I tiderna sågs mångkulturalism som något positivt som binder människor samman, men nu har diskussionen om mångkultur blivit något som splittrar och skapar oliktänkande. Högerpopulistiska partier har fått monopol på den offentliga diskussionen om mångkulturalism och den har blivit politiskt laddad och polariserad.
Diskussionen går ut på att måla upp hotbilder om vad mångkulturalism för med sig och på att beskyllda de politiska motståndarna för misslyckanden i integreringen av invandrare. De etablerade partierna står ofta mållösa inför populisternas beskyllningar och de har inte lyckats formulera övertygande svar och alternativ till hotbilderna.
Det berättar universitetslektor i socialpsykologi Katarina Pettersson, som tillsammans med Emma Nortio redigerat boken The Far-Right Discource of Multiculturalism in Intergroup Interactions.
– Det har blivit väldigt svårt att föra en saklig och konstruktiv diskussion om mångkulturalism. Positionerna är väldigt låsta och man försöker inte komma fram till gemensamma lösningar, säger Pettersson.
Dagens polariserade diskussion kring mångkulturalism i Norden har vuxit fram i och med högerpopulisternas frammarsch i Europa kring 2010 och den fick ytterligare bränsle i samband med den så kallade flyktingkrisen 2015. Beskrivande för högerpopulistisk retorik är bland annat att skapa motsättningar mellan ”eliten” och det ”vanliga folket” och ett starkt motstånd mot humanitär invandring och ett mångkulturellt samhälle.
Den politiska debatten handlar inte mera om hur man skapar ett fungerande mångkulturellt samhälle. I stället ligger fokus på att antingen beskylla de politiska motståndarna för rasism eller för problem som invandring lett till. Argument som högerpopulister tar sig till handlar bland annat om att invandring för med sig kriminalitet och att de nordiska välfärdssamhällena inte klarar av att bekosta invandringen. Vidare hävdar de att det inte går att framgångsrikt förena invandrarnas kultur och värderingar med ett västerländskt sekulariserat samhälle.
Den politiska debatten återkommer i vardagsdiskussioner
Katarina Pettersson har studerat den högerpopulistiska politiska debatten, medan Emma Nortio fokuserat på diskussioner mellan människor och grupper i vardagliga sammanhang. Det har visat sig att den politiska och samhälleliga debatten kring mångkulturalism ser väldigt lika ut.
En orsak till att högerpopulistiska partier varit så framgångsrika i att sprida sin syn på invandring och mångkulturalism är att de varit skickliga på att föra fram sitt budskap framför allt på sociala medier. Högerpopulistiska partier har inte enbart kommit åt att förändra den politiska debatten. Den populistiska retoriken har också påverkat samhällsdebatten över lag.
– Hur människor i vardagen talar om och uppfattar saker hänger ihop med hur saker behandlas i media och i politiken. Polariseringen finns på alla nivåer i samhället. I och med digitaliseringen och sociala medier sprids både hatretorik och diskriminerande uttalanden om till exempel minoriteter och invandrare snabbt och så gott som obegränsat, säger Pettersson.
Den högerpopulistiska retoriken har lett till att sänka tröskeln för och normaliserat uttryck av gammalmodig rasism, som inte var tänkbart för 20 år sedan. Detta har skett både inom den politiska debatten och i vardagliga diskussioner.
Hur ser ett fungerande mångkulturellt samhälle ut?
Fri rörlighet, EU, digitalisering och globalisering har lett till att vi lever i arbetskraftsinvandringens tidevarv. Klimatkrisen och globala konflikter leder till ökade mängder flyktingar och asylsökanden. Mångkulturalism är här för att stanna. Rysslands krig i Ukraina innebär nya flyktingströmmar till Norden och i Europa.
I stället för att beskylla de politiska motståndarna för vad man gjort för fel beslut gällande invandring och integration, hoppas Pettersson på ett ändrat fokus på hur man ska göra det bästa av oundvikliga processer. Vi står vid någon sorts brytningspunkt då både politiker och folket står mer enade än någonsin mot Rysslands aggression mot Ukraina och i en solidaritet gentemot dem som flyr kriget.
– En fungerande mångkultur kunde vara ett samhälle där olika grupper ges möjlighet att delta i och bidra till samhället på lika villkor. Olika kulturer kan samexistera och inkluderas i en samhällsgemenskap, säger Pettersson.
Men det kräver att majoritetsbefolkningen har en inkluderande inställning till minoritetsgrupper. Vidare kräver det ett fungerande integrationssystem och en långsiktig, lösningsinriktad och konstruktiv politik, snarare än en som bygger på och göder antagonism och hotbilder.
– Ingen gynnas av att vissa grupper marginaliseras. I bästa fall kan vi utnyttja den kunskap och de rikedomar och perspektiv som samspelet mellan olika kulturer innebär för allas gemensamma bästa.
Dialog och vilja att förstå är en förutsättning
Att öka förståelsen mellan grupper av människor och att luckra upp låsta positioner är en långsam process. För att kunna jobba för ett välfungerande mångkulturellt samhälle krävs förändringar i hur den politiska debatten förs som sedan vidare avspeglar sig på hur diskussioner ser ut i media och mellan människor.
– Upprätthållandet av en dialog är a och o och att försöka förstå och respektera också dem som inte tänker som vi. Vi ska inte utesluta varandra och sluta oss i bubblor, säger Pettersson.
De nordiska samhällena måste också planera sina tjänster och institutioner så att de är inkluderande på alla nivåer och under hela livets gång, det vill säga allt från mödrarådgivning, småbarnpedagogik och skola till arbetsmarknadstjänster, social- och hälsovård samt äldrevård. Samarbete måste ske mellan olika samhälleliga nivåer och aktörer, som media, politiker, utbildningsinstitutioner, organisationer och de som jobbar med förebyggande arbete kring utslagning och marginalisering.
– De etablerade partierna behöver formulera övertygande svar till hotbilderna som målas upp om mångkulturalism och jobba för att upprätthålla en dialog med de politiska motståndarna inom ramarna för den parlamentariska demokratin, avslutar Pettersson.