Missbruksproblemen hos fångar har ökat men upptäcks inte alltid

Forskning visar att särskild vikt borde fästas vid stödåtgärder för frigivna fångar. Alla fångars missbruksproblem upptäcks inte i fängelset, och stöd för alla finns inte nödvändigtvis att få, konstaterar en färsk doktorsavhandling i sociologi vid Helsingfors universitet.

Missbruksproblemen bland fångar ökade dramatiskt under perioden 1980–2006. Enligt avhandlingen ökade användningen av droger och alkohol och därtill hörande problem kraftigt. År 1985 diagnosticerades drogberoende hos 6 % av de manliga fångarna och 3 % av de kvinnliga fångarna. År 2006 var motsvarande siffror 58 % för männen och 60 % för kvinnorna.

– Beroende på fånggruppen hade år 2006 över 80 procent av fångarna någon form av missbruksproblem, berättar pol.mag. Yaira Obstbaum-Federley, som disputerar vid statsvetenskapliga fakulteten den 3 februari.

Många blir utan bedömning på grund av tidsbrist

En del av missbruksproblemen upptäcks inte i fängelset, visar undersökningen.

– I det här avseendet är fångarna inte i en jämlik situation. En stor del av fångarna blir utan en så kallad risk- och behovsbedömning på grund av tidsbrist, säger Obstbaum-Federley.

Om bedömningen inte utförs är sannolikheten lägre att missbruksproblem upptäcks.

Även om fängelset upptäcker problemet, finns det inte tillräckligt stödtjänster för alla. Av de fångar vars missbruk upptäcktes i fängelset fick en fjärdedel möjlighet att delta i ett missbrukarprogram eller avtjäna sitt straff på en rusmedelsfri kontraktsavdelning eller en rehabiliteringsavdelning.

Samband mellan missbruksproblem och brottsåterfall

Inom fångvården har man ända sedan 1990-talet ägnat allt mer uppmärksamhet åt missbruksproblem. Det finns ett starkt samband mellan missbruksproblem och risken för att en frigiven fånge begår nya brott.

– Fängelset vill ta itu med fångarnas problem för att minska risken för brottsåterfall. Fängelset är förpliktigat att utarbeta en s.k. plan för strafftiden, som beskriver de åtgärder som ska äga rum under fängelsetiden, säger Obstbaum-Federley.

Korttidsfångar är i sämre ställning

Enligt forskaren är korttidsfångar i ett särskilt utsatt läge, eftersom deras problem ofta inte hinner kartläggas grundligt innan de kommer till fängelset eller under strafftiden. Sannolikheten att de ska få tillgång till stödåtgärder är betydligt lägre än för de fångars del som avtjänar längre straff.

– När det gäller fångar med korta straff vore det särskilt viktigt att utveckla stödåtgärder för skedet efter frigivningen. Kommunerna befinner sig här i en nyckelposition när det gäller att stödja den frigivne och på så sätt minska brottsåterfall och annat lidande. Detta borde tas i beaktande också i den kommande social- och hälsovårdsreformen, konstaterar Obstbaum-Federley.

Som forskningsunderlag för avhandlingen användes medicinska fånghälsoundersökningar, utförda bland fångar från åren 1985, 1992 och 2006, fångvårdens register och social- och hälsovårdens register. Vidare analyserades fångregister med avseende på det missbrukarstöd som erbjudits fångar som frigavs 2011.

 

PM Yaira Obstbaum-Federley disputerar 3.2.2017 klockan 12 vid Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet med doktorsavhandlingen ”From the social sector to selective individualized prison practices? A study on substance abuse among prisoners and its treatment”. Disputationen hålls i Helsingfors universitets huvudbyggnad, sal 5, Fabiansgatan 33, 3:e våningen.

Opponent är docent och universitetslektor, Jessica Storbjörk vid Stockholms universitet. Kustos är professor Ilkka Arminen.

Doktorsavhandlingen publiceras i serien ”Kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutin tutkimuksia”.

Doktorsavhandlingen publiceras också elektroniskt i databasen E-thesis.

Ytterligare information:

Yaira Obstbaum-Federley

Tfn 050 5337 336

yaira.obstbaum@helsinki.fi