I ett läge där osäkerheten och otryggheten kopplad till förändringar i samhället börjar utnyttjas som en del av allmänpolitiken ökar behovet av kritisk forskning och analys. Inför stundande kriser har olika typer av straff och strafflagen setts som ett politiskt lockande sätt att avvärja säkerhetshot. I praktiken är effekterna dock begränsade.
– Med hjälp av straff kommer man inte åt de faktorer som påverkar det totala antalet brott. Sättet att forma socialpolitiken och reglera brottssituationer ger metoder som fungerar bättre, säger Tapio Lappi-Seppälä.
I den nordiska politikmodellen arbetar regeringarna utifrån principen om ”en kunskapsbaserad policy”. Det betyder att politikerna verkligen tagit till sig forskningsrönen.
– I Finland har man även skapat institutionella konstruktioner som stödjer denna relation. Ett exempel på detta är Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet, vars ena lagstadgade uppgift är att följa utvecklingen av brottsligheten och hur påföljdssystemet fungerar, berättar Lappi-Seppälä.
Professorn anser att institutets arbete för att bygga nationella uppföljningssystem och skapa internationella forskningsnätverk ger redskap som lämpar sig väl för att analysera de förändringar som sker i Finland och våra närområden samt deras bakgrund.
– Samtidigt får man redskap för att utvärdera och utveckla det kriminalpolitiska systemet.
Förändringarna i straffen märks inte i brottsstatistiken
I Finland går brott och straff ibland hand i hand, ibland däremot inte, konstaterar Lappi-Seppälä.
– Brottsligheten har snarare påverkat straffsystemet än tvärtom. Historiskt sett, till exempel under efterkrigstiden, har brottstoppar brukat leda till skärpta straff.
När förhållandena stabiliserats har även brottsligheten minskat.
Stora förändringar i brottsligheten och straffen har en koppling till de ekonomiska, sociala, politiska och kulturella komponenterna av ett samhälle. En ökad ojämlikhet leder till ökad brottslighet och ger dessutom upphov till en hård kriminalpolitik. Andra viktiga faktorer som påverkar utvecklingen av brottsligheten är mängden brottstillfällen och befolkningens åldersstruktur.
– Skillnaderna i hur straffsystemen tillämpas och de förändringar som förekommer i dem verkar däremot inte ha lämnat några spår i brottslighetstrenderna i olika länder, säger Lappi-Seppälä.
Huvudlinjerna för utvecklingen av brottsligheten i västerländerna är relativt likriktade. När det kommer till användningen av straff kan skillnaderna däremot vara rätt så stora. Till exempel USA femdubblade antalet intagna på några decennier. Under samma tid sänkte Finland däremot antalet till en tredjedel.
– Även i Europa kan man hitta exempel på helt motsatta förändringar i antalet intagna. Trots dessa skillnader är brottslighetstrenderna i olika länder nästan förbryllande lika.
Den nordiska kriminalpolitiken värdesätts internationellt
Professorn berättar att den nordiska kriminalpolitiken värderas högt i expert- och forskningskretsar och väcker växande intresse internationellt. Grunden för politiken ligger i välfärdsstatens institutioner, värderingar och mål.
Kriminalpolitiken i Finland liberaliserades när landet från och med 1960–70-talet blev en senkommen medlem i den nordiska välfärdsstatsklubben. Som jämförelse: USA och Storbritannien skärpte den straffrättsliga kontrollen samtidigt som länderna började nedmontera sina välfärdsstatliga strukturer.
– I välfungerade samhällen, där förtroendet och jämlikheten ligger på en hög nivå, samhällen som i en internationell jämförelse representeras av den nordiska modellen, är både behovet och viljan att använda straffrätt mindre jämfört med många andra system, poängterar Lappi-Seppälä.
Den nordiska socialpolitiken som jämnar ut välfärdsskillnader inom befolkningen har för sin del även kunnat minska intresset för populistiska extremiströrelser som utnyttjar spänningar och rädslor mellan olika delar av befolkningen.
– De senaste åren har trycket ökat även i Norden. Förändringarna inom kriminalpolitiken har dock hittills varit relativt moderata, konstaterar Lappi-Seppälä.