Om Silja Kosola fick bestämma, skulle hon grunda en ny ungdomslokal i Helsingfors. Ett ställe med låg tröskel, likt Walkers-huset, där ungdomar trivs men där också social- och hälsovårdare arbetar.
– Vi har en stor grupp unga i Finland som antingen är utanför andra stadiets utbildning eller upplever att skolan inte är det bästa stället att kontakta vårdpersonal, argumenterar Kosola. Hon är docent i ungdomsmedicin vid Helsingfors universitet och ledande överläkare för Helsingfors stads hälsovårdstjänster för barn och unga.
Tillsammans med skol- och studenthälsovården skulle vårdpersonalen som arbetar i ungdomslokalen bilda ett stödnätverk med täta maskor, så att allt färre unga skulle falla mellan stolarna.
För närvarande går alltför mycket av skolhälsovårdens resurser åt till de studerande som inte har några problem, tycker Kosola. Det är cirka 80 procent av de unga. Om man däremot minskade antalet skolläkarundersökningar för hela åldersgruppen skulle det finnas mer resurser för att stödja hälsan hos dem som inte klarar sig så bra.
– Hälsovårdaren träffar alla elever årligen. Kanske man kunde lita mer på hens yrkeskunskap? Då skulle skolläkaren hinna reagera bättre på bekymmer från hälsovårdare, lärare, familjer och de unga själva, funderar Kosola.
– Tendensen är att många olika problem brukar samlas hos en liten del av ungdomarna. Vi måste kunna stödja dessa unga så att vi kan bryta de generationslånga kedjorna som döljer sig bakom problemen.
– Tendensen är att många olika problem brukar samlas hos en liten del av ungdomarna. Vi måste kunna stödja dessa unga så att vi kan bryta de generationslånga kedjorna som döljer sig bakom problemen.
Särskilt orolig är Kosola för de unga som har problem med sin mentala hälsa, eftersom många kommuner i Finland saknar en servicemodell med låg tröskel för att få vård för ungdomarna. Universitetssjukhusen drunknar i remisser till ungdomspsykiatrin, fastän våra skolor har tillgång till fler hälso- och sjukvårdproffs än något annat land i världen.
– Världen avundas vårt system, men det skulle behöva skakas om och omorganiseras. Jag tror att det också skulle göra det mer kostnadseffektivt, säger Kosola. Hon understryker att hennes åsikt baserar sig på egna erfarenheter som läkare och överläkare inom skol- och studenthälsovården. Det finns inga forskningsdata om ämnet.
Nya kanaler för skolhälsovård
Utöver de fysiska mötesplatserna önskar Kosola att man skulle vidareutveckla social- och hälsovårdstjänster för unga på webben.
Olika nätterapier har redan konstaterats fungera bra för unga, och också unga som till exempel funderar på frågor kring sin sexuella identitet kan hitta gemenskap och kamratstöd på webben.
I flera kommuner kan skolhälsovårdaren redan nås via apparna som de unga använder, till exempel WhatsApp eller Snapchat.
Å andra sidan påverkar även den rikliga användningen av teknologi hur de unga mår och orkar med vardagen.
– Det är annars också vanligt att unga har en sen dygnsrytm, och olika smartapparater påverkar detta märkbart, säger Kosola.
Problem med dygnsrytmen är ett ämne som de som arbetar med ungdomar inom hälso- och sjukvården ofta stöter på.
Hur läkaren bemöter den unga är viktigt
Finland har haft en specialkompetensutbildning i ungdomsmedicin sedan 2014, och hittills har 101 specialistläkare utbildats. Kosola beviljades titeln docent i ungdomsmedicin i januari som den första i Norden.
Hon hoppas att dessa framsteg i utbildningen och forskningen på området ska förbättra ungdomsmedicinens ställning och att ens en gnutta av ämnet skulle komma med också i grundutbildningen för läkare.
– Det är viktigt att handleda läkarna i att både vinna de ungas förtroende och att behålla det. Att kunna tala öppet om allting är viktigt när man är ung, säger Kosola.
– Det är viktigt att handleda läkarna i att både vinna de ungas förtroende och att behålla det. Att kunna tala öppet om allting är viktigt när man är ung.
Teman som gäller ungdomars utveckling kommer upp på flera specialistläkares mottagningar. Till exempel när det gäller sexuell hälsa är det viktigt att läkaren inte gör några antaganden om den ungas sexuella identitet och könsidentitet, utan frågar: ”Sällskapar du?” i stället för att fråga om en flick- eller pojkvän.
Ungdomar är överrepresenterade i traumastatistiken och vid traumapoliklinikerna. Det beror på hur hjärnan utvecklas.
– De unga är i ett sådant utvecklingsskede där hjärnans belöningssystem aktiveras av risktagande, men samtidigt saknas de strukturer i hjärnan som hjälper oss bedöma om en risk är för stor, säger Kosola.
Därför hoppas hon att det skulle föras en mer omfattande diskussion om livet tillsammans med ungdomar som råkat ut för en olycka – när man tar för stora risker syns det ofta på många livsområden och man kan behöva stöd för att hantera det. Kosola handleder för närvarande en doktorsavhandling om ämnet.
Hon arbetar också med ett mera omfattande forskningsprojekt om tidpunkten då unga med kroniska sjukdomar förflyttas från barnsjukhus till vuxensidan. I Finland sker det ofta vid 16 års ålder.
– 16 är en knepig ålder, vilket kan göra förflyttningen mycket svår för en kroniskt sjuk ung person. En del av ungdomarna skulle behöva sådant stöd under förändringen som en barnläkare eller en vuxenläkare inte nödvändigtvis kan erbjuda dem, säger Kosola.
Hon jämför situationen med Melbourne i Australien, där unga i förflyttningsskedet har tillgång till en stödtjänst som täcker alla sjukhusets specialområden. I sin forskning granskar Kosola hur patienter från Melbourne och Finland upplever förflyttningsskedet, vilka faktorer som förutspår att förflyttningen sker framgångsrikt samt hurdana kostnader de olika modellerna har.
– I Finland har de unga patienterna varit mer intresserade av forskningsämnet än vad forskarna förväntat sig, och forskningsdata samlas in med god fart.