Samtidigt som världen blir allt mera teknisk ökar intresset för en jordnära livsföring enormt. Längtan till naturen syns exempelvis i en större efterfrågan på yoga- och meditationsretreater.
Också musik och dans har redan i årtusenden varit grundläggande element hos mänskligheten. Den växelverkan de genererar har bidragit till uppkomsten av tätt sammansvetsade gemenskaper och rika kulturer.
De djupare områdena i hjärnan har huvudansvaret för känslolivet, minnet och den sociala växelverkan.
Det har redan i decennier forskats i musik ur en neurovetenskaplig synvinkel. Observationer visar att musiken aktiverar de djupa områdena i hjärnan på ett unikt sätt.
De djupare områdena i hjärnan har huvudansvaret för känslolivet, minnet och den sociala växelverkan. De har utvecklats hos människosläktet långt tidigare än de intellektuella funktionerna i hjärnbarken.
I min doktorsavhandling har jag utvecklat metoder för att förstå de processer dansen genererar i hjärnbarken.
Jag jämförde hjärnverksamheten hos professionella dansare och musiker med hjärnverksamheten hos personer som inte utövar dessa konstarter medan de tittade på stycken av ett dansverk. Både under häftiga förändringar i musiken, musiklyssnande en längre tid och under en audiovisuell dansföreställning avvek dansarnas hjärnverksamhet från musikernas och referensgruppens.
Resultaten stöder tidigare fynd om att dansarnas ljud- och rörelsehjärnbark hade utvecklats på ett unikt sätt. I min studie reagerar dansarnas hjärnor snabbare på förändringar i musiken än musikernas eller referensgruppens. I hjärnan syns ändringen reflexmässigt innan dansaren har hunnit tolka den medvetet.
Hos dansarna observerade jag också en starkare synkronisering vid låg thetafrekvens. Thetasynkroniseringen är kopplad till de känslomässiga och minnesrelaterade processer som är centrala för all växelverkan mellan människor och för självkännedomen.
Beröring och samarbete är naturliga element i dansen: utan dem ingen dans. Beröring och samarbete är lika viktiga för dansen som rörelse och musik.
I dansen förenas mänsklighetens grundelement på ett naturligt sätt.
Dansens neurovetenskap är emellertid ännu i sin linda. Därför har det ännu inte forskats i beröring och samarbete i hjärnan uttryckligen med hjälp av dans.
Det vet man emellertid att i dansen förenas mänsklighetens grundelement på ett naturligt sätt. Där ingår kreativitet, förfinad rörelse och gemenskap, som vid musicerande. Rörelse i hela kroppen, som vid motion. Beröring, som vid omtänksamt samspel.
Talesättet "det går som en dans" syftar på flowfenomenet som det har forskats mycket i och där det man gör absorberar en totalt. Det har konstaterats att ett flowtillstånd ökar människans allmänna tillfredsställelse, produktivitet och kvaliteten på det man gör. I det tillståndet sjunker aktiveringsnivån hos det neuronnätverk som står för logisk slutledningsförmåga och fördjupad uppmärksamhet.
Samtidigt frigörs rum för det skapande neuronnätverk som har en viktig roll också vid avslappnat sinnestillstånd.
Musikernas övningar kräver extrem noggrannhet och har konstaterats bearbeta rörelsens hjärnprocesser på många olika sätt. Studierna av dansare avslöjar å andra sidan hur deras hjärnor har specialiserat sig på att processa dansrörelser.
Vissa områden i hjärnan hos dansare har uttryckligen specialiserat sig på att iaktta dansrörelser. Hjärnstrukturen hos musiker och dansare har också konstaterats avvika från majoritetsbefolkningens på de områden i hjärnan som processar rörelse och ljud.
Studier både av att alstra musik och av rörelser visar hur två människors hjärnor under pågående samarbete liksom ställer in sig på samma frekvens. Det syns som en synkronisering mellan deltagarna av de lågfrekventa hjärnvågorna.
Hjärnans synkronisering möjliggör ett sömlöst samarbete och är för sin del nödvändigt såväl för att skapa harmonisk musik som för att skapa rörelse. Beredvillighet att ställa in sig på en annans hjärnvågor är av största vikt vid den följsamma verksamheten hos vilken empatisk gemenskap som helst.
Under den senaste tiden har forskarna fått fina resultat om att rörelse och motion höjer sinnesstämningen. Parallellt med läkemedelsbehandling och psykoterapi rekommenderas nuförtiden motion till och med vid behandling av depression. Motion får välmåendehormonerna i gång och det stärker de positiva känsloprocesserna i hjärnan. Samtidigt sjunker aktiveringsnivån hos amygdala, hjärnans centrum för rädsla och stress.
När man finner sin egen dansstil tar entusiasmen överhanden. Och så glömmer man bort de officiella motionsrekommendationerna och stegmätartvånget.
Hjärnans synkronisering möjliggör ett sömlöst samarbete.
Dansare som eftersträvar smidiga rörelser måste träna sig i kroppsmedvetenhet och i lyhördhet för den ordlösa kommunikationen. De färdigheterna är särskilt viktiga idag då vi tillbringar så mycket tid i virtuella verkligheter och sittande. Vår livsstil för oss allt längre bort från våra kroppsliga förnimmelser och från att ta till oss andra ordlösa känslobudskap.
Exempelvis kontaktimprovisation fångar dansaren i uppmärksam lyhördhet för den andras kropp. Man vet att beröring minskar smärta, rädsla och ångest.
Operativ skanning av hjärnan visar att effekterna av beröring också syns i hjärnan. Livspartnerns beröring under en elektrisk retning minskar styrkan hos hjärnans smärtaktivering jämfört med smärta som upplevs i ensamhet.
Smärta, stress och ångest går ofta hand i hand med depression. Dans, musik och terapiformer där man uttrycker sig genom dans och musik kan bidra till att balansera sinnessvängningar redan innan en egentlig depressionsperiod sätter in. Musikterapi har gett lovande resultat vid behandlingen av depression.
Dansterapi ger lindring vid olika störningar i kropp och själ, från ångest till demens och Parkinsons sjukdom.
Dans är en synnerligen subjektiv upplevelse. Neurovetenskapen kan dock hjälpa oss att förstå hur människan med dansens hjälp kan uppleva en starkare känsla av gemenskap i en teknologiserad värld.