havslevande vikarnas tänder har anpassat sig till en föda på fisk, märlkräftor och andra kräftdjur. I likhet med bardvalarna suger de in bytet i munnen och silar ut vattnet med tänderna och tungan. Den nya studien visar att saimenvikarens tänder är de mest specialiserade på fiskbaserad föda av alla vikare.
– Mätresultat från hundratals individer visade hur avvikande saimenvikarens tänder är. Avvikelserna stöder genomanalysernas resultat om en lång fristående utvecklingshistoria, berättar Jukka Jernvall vid Helsingfors universitet.
Även saimenvikarens tunga och matsmältningskanal har anpassat sig till en annorlunda föda. Tillsammans stöder de genetiska och morfologiska olikheterna statusen som en art.
– Redan på 1800-talet kunde man fastställa att saimenvikaren klart skiljer sig från andra vikare. Sedan dess har våra kunskaper om arternas evolution fördjupats. Att beskriva saimenvikaren som en enskild art, Pusa saimensis, talar om att den utvecklats skilt för sig, berättar Jaakko Pohjoismäki vid Östra Finlands universitet.
En unik och hotad kvarleva från issjöarnas tid
Även om saimenvikarens population långsamt har ökat till cirka 500 individer tack vare aktiva skyddsinsatser står arten fortfarande inför flera hot. Förhoppningen är att dess status som Finlands enda endemiska art ska öka intresset för skyddsarbetet ytterligare.
– Vi har en helt unik relikt som lever i Finland, den sista representanten i världen för de forna vikarna som levde i issjöar. Det är svindlande att tänka på hur nära vi varit att slutgiltigt förlora saimenvikaren, säger Mervi Kunnasranta vid Östra Finlands universitet.
Saimenvikarens artbeskrivning togs fram genom ett långvarigt samarbete mellan forskare inom olika områden. Enbart vid Helsingfors universitet deltog forskare från tre skilda fakulteter samt två fristående institutioner i arbetet.
Studien finansierades av Jane och Aatos Erkkos stiftelse, Finlands Akademi och LIFE Programme of the European Commission (LIFE19NAT/FI/000832).
Ursprungliga artikel
Löytynoja, A., Pohjoismäki, J., Valtonen, M., Laakkonen, J, Morita, W., Kunnasranta, M. Väinölä, R., Olsen, M. T., Auvinen, P. & Jernvall, J. Deep origins, distinct adaptations and species level status indicated for a glacial relict seal. Proceedings of the National Academy of Sciences, USA 122: in press (2025). https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.2503368122
Kontaktuppgifter
Jaakko Pohjoismäki
professor
Östra Finlands universitet
Institutionen för miljö- och biovetenskap
jaakko.pohjoismaki@uef.fi
0294453052
Mervi Kunnasranta
universitetsforskare
Östra Finlands universitet
Institutionen för miljö- och biovetenskap
mervi.kunnasranta@uef.fi