Kirsikka Linnanmäki analyserar i sin doktorsavhandling vad barnets bästa betyder när medling i domstol används för att behandla tvister och konflikter som gäller vårdnad om barn, boende, umgängesrätt och underhåll. Barnets bästa och medling är relativt obestämda och mångtydiga begrepp som i Linnanmäkis undersökning fått sitt innehåll med avstamp i framför allt modern barnrätt och mångvetenskapliga medlingsteorier.
Medling är ett alternativ till rättegång när vårdnadstvister behandlas i domstol, och logiken för hur dessa två förfaranden fungerar avviker på många punkter. Men oberoende av tillvägagångssätt är strävan efter barnets bästa den gemensamma nämnaren för vårdnadstvisterna. Inom loppet av drygt tio år har domstolsmedling etablerats inom domstolarnas förfarandesortiment, och vid många tingsrätter är medlingarna mycket talrika och populära.
– Generaliserat kan man säga att rättegångar fokuserar på den juridiska sanningen medan medling söker människornas bakomliggande intressen och strävar efter att främja interpersonell kommunikation, berättar disputanden.
– Av dessa alternativ bör man ur ett barnrättsligt perspektiv från fall till fall välja det som bäst tryggar möjligheterna att tillgodose barnets bästa och barnets rättigheter, fortsätter hon.
Ur ett barnrättsligt perspektiv motsvarar inte medlingsteorierna bakom domstolsmedling fullt ut de kriterier som den moderna barnrätten uppställer för barnets bästa.
– Medling i domstol utformades inte ursprungligen specifikt för behandling av vårdnadstvister, och de särskilda behov som sådana fall är förenade med har egentligen inte beaktats i regleringen. Det kan trots allt finnas många slags vårdnadstvister och medlingssätt, vilket också avspeglas i hur barnets bästa bestäms.
Ställningen för och definitionerna av barnets bästa varierar såväl mellan den nationella och den internationella regleringen som inom den nationella regleringen
Som ett exempel på att barnets bästa har definierats på olika sätt i regleringen kan nämnas att barnets bästa inte är det primära syftet med förfarandet enligt lagen om medling i domstol, vilket däremot till exempel FN:s konvention om barnets rättigheter förutsätter. I ljuset av regleringen finns det många tänkbara tolkningar av barnets bästa, men alla motsvarar inte helt det som förutsätts inom modern barnrätt.
– Samtidigt som barnets bästa behöver en noggrannare definition eller struktur kännetecknas medling av formfrihet och vag reglering. Vid medling i vårdnadstvister balanserar man följaktligen mellan flera olika slags utgångslägen och mål, konstaterar disputanden.
Även vid domstolsmedling tillgodoses barnets bästa desto bättre, ju mer fullständigt barnets rättigheter tillgodoses
Linnanmäki anser att barnets samlade rättigheter skulle kunna användas som byggklossar för barnets bästa även vid medling.
– Man kan till exempel försöka främja barnets rätt till välfärd, särskilt skydd och familjeliv genom att lindra konflikter i barnets uppväxtmiljö, och det är just för behandling av konflikter som medlingen erbjuder verktyg. Å andra sidan kan en alltför stark styrning i riktning mot en överenskommelse innebära att en del av barnets rättigheter som är viktiga för barnets bästa förbigås. Innehållet i barnets bästa kan dock inte generaliseras, utan det måste alltid granskas individuellt och från fall till fall. Även medlingsmetoderna kan vara av många slag, och det finns inte någon sådan definition av medling som fastställts som den enda korrekta.
Att samtidigt beakta medlingsförfarandet och barnets rättigheter innebär dock att ingendera av dessa två faktorer får främjas på den andras bekostnad, utan det gäller att främja samverkan mellan dem.
– Här behövs också ett bredare medlingsperspektiv genom tillämpning av nya medlingsteorier så att exempelvis sociala, psykologiska, ekonomiska och barnrättsliga frågor kan beaktas på samma gång. Men då gäller det att respektera specialvillkoren för medlingsförfarandet och vara medveten om hur olika medlingsstilar kan avspeglas i hur barnets bästa och barnets rättigheter tillgodoses, påpekar disputanden.
Linnanmäkis doktorsavhandling är den första undersökning i Finland som pejlar växelverkan mellan barnets rättigheter och medling. Den innehåller nya teoretiska infallsvinklar på temat och erbjuder samtidigt konkreta verktyg för jurister, medlare, sakkunnigbiträden, socialarbetare och forskare som arbetar med barnärenden och medling. I undersökningen kombineras juridik och mångvetenskaplig medlingsteori samt samhällsvetenskaplig teori och samhällsvetenskapliga metoder.
**
Ytterligare information om avhandlingen: Alma Talent