Det religiösa fältet i Asien är brett och mångfacetterat. Den politiska retoriken har i alla tider hämtat inspiration från religiösa traditioner.
– Det är ofta fråga om nationalism inom religiösa minoriteter, konstaterar Tiina Airaksinen, docent i Asienforskning.
– Å andra sidan är den hinduistiska nationalismen i Indien en statsnationalism som skapats av majoriteten.
Många av länderna i Asien blev självständiga under eller efter andra världskriget, och då började en politisk nationalism som betonade nationalstaten växa fram och ta olika skepnad beroende på varje lands förvaltningssystem, ledare och största politiska partier.
– Det verkar som om varje stat och religion i Asien har sin egen anpassningsbara version av nationalism, säger Airaksinen.
Extrema former av religiös nationalism med rasistiska inslag finns också inom buddismen, som har ansetts vara en religion som älskar fred, liv, medmänsklighet och människovärdet.
I Asien har samarbetet mellan olika religioner för det mesta varit gott. Religionen uppfattas på ett annat sätt än i västvärlden: olika religioner kan utövas på olika områden i livet.
Under de senaste årtiondena har de statspolitiska, religiöst motiverade konflikterna ändå tillspetsats, och i dag finns det i världsdelen många oroshärdar där en konflikt lätt kan bryta ut. I Finland förekommer det ändå sällan nyheter om den religiösa nationalismen i Asien.
– Händelserna känns avlägsna, och vi upplever att de inte har någon direkt inverkan på oss. Enskilda nyheter som lyfts fram handlar snarast om blodiga kriser och illdåd, konstaterar Airaksinen.
Konservatismen förenar Kreml och kyrkan
Efter Sovjetunionens sönderfall har den ortodoxa kyrkans roll i samhällslivet och det politiska livet i Ryssland småningom förstärkts.
– Den ortodoxa kyrkan är en bra partner för Putins administration, konstaterar äldre forskaren Kaarina Aitamurto vid Alexanderinstitutet.
Synen på Ryssland som en försvarare av traditionella värderingar och kristendomen är gemensam. Aitamurto påminner om att det inom kyrkan ändå förekommer olika strömningar.
– Bland de ortodoxa finns också kretsar som står nära kyrkan, men vars samhällssyn inte delas av kyrkans ledning. Även de militaristiska strömningarna har förstärkts under 2010-talet.
Under de senaste åren har representanter för kyrkan och den ortodoxa närmaste kretsen varit involverade i flera fall av kulturcensur.
Trump och den kristna högerns förhoppningar
Markku Ruotsila, som är docent i nordamerikansk kyrkohistoria, beskriver det offentliga livet i USA som mättat på religion.
– Förbudet mot en statskyrka och de konstitutionella bestämmelserna om religionsfrihet har skapat en marknadsplats för religioner i landet. Man konkurrerar om medlemmar och finansiering genom att erbjuda så många som möjligt så mycket och så intressanta nyttigheter som möjligt.
Under det senaste presidentvalet hade religionen enligt Ruotsila en obestridlig inverkan på utgången. Demokraterna har vanligen vunnit i det så kallade rostbältet i de gamla industristaterna. Den här gången vann Trump, även om det var med mycket liten marginal.
– Preliminära undersökningar visar att det här nästan uteslutande berodde på väckelsekristna protestanter och katolska väljare.
Väljarna kan ha haft stora betänkligheter när det gäller Trumps person, men hans utlovade politik i frågor som intresserar de väckelsekristna motsvarar exakt det som de har efterlyst i årtionden.
På längre sikt minskar dock den kristna högerns politiska inflytande. På uppgång är i stället olika former av latinamerikansk katolicism och ett icke-organiserat fält bestående av den religiösa vänstern och andliga icke-religiösa.
Skiljelinjerna inom det religiösa fältet är skarpa.
– Kompromissviljan saknas. Republikanerna och den kristna högern vill t.ex. sätta stopp för aborter, medan demokraterna och den religiösa vänstern i sin tur vill öka rätten till dem och anser att de ska betalas med skattemedel, sammanfattar Ruotsila.
Finns det lösningar för Mellanöstern?
Hannu Juusola, professor i Mellanösternforskning, anser att de senaste årtiondena har inneburit ett segertåg för en identitet som bygger på religion och en politisering av religionen i hela Mellanöstern.
När man söker en lösning på konflikterna kan man inte förbise de konflikter som gäller heliga platser.
– Man måste kunna garantera att alla får tillträde till de heliga platserna. Ofta skulle det också vara förnuftigt att försöka skilja mellan konflikter som gäller religiösa frågor och konkreta politiska problem.
Samhällsrörelser som betonar en världslig identitet är än så länge svaga.
Man borde få de politiska och religiösa ledarna att använda en retorik som inte politiserar den religiösa identiteten.
– I de flesta länder i Mellanöstern finns det samhällsrörelser som betonar världslig identitet och medborgarskap, men de är än så länge svaga. Det finns dock förutsättningar för en religiös dialog på gräsrotsnivå, bedömer Juusola.
– På kort sikt är det inte lätt att få ett slut på motsatsförhållandena eftersom den nedåtgående trenden har varit så kraftig. I en svårhanterlig värld som håller på att splittras och globaliseras kommer den här typen av identitetskonflikter att vara aktuella ännu under en lång tid.