Initiativet till att träffa Tuomas Pöysti byggde på en bred oro bland socialarbetarna. Oron handlade bland annat om hur man i beredningen inte hade uppmärksammat socialsektorns akuta utvecklingsbehov. Redan då kunde man konstatera att den tilltänkta valfriheten i praktiken innebar ytterligare splittringar i vårdkedjorna, fastän målsättningen för reformen varit att främja både vertikal och horisontell integration.
I mötet deltog, förutom Pöysti, en handfull tjänstemän från Social- och hälsovårdsministeriet. Det var ett riktigt bra möte där vi förde en analytisk diskussion om hur det sociala arbetet kunde integreras i de blivande social- och hälsovårdscentralerna.
Kort efter mötet, 14.3.2017, kunde vi i tidningarna läsa att ledande tjänstemän inom Justitieministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet och Finansministeriet vädjade till ansvarsministrarna om att ibruktagandet av valfriheten borde skjutas fram. Den dåvarande planen var att landskapsreformen och valfriheten skulle tas i bruk under år 2019. Tjänstemännen lade fram goda argument om att tidtabellen för valfriheten var orealistisk och de hänvisade till flera sakkunnigas samstämmiga iakttagelser och analyser.
"Och svaret från ansvarsministrar vet vi alla! Beredningen skulle fortsätta mot bättre vetande."
Och svaret från ansvarsministrar vet vi alla! Beredningen skulle fortsätta mot bättre vetande. Under senvintern 2017 insåg jag att det inte gick att påverka innehållet i vårdreformen genom kunskap och sakargument. Varför skulle man lyssna till experter i socialt arbete, då man vägrade lyssna till ansvarsministeriernas kanslichefer?
Social- och hälsovårdsreformen föll som väntat. Juha Sipilä skyllde på grundlagstolkningar och sade sig vara mycket besviken över att beredningen inte ledde till resultat.
Besviken är också mången sakkunnig. Man kan höra dem muttra såväl i korridorer i ministerier, i arbetsrum på universitet som i sakkunnigorganisationer. Den som spetsar öronen kan säkert också urskilja orden som muttras fram efter otaliga timmar av berednings- och påverkningsarbete: Vad var det vi sa!
Skribenten är universitetslektor i socialt arbete vid Svenska social- och kommunalhögskolan.
Kolumnen har publicerats i tidningen Yliopisto 03/19