I ett asketiskt rum i Europas byråkratiska tråkhuvudstad sitter 13 forskare från 9 länder och bedömer ansökningar om forskningsanslag. I angränsande rum sitter 8 andra Life Science -paneler böjda över datorer och papper. Det diskuteras vetenskap i tre dagar, t.o.m. från 9 på morgonen till 8 på kvällen, med en halvtimmes lunchpaus, då man hinner gå ner till Starbucks och köpa en torr smörgås. Enbart vetenskaplig substans: inget om impaktfaktorer, H-index eller altmetric index. Inte ett ord om ekonomisk konkurrenskraft.
Mötet är en liten del av ett stort, oegennyttigt och kostnadseffektivt årligt arbete för ERC (det europeiska forskningsrådet). En vision av Europa lever upp. Holländaren från Rom och kollegerna från Cardiff och Lund konverserar på italienska. Med italienskan från Lund pratar finnen från Helsinki svenska. Britten är från Berlin, två kvinnliga franska professorer från Zürich och Rom. Arbetsspråket är förstås engelska.
I staden skimrar trädens lövverk i försommargrönskans alla nyanser. Gatorna laddar upp till Pride-festival. Trafikljusen för fotgängare visar samkönade par hand i hand, förenade av ett hjärta. Regnbågsflaggor fladdrar, Grand-Place gnistrar av guld.
I en tid av förljugen nationalism och brexit känns det angeläget att framhålla ett annat Europa, ett annat Bryssel.
Jag stannar en extra dag för att besöka det nyrenoverade Afrika-museet strax utanför staden. Vid sidan av unika etnografiska samlingar, gammaldags naturalhistoria och utblickar mot det nutida Afrika finns också ett rum som behandlar kolonialismen. I Belgiska Kongo begicks kring sekelskiftet 1800-1900 ett av historiens stora folkmord. Det drabbade alla som inte underkastade sig för att leverera fastställda kvoter av elfenben och gummi. Kongos rikedomar finansierade Bryssels föregående glansperiod.
Museet blev färdigt 1908. Inom 37 år skulle två krig med nationalistiska och kolonialistiska förtecken gå förödande över Europa.
Visst var det bättre förr.
Skribenten är professor i zoofysiologi vid universitetets bio- och miljövetenskapliga fakultet.
Kolumnen är publicerad i nummer Y/05/19 av Yliopisto-lehti.