Det finns garanterat ingen tillförlitlig statistik på detta, men jag vågar påstå att det i många hem finns den där ena golv- eller taklisten som är det enda som fattas för att byggandet eller renoverandet skulle kunna anses vara helt klart. Den ligger och väntar. I flera år. Och vilken otrolig glädje man känner då den där sista biten sedan en vacker dag äntligen blir gjord, för oj så snyggt det blev!
Inom det akademiska är det inte alla dagar man ser ett konkret resultat av dagens arbetsinsats. Dagen är full av diskussioner, möten, email och en oändlig räcka olika ärenden. Vid arbetsdagens slut, är det ändå ofta svårt att peka på några specifika resultat över huvud taget. Vad gjorde jag egentligen? Sällan får man den omedelbara tillfredställelsen som man får av att lägga den sista listen på plats.
På samma sätt som med taklisten, ligger det i mångas skrivbordslådor ett stort antal halvfärdiga artiklar, vetenskapliga projekt och potentiellt helt fantastiska idéer, som har blivit på hälft då man rusat vidare till följande brådskande ärende.
Då coronaviruset plötsligt fick världen att tvärstanna, har många tvingats stanna upp och omvärdera vad som egentligen är viktigt i livet. Pandemin kommer att medföra mycket lidande, sjukdom och död, ekonomin störtdyker och effekterna kommer att fördelas väldigt ojämnt.
På sikt vet vi inte hur universitetsvärlden kommer att påverkas av pandemin, men i dagsläget har många forskare möjlighet att jobba på distans. I bästa fall kan det innebära en möjlighet att för en gångs skull kunna koncentrera sig på det man jobbar med.
Kanske till och med få tid att i lugn och ro kunna göra saker som man vanligtvis inte hinner med nu då många möten, seminarier och andra måsten lagts på hyllan. Eftersom man efter distansarbetsdagens slut inte kan gå ut på de vanliga fritidsaktiviteterna, får man tänka ut andra alternativ och man kanske inser att de oändligt många alternativ vi vanligtvis har att välja mellan inte nödvändigtvis är de bästa. Enkla saker så som frisk luft och ren natur återfår sitt rätta värde. Vi stannar upp och observerar vår omgivning och gräver fram en kreativitet vi inte visste att vi hade.
Dessutom torde det vara guldläge att ta tag i den där sista listen.