Livslångt lärande

Tidigare trodde man att människans hjärna uppnår ett oförändrat tillstånd i vuxen ålder. Hjärnforskning har visat att detta inte stämmer, utan att inlärning förändrar nervcellernas struktur dagligen.

Alla känner säkert till det gamla ordspråket om att man inte kan lära gamla hundar att sitta.

Tidigare trodde man nämligen att hjärnan i vuxen ålder uppnår ett slags stabilt och oföränderligt tillstånd. Man antog att hjärnceller som förstörs i vuxen ålder inte kan förnyas.

Att det kan ske strukturella förändringar i enskilda nervceller var någonting fullständigt otänkbart. Därför trodde man också att intelligens är ett statiskt tillstånd.

Nyare forskning visar till all lycka att så inte är fallet. Även om det stämmer att människan har lättare att lära sig vissa saker i ett visst utvecklingsskede, betyder det inte att lärande kan ske endast under en kortare tidsperiod. Små barn har till exempel lättare att lära sig språkljud, men man kan också lära sig nya språk senare i livet. Då krävs det bara mera tid och övning för att lära in nya språkljud.

Det är alltså hög tid att vi glömmer det gamla mantrat. I verkligheten förändras hjärnan ständigt och varje ny sak som vi lär oss ändrar på hjärnans fysiologi. Det går visst att lära en gammal hund sitta.

Formbarheten är essentiell

Nervcellerna kommunicerar med varandra via kontaktpunkter som kallas synapser. Synapserna, som aktiverar nervcellerna, sitter i pyttesmå utskott som kallas dendrittaggar. Dendrittaggarnas storlek bestämmer hur effektiv och beständig synapsen är. När vi lär oss nya saker formas nya dendrittaggar. Samtidigt förkrymper andra som inte längre behövs.

Vi kan föreställa oss dendrittaggarna som ett slags små minnesenheter i hjärnan. Genom att skapa nya och ta bort gamla dendrittaggar, eller öka eller minska deras effektivitet, kan hjärnan forma sin verksamhet. På detta sätt sparas nya färdigheter i hjärnans synaptiska förbindelser. 

Formbarheten är av största vikt också för personer som återhämtar sig från en hjärninfarkt. I samband med ett slaganfall kan en hel grupp nervceller förstöras. Till all lycka kan nervcellerna förnya sig och hjärnan kan till en del ersätta förstörda celler med nya. De nya nervcellerna fogas samman med det gamla nervnätet med hjälp av nya synapser. Samtidigt omskapas förbindelser mellan nervcellerna i hjärnans friska delar, så att de tar över funktioner som de förstörda cellerna haft.

Även om man har kunnat påvisa hjärnans formbarhet i ett flertal vetenskapliga studier, tror många fortfarande att man inte kan utveckla sin intelligens. De tror fast på att intelligens är något som man föds med och inte kan förändras. Det här tankesättet kan vi släppa, eftersom det hindrar oss från att utveckla vårt sätt att resonera.

Utveckla din intelligens

Forskning vid Centret för utbildningsevaluering visar att problemlösningsförmågan hos ungdomar i högstadieåldern påverkades mest av hur länge och hur intensivt de tampades med att lösa ett problem. Uppgiften kunde till exempel vara att räkna ut om man kan avgöra vilken av två Formel 1-chaufförer är den bästa om de har samma bil, men olika däck.

Av ungdomarna som svarade på enkäten insåg under en tredjedel att man inte kan jämföra chaufförernas resultat, om de inte kör exakt samma bil med samma däck. I den här typen av uppgifter klarar sig oftast de personer bäst, som orkar fundera på frågan längst.

En annan undersökning, där gymnasister fick svara på liknande frågor, visade att de som klarade sig bäst var elever som trodde på medfödd intelligens i mindre utsträckning än andra. Det gick inte att urskilja någon elevgrupp i undersökningarna som skulle ha löst uppgifterna bättre eller snabbare än andra tack vare exceptionell slutledningsförmåga.

Den nyaste forskningen tyder på att alla former av hjärnträning utvecklar hjärnan – huvudsaken är att man använder den. Att lära sig svåra saker är svårt för alla, men man utvecklas bara genom att utmana sig själv.

Hjärngymnastik kan jämställas med muskelträning. Musklerna behöver träning för att upprätthålla funktionsförmågan och inte förtvina. Samma gäller hjärnan: en nervcell som inte stimuleras dör.

Tankeförmågan utvecklas genom övning

Vi upprätthåller vår hjärnkapacitet dagligen genom olika aktiviteter, till exempel när vi talar med bekanta eller lyssnar på musik. All ansträngande fysisk aktivitet utvecklar kroppens muskelfibrer. Samma sak sker i hjärnan: när vi till exempel lär oss ett nytt språk skapas nya nervförbindelser och hjärnkapaciteten utvecklas.

Ju hårdare träning, desto mer höjs prestationsförmågan. I fråga om idrott betyder det belastande träning som gör dig andfådd och som för stunden inte känns behaglig.  I fråga om hjärnträning utvecklas tankeförmågan av att du löser knepiga problem, eller lär dig att förstå och tillämpa svåra saker. Det kan kännas som om uppgiften är omöjlig att lösa, men det är normalt. Man kan till och med känna fysiskt illamående när man försöker lösa en svår uppgift.

Den som löptränar märker oftast att springandet blir lättare med tiden. På samma sätt utvecklas tankeförmågan av att vi löser kniviga problem och saker som tidigare kändes svåra blir plötsligt enkla. När vi lär oss faller saker och ting så att säga på plats.

Det lönar sig alltså att utmana sig själv att träna både kroppen och hjärnan. Dessutom visar forskning att fysisk träning också förbättrar hjärnkapaciteten.

Alla kan träna på sin egen nivå, vare sig det gäller idrott eller hjärngymnastik. Det som känns svårt för dig kan vara lätt för någon annan, eller tvärtom.

Och glöm inte att musklerna utvecklas under vila. Därför behöver också hjärnan sömn och vila, för att inte bli överbelastad av all ny information.

Risto Hotulainen

Biträdande professor

Centret för utbildningsevaluering, Helsingfors universitet

Twitter: @CEA_HY

Pirta Hotulainen

Forskningsledare

Medicinska forskningsinstitutet Minerva

Twitter: @PirtaHotulainen

Forskarröster är en artikelserie där olika forskare berättar om sin forskning. Artikeln är skriven av Uutistamo i samarbete med Helsingfors universitet.