Ohållbar användning av skogsresurserna utgör ett globalt hot mot naturens mångfald. Hotet är speciellt allvarligt inom den boreala zonen, vars barrskogar utsätts för intensivt skogsbruk. Flygekorren valdes som exempeldjur i den forskningsstudie som nu publicerats. Orsaken till valet var att flygekorren är ett typexempel på en art som blir lidande av intensivt skogsbruk. Flygekorren är också en art som skyddats enligt Europeiska unionens habitatdirektiv.
– Om man lyckas trygga flygekorrens livsmiljöer, tryggar man samtidigt hela skogsekosystemets mångfald i området, berättar doktoranden Ralf Wistbacka från Uleåborgs universitet.
Lagstiftning kan medföra att biodiversiteten bevaras
Lagstiftningen är ett av de viktigaste verktygen för att skydda naturen. För att en lag ska fungera och vinna allmänt godkännande måste den bygga på vetenskapliga bevis. Det här är viktigt i synnerhet i angelägenheter som omfattas av miljölagstiftningen – såsom naturvårdslagen och skogslagen, vilka berör många vanliga skogsägare.
I den färska undersökningen utvärderades lagstiftning som syftar till att trygga möjligheterna att bevara flygekorrens livsmiljöer. Flygekorrens livsmiljöer i skogsmark hotas av omfattande kalhuggning.
I tolv års tid studerade forskarna 81 platser där flygekorrhonor förekommer. Forskarna utformade en modell för över honornas förekomst i en viss livsmiljö.
Efter det jämförde de livsmiljökraven för honorna med den livsmiljö som kommer att bevaras i enlighet med de nuvarande lagarna och den nya översynen av dem. Jämförelsen visade att både myndigheternas ursprungliga anvisningar och de första förslagen till reviderade anvisningar inte klarar av att trygga mer än en mycket liten mängd lämpliga livsmiljöer. För båda alternativen påvisade forskarnas modell en mycket låg förekomst (under 5 procent) av flygekorrhonor som förökar sig.
Den resulterande uppdateringen av myndighetsanvisningarna (från år 2016) om hantering av skogar som är bebodda av flygekorrar är oklar och baserar sig inte på vetenskapliga bevis. I praktiken kommer de inte alls att förbättra skyddet av arten.
Resultaten av den färska undersökningen blottlägger den stora klyftan mellan vetenskap och politik. Klyftan förefaller speciellt stor när det är frågan om miljölagstiftning.
– Nu gäller det att skyndsamt rätta till de vetenskapspolitiska bristerna för att möjligheterna att bevara naturens mångfald ska kunna tryggas i en värld som förändras i allt snabbare takt, säger forskaren Andrea Santangeli från Naturhistoriska centralmuseet LUOMUS, som är en del av Helsingfors universitet.
Den publicerade forskningsstudien är ett resultat av samarbete mellan forskare från Uleåborgs universitet och från Helsingfors universitet.
Originalartikel: The tragedy of the science-policy gap – Revised legislation fails to protect an endangered species in a managed boreal landscape
Ytterligare information:
Ralf Wistbacka
Uleåborgs universitet, Enheten för ekologi och genetik
ralf.wistbacka@student.oulu.fi
050 516 6817
Andrea Santangeli
Helsingfors universitet
Naturhistoriska centralmuseet LUOMUS
andrea.santangeli@helsinki.fi
050 448 4466