Rhodesian ridgeback är en aktiv och intelligent ras som kräver mycket stimulans och motion, till exempel agility. Tyvärr insjuknar även många rhodesian ridgeback-hundar i epilepsi.
Tack vare forskningen vet vi nu varför.
Hannes Lohi som är professor i molekylärgenetik vid Helsingfors universitet undersöker tillsammans med sin forskningsgrupp hundars gener och letar efter ärftliga sjukdomar. Det kan handla om epilepsigenen hos rhodesian ridgeback-hundarna eller den degenerativa nervsjukdomen gruppen hittat hos de tryffelletande lagotto romangolo-hundarna. Oavsett vad det handlar om leder Lohis forskningsgrupps resultat ofta till insikter inom ett bredare område än enbart hundars arvsmassa.
I bästa fall kan forskarna med hjälp av de genfel gruppen hittar reda ut mekanismen bakom sjukdomen och att utveckla behandlingar även för människor.
Avel gör djur sjuka – men är till hjälp för forskningen
Att undersöka hundars gener kan leda till information även om människors sjukdomar, eftersom hundar och människor inte bara har en liknande arvsmassa och ett liknande sjukdomsarv, utan också gemensamma miljöfaktorer – vi lever mycket nära våra husdjur, ofta sover vi till och med i samma säng.
Professor Lohi listar flera orsaker till varför även människor drar nytta av genforskning om hundar.
– För det första har aveln som människor under århundraden utövat avskilt flera distinkta hundraser ur vad som ursprungligen var en varg. I samband med aveln har de olika rasernas arvsmassor samlat på sig en hög av olika ärftliga sjukdomar. De är förhållandevis lätta att forska om, eftersom varje ras har en så begränsad population och en så egenartad arvsmassa, säger Lohi.
För det andra är det en fördel för forskningen att sjukdomarna förekommer naturligt hos hundarna, till skillnad från de allmänt använda mössen vars sjukdomar måste skapas syntetiskt i laboratorier. I vissa fall är också hundarnas längre livscykel en fördel i jämförelse med möss.
Hos hundar utvecklas sjukdomar på ett liknande sätt som hos människor.
Även hundens storlek, fysiologi och livsfunktioner är närmare människans än mössens, och hos hundar utvecklas sjukdomar på ett liknande sätt som hos människor.
– Från hundar får vi naturliga sjukdomsmodeller för de vanligaste sjukdomarna. Att ta i bruk forskningsresultaten på ett mångsidigare sätt kunde både vara fördelaktigt för båda arterna och föra med sig besparingar för läkemedelsindustrin, då man kunde utveckla läkemedel för människor med hjälp av hundpatienter utan det dyra musskedet.
Medborgarforskning i biobanksnätverket
Lohis forskningsgrupps forskning stödjer sig till största del på hundarnas biobank som samlar forskningsmaterial gruppen kan använda. Det långsiktiga arbetet för att samla in banken har pågått redan i 10 år.
Hundarnas biobank innehåller i dag över 65 000 prover från över 330 olika hundraser. Vävnads- och blodproven har tagits från hundar vars ägare frivilligt gått med på att delta i projektet. Biobanksnätverket är uppbyggt i samarbete med hundägarna. Det är en märkbar prestation till och med på ett globalt plan och en infrastruktur som ligger i grunden för all forskning om hundars gener i Finland.
Biobanken var ursprungligen Lohis idé och har utvecklats under åren.
– Först var det inte kristallklart att det behövs en så här stor DNA- och vävnadsbank för hundar. Jag funderade om vi skulle fokusera på en ras och en sjukdom. Det krävde en del mod att som nybliven gruppledare att påbörja ett så här omfattande projekt med det första stipendiet, berättar Lohi.
Men projektet växte snabbt, bland annat tack vare texterna i tidningen Koiramme. Lohi själv reste under ett par år runt i landet och föreläste för hundklubbar och rasföreningar. Ägarna fick förstahandsinformation om vad biobanken samlar in, vad proverna används till och hur forskningen går till.
– Hundägarna har deltagit aktivt, så projektet har också varit en form av medborgarforskning. Hundentusiaster och framför allt uppfödare är intresserade av gentest som kan hjälpa oss gallra bort svåra sjukdomar ur de olika raserna, säger Lohi.
Enligt Lohi är biobanken inte heller bara en samling av blodprover, vävnadsprover och DNA-prover, utan ett nätverk av hundägare som arbetar för sina husdjurs bästa.
Utöver proven innehåller biobanken rasföreningarnas och hundägarnas kontaktuppgifter samt hundarnas patientuppgifter. Dessutom innefattar nätverket veterinärer och kliniker som samarbetar med forskningsgruppen.
Gruppen samarbetar även med andra europeiska och amerikanska biobanker för hundar. Utbytet av data och prover är aktivt och parterna hjälps åt.
Målet är att utveckla en standard för DNA-testning
Även företag är intresserade av forskning om hundars gener.
På basis av genforskningens fynd är det till exempel möjligt att utveckla sådana gentester för hundraser som kan användas för att förnya avelsprogrammen. Man kan gallra bort sjukdomar ur raserna och samtidigt se till att arvsmassans mångfald bibehålls.
I praktiken betyder det till exempel att två hundar som bär på samma genfel inte paras ihop så att det inte föds sjuka valpar.
– Forskningen har snabbt producerat tiotals nya gentest som hjälpmedel för aveln. Veterinärer drar nytta av dem för att konstatera sjukdomar och skilja mellan diagnoser. Testerna används runtom i världen.
Lohi har också deltagit i att utveckla världens första genpaneltest för hundar. Med hjälp av MyDogDNA kan man med ett förmånligt test reda ut och rapportera om hunden bär på någon av hundratals sjukdomar och egenskaper.
MyDogDNA-testet lanserades 2013. Numera ägs licensen av det amerikanska bolaget Mars som ämnar fortsätta samarbetet med Helsingfors universitet och vidareutveckla testet till en global standard för DNA-testning av hundar.
Tillämpningarna motiverar professorn.
– Genfynden har gett oss en ny biologisk förståelse om flera sjukdomar, och samtidigt har vi fått konkreta verktyg för att främja hundars och människors hälsa. Det gör arbetet inspirerande och mångsidigt, säger Lohi.
Hjälper att diagnosticera människors sjukdomar
Inom medicinen går utvecklingen mot mer individuella behandlingsformer. Lohis grupp samarbetar med forskningen om människogener. Samarbetet möjliggör jämförelser av fynden inom genforskningen hos hundar och genforskningen hos människor.
En sjukdom som hittas i hundars gener kan ibland hjälpa med diagnosticering av ovanliga sjukdomar hos människor. Lohis grupp fann år 2017 genen ATG4D, som har kunnat påvisas ha en koppling till ataxi hos hundar. Ataxi är en störning i centrala nervsystemet som påverkar samarbetet mellan de viljestyrda musklerna och orsakar nervdegeneration.
– Jag träffade nyligen en mamma vars sons ovanliga degenerativa nervsjukdom kunde diagnosticeras på basis av våra tidigare genfynd hos hundar. Sjukdomen undersöks nu vid åtminstone tre universitet med målet att hitta en läkemedelsbehandling som skulle hinna hjälpa pojken, berättar Lohi.
Utan forskningen om hundars gener skulle pojken inte ha haft något hopp om att tillfriskna.
Samtidigt lär vi oss mer om orsakerna till nervdegeneration, dess följder och behandling.
– Fastän hundarna i sig redan är viktiga för oss är vårt främsta mål att främja människors hälsa. Jag tror att hundarna kan hjälpa oss med det också, konstaterar Lohi.
Digitala språng och beteendeforskning
Lohis grupps nyaste forskningsområde är beteendestörningar hos hundar. Hundar lider ofta av liknande problem som människor, till exempel rädslor och ångest. En del av problemen kan bero på omgivningen, en del kan enligt Lohi vara ärftliga.
Det är inte bara en gen som orsakar beteendestörningar.
Beteendeforskningen medför nya utmaningar för gruppen, eftersom det inte är bara en gen som orsakar beteendestörningar, utan en del av problemen har sin grund i individens tidiga utveckling.
– Att forska om hundars beteende är fascinerande på grund av den nära, nästan symbiotiska relationen mellan hundar och människor. Vi vet inte mycket om vilka gener som påverkar beteende och beteendestörningar, och vi hoppas att hundforskningen kan ge oss ny information om det.
Hur blir det med så kallade designdjur, vars arvsmassa redan har manipulerats? Till exempel i Korea har husdjurshundar redan klonats – finns det efterfrågan på det i Finland? Enligt Lohi är hundägare i Finland inte hittills särdeles intresserade av att klona husdjur, och ämnet är inte inkluderat i gruppens forskningsstrategi.
Däremot vill Lohis grupp tjäna finländska husdjursägare ännu bättre.
Tillsammans med bolaget Petsofi har de gett utvecklat en mobilapplikation av biobanken som nu är i pilotstadiet. Målet är att utveckla en så kallad levande biobanksplattform. Med tiden kan också olika yrkesutövare inom djurtjänster ansluta sig till plattformen, och samarbetet kommer att vara till nytta för både hundar, hundägare och människor i allmänhet.
Efter att ha samlat in 65 000 prover till banken vet Lohi nämligen att ett nätverk skapar kraft och information. Den borde tas till vara och utnyttjas bättre.
Också katters gener undersöks
Lohis forskningsgrupps verksamhet har blivit mer omfattande under åren, eftersom kattägarna har börjat intressera sig för forskning om sina husdjurs sjukdomar på samma vis som hundägarna före dem.
Genbanken för katter innehåller för stunden knappa 5000 prover från ungefär 40 olika raser. Forskningsgruppen har kartlagt finska ras- och bondkatters hälsa, och i år strävar gruppen efter att göra både den pågående genforskningen samt forskningen om katters beteende och personligheter mer omfattande.
Genoscoper, som först lanserade testet MyDogDNA, har utvecklat ett eget genpaneltest för att testa kända sjukdomsgener och egenskaper även hos katter.
Forskningsgruppens webbsidor (på finska):
Genforskning om hundar
Genforskning om katter
Tidigare meddelanden från Lohis forskningsgrupp
Merkittävä epilepsiageenilöytö koirista arvokas eläinmalli myös ihmisten epilepsiatutkimukselle
Myöhempi vieroittaminen vähentää kissojen käytöshäiriöitä
Koirien ja ihmisen perimää vertailevaan tutkimushankkeeseen merkittävää tukea Jane ja Aatos Erkon -säätiöltä
Geenilöydön avulla eroon koirien vakavasta ihon rakkulataudista
Koirien perinnölliset sairaudet ovat luultua yleisempiä
New insights into human rare disorders with dogs