Karmela Liebkind har under hela sin karriär fokuserat på grupprelationer. Hon hörde till de första i världen år 1999 att utföra fältexperiment för att undersöka hur den socialpsykologiska teorin om indirekt kontakt över gruppgränserna kan användas i praktiken för att minska fördomar mellan sociala grupper. Sedermera fokuserade hon på annan forskning, eftersom fältexperiment är både tidskrävande och riskabelt. Men hon kunde inte riktigt släppa tanken på att fortsätta med något som potentiellt kunde vara av verklig nytta för samhället.
– Jag ser det som en samhällsvetares uppgift att erbjuda sociala innovationer till samhällets bruk, säger Liebkind. Det bor en liten världsförbättrare i mig.
Fördomar är inlärda och forskning har visat att indirekt positiv kontakt mellan grupper kan minska fördomar. År 2004 återgick Liebkind till att testa detta i praktiken. Men det är först helt nyligen som hon börjat med fältexperiment vars syfte är att hitta en metod som skolor i praktiken kan använda sig av för att minska fördomar mellan olika grupper.
– Det är som att ta fram en ny medicin. Den måste testas gång på gång innan den blir en färdig produkt som kan användas i praktiken av samhället. Mitt mål är att utveckla en sådan ”medicin”, eller ”produkt” som kan erbjudas skolor för att förebygga fördomar eller minska på dem.
Socialpsykologer har gjort mycket forskning kring att minska fördomar mellan grupper, men största delen av forskningen är gjord i forskarnas laboratorer, det vill säga metoderna är oftast testade på studerande. Också fältexperiment har oftast utförts av forskare och forskningsassistenter. Liebkind vill utveckla en metod som utförs av lärarna själva i skolorna.
– Forskning kring det här behövs mer en någonsin i dagens hårdnade samhällsklimat. Fördomar mot andra grupper uttrycks alltmer öppet. Om vi inte jobbar för att minska på fördomar kommer det att ha katastrofala följder för samhället. Ord är handling och när de upprepas blir de accepterade normer som kan leda till våld.
Tid för experiment
Liebkind är kritisk till forskningens belöningskriterier. Alltför stor vikt läggs på antalet publikationer, vilket inte uppmuntrar till att utföra långvarig och riskabel forskning så som fältexperiment.
– Hur ska man motivera unga forskare att göra samhällsnyttig forskning som inte genast ger publicerbara resultat? Fältexperiment innebär risker, för det finns så många faktorer som man inte kan kontrollera som kan påverkar resultaten. Jag har ”råd” att göra detta, eftersom jag är etablerad forskare, men hoppas naturligtvis att forskningsfinansiärer ska inse att också yngre forskare behöver uppmuntras till samhälleligt viktiga men potentiellt långvariga forskningsprojekt, säger Liebkind.
Samhället har förändrats mycket sedan Liebkind inledde forskningen i slutet av 1990-talet. Då var det finska samhället mer homogent och forskningen handlade om majoritetsbefolkningens attityder gentemot invandrare. Nu är skolklasserna heterogena och forskningen måste försöka påverka fördomar mellan flera olika grupper. Internet och sociala medier har förändrat exponeringen för olika nyhetshändelser enormt. Det blev tydligt dels då Liebkind utförde fältexperiment 2011 och Sannfinländarna orsakade en ”stor smäll” då de blev invalda i riksdagen, dels 2015 när mängden flyktingar från Mellanöstern ökade. Båda händelserna påverkade testpersonernas attityder och påverkade således också forskningsresultaten. Samhället har också blivit mer splittrat och därför anser Liebkind att det är i skolorna man måste försöka påverka fördomarna.
– Det är via skolorna vi måste gå för att samhället ska ha någon nytta av det. Skolan når alla.
Liebkinds slutsats är ändå att socialpsykologin kan vara till praktisk nytta för att förbättra grupprelationer och minska fördomar, forskningsresultaten har varit hoppingivande. Men arbetet är inte färdigt och mer forskning behövs. Och det kommer Liebkind att göra, för att få till stånd någonting som kan förändra världen. I alla fall ett litet steg i gången.
Karmela Liebkind höll sin avskedsföreläsning ”Kan socialpsykologin vara till praktisk nytta för att förbättra grupprelationer” den 24.10.2017. Hon har innehaft den svenskspråkiga professuren i socialpsykologi vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet sedan 1993.