Applikationer med artificiell intelligens blir vanligare runtomkring oss och utvecklas hela tiden. När du går till läkaren kan det snart vara en robot som försöker ställa rätt diagnos, och behöver du opereras blir det kanske en annan robot som gör det. Du kan läsa en nyhet där inte en enda rad är skriven av en människa eller använda en maskin för att översätta ditt affärsbrev eller din reklamannons till ett annat språk.
Men vem bär ansvaret om till exempel en smart termostat bränner ned ett hus eller en robot gör ett misstag vid en operation?
Biträdande professor Katri Havu forskar i vem som borde vara ansvarig och under vilka förutsättningar om en AI-applikation eller en produkt som innehåller en sådan förorsakar en skada.
– Även om de befintliga allmänna reglerna om skadeersättning lämpar sig för skador förorsakade av artificiell intelligens, kan det vara svårt att förutsäga från fall till fall hur skadorna hanteras enligt dessa regler – och det kan till och med variera. Detta leder i sin tur både till att individer som drabbas av skador blir utan skydd och till att ansvarsriskerna med produkter som innehåller AI-applikationer upplevs vara så svåra att förutspå att man inte är särskilt ivrig att lansera sådana, säger Havu.
Havu leder ett forskningsprojekt som handlar om hur skadeersättningsansvaret inom EU kan regleras och går på djupet med frågan på både mikro- och makronivå. På mikronivå försöker man identifiera rimliga och fungerande regler. En stor fråga på makronivå är förhållandet mellan övernationell och nationell rätt.
Projektet beviljades nyligen akademiprojektsbidrag från Finlands Akademi för perioden 2020–2024.
– Vi får ett unikt tillfälle att å ena sidan sätta oss in i olika användningsändamål och specialområden för artificiell intelligens samt olika situationer där skador kan uppstå. Å andra sidan kan vi titta på helhetsbilden, till exempel i vilken typ av situationer ny reglering egentligen ens behövs och i vilka sammanhang EU-ländernas befintliga skadeersättningsregler räcker till.
Nationell eller övernationell nivå?
När man närmar sig temat mer allmänt, på systemnivå, gäller kärnfrågan instansen där besluten om ansvarsfrågor ska fattas. Hur ska ansvaret och rollerna mellan EU-ländernas nationella rätt och EU-rätten fördelas, eller behövs det eventuellt ytterligare övernationell reglering utöver dessa?
Till exempel Europeiska kommissionen har nyligen vid flera tillfällen konstaterat att skadeersättningsreglerna avseende AI-applikationer åtminstone till viss del måste tas fram separat, genom särskilda ordningar, och att detta arbete inte ska ske i varje medlemsstat för sig. Annars kan den varierande lagstiftningen skapa nya praktiska hinder på den inre marknaden.
Det forskningsprojekt som nu inleds bidrar till de samhälleliga målen med anknytning till AI-applikationer genom att titta på hur ansvaret för riskerna med en ökande användning av AI-applikationer kan fördelas på ett rättvist och effektivt sätt, som dessutom är tillräckligt enkelt och tydligt med tanke på administration och verkställighet. Vi har fortfarande en lång väg att gå tills dessa frågor är lösta på EU-nivå eller av nationella lagstiftare, och på vissa håll har arbetet inte ens kommit igång ordentligt. Behovet av konkreta lösningar är uppenbart.
– Hur vi löser dessa frågor genom lagstiftning påverkar till exempel tidpunkten då företag som introducerar olika AI-applikationer anser att deras applikationer är tillräckligt stabila och säkra, det vill säga riskfria, för att kunna börja marknadsföras allmänt.
Ämnet har redan undersökts en hel del på en teoretisk nivå, men kvaliteten på forskningsstudierna och hur djupgående de är varierar väldigt mycket. Havus forskningsgrupp försöker bland annat ta fram analytiska verktyg för att hitta fungerande regleringslösningar inom EU.
En omvälvning kräver inte nödvändigtvis en omvälvande lagstiftning
När det gäller nya fenomen och innovationer blir det lätt så att man övertolkar deras effekter och behovet att reagera på dem. Enligt Katri Havu kan gamla regler och principer inom skadeersättningsrätt räcka långt även i denna omvälvning.
– Det som fascinerar mig här är att människor, såväl forskare som tjänstemän och politiker, lätt går till överdrift och säger sådant som att all befintlig skadeersättningsrätt och den därmed sammanhängande traditionen är helt oanvändbar i denna nya kontext, något som egentligen inte alls stämmer.
Havu har lagt märke till att det verkar vara viktigt för många att delta i debatten och att även de som inte har någon djupare kunskap i ämnet vill säga sitt.
– Det intressanta med mycket aktuella och principiellt viktiga frågor är att alla vill tycka till, även utan att vara särskilt insatta. Till exempel i denna fråga om behovet av att ta fram särskilda skadeersättningsregler gällande artificiell intelligens – eller allmänt om AI-relaterade juridiska frågor – sträcker sig debatten därför verkligen över hela skalan.