Somliga bekymrar sig över hur artificiell intelligens kommer att ta våra jobb. Själv är jag mera bekymrad över digitala dumheter. Där som artificiell intelligens inger ett löfte om mindre arbete, innebär digitala dumheter en belastning för arbete.
Min 9-åriga son som går i lågstadiet, förbannade sig över att bara vissa lärare antecknar läxor på Wilma, medan andra håller sig till att skriva upp läxorna på tavlan i klassrummet. Konsekvensen är att nu belastas han av två system, och han kan aldrig riktigt veta vilket system som gäller då man ska ha koll på läxorna.
Vi har också dubbel- eller trippelsystem här på universitetet. Största systembelastningarna kommer från de digitala övningarna för arbetsplanering. Jag har aldrig hört något gott sägas om allokeringsprogrammet Sole Tm. Plattformarna för den årliga arbetsplaneringen, SAP HR och Suffeli, imponerar inte heller. För att inte tala om den klumpiga plattformen vi använder för undervisningsplanering — Wiki. Dessa digitala innovationers existentiella berättigande är att de ska hjälpa oss att planera vårt arbete. Frågan är, gör de faktiskt det?
Enligt den färska arbetslivsenkäten ger vårt arbetskollektiv det låga betyget 2,78/5 för hur våra organisationsstrukturer stöder oss att uppnå målsättningar. Det är säkert flera saker som spelar in, men jag skyller till en del på digitala dumheter i arbetsplaneringen.
Det dumstridiga är att vi kör med flera parallella system. Vi fyller i olika digitala formulär enligt de krav som de verklighetsfjärmade digitala systemen ställer. Då vi överlåtit förvaltande av våra dyrbara tidsresurser till ointelligenta digitala verktyg, blir den egentliga resursförvaltningen ogjord!
Det är svårt att komma åt digitala dumheter i en tid där vi drar ett likhetstecken mellan det digitala och det innovativa. Men, kanske vi ändå borde ställa krav på att skapa intelligenta system som faktiskt hjälper oss att sätta upp mål och allokerade vår dyrbara tid?
Själv har jag de senaste åren kört med en analog kalender för min tidsplanering. De ambitiösaste tidsplanerarna har rekommenderat innovationen bullet journal. Ett ganska intelligent system — helt frikopplat från det digitala! Lite som att skriva ut läxorna med kalkkrita på en skiffertavla. Om det fungerar, då är det ett bra system!
Skribenten är universitetslektor i socialt arbete vid Svenska social- och kommunalhögskolan.
Kolumnen har utkommit i tidningen Yliopisto 1/2020.