– Kontrollen på EU-nivå har ökat och medlemsstaternas autonomi i fråga om finans- och budgetpolitik har minskat. Så är fallet i synnerhet i de stater som har mottagit stöd men också i de euroländer som har bidragit med stöd, säger Kaarlo Tuori.
Hur gick det så här?
Ekonomin var i uppsving. Länge trodde man att ekonomin hade stabiliserats och att fluktuationer i ekonomin kunde hanteras effektivare än förr med hjälp av penningpolitik.
I själva verket kanske det i stället handlade om en ovanligt långvarig konjunkturuppgång som rentav kan ha förstärkts av den inflationsfokuserade monetära politiken. De långvariga ekonomiska trendernas negativa effekter på euroområdet förstärktes före krisen och ännu under den.
Antagandet att den stabila utvecklingen mot ett fungerande valutaområde skulle fortsätta visade sig vara en utopi.
Båda forskarna anser att de alltför slappa kriterierna för medlemskap i den Europeiska ekonomiska och monetära unionen (EMU) bär en del av skulden.
– Det fanns betydande skillnader i medlemsstaternas ekonomiska struktur och förmåga att agera inom ramen för den ekonomiska unionen. Detta beaktades emellertid inte tillräckligt i medlemskapskriterierna för EMU, säger Klaus Tuori.
"Nöden har ingen lag"
Euroländernas ledare har sedermera försökt åtgärda detta misstag genom att öka kontrollen på EU-nivå. En av de viktigaste ändringarna gäller den så kallade regeln om ”no bailout”, enligt vilken en stats skulder inte kan överföras på en annan stat.
I och med Maastrichtfördraget som undertecknades 1992 fick EU-länderna behålla sin finans- och budgetpolitiska autonomi men unionen och de övriga medlemsstaterna förbjöds samtidigt att svara för andras skulder.
Krisen har lett till att man har tummat på ”no bailout”-klausulen. Enligt EU-kommissionär Olli Rehn var det oundvikligt.
– Maastrichtfördraget baserades på den vanvettiga idén att ekonomiska kriser inte skulle uppstå. Det fanns inga medel för hur en kris kunde skötas. Av alla dåliga alternativ var det här ändå det bästa alternativet, säger Rehn.
De grundläggande principerna som styr speciellt Europeiska centralbankens verksamhet har i och med krisen tolkats väldigt flexibelt.
– Europeiska centralbanken har axlat eller varit tvungen att axla en klart större roll än vad som ankommer på en oberoende expertorganisation, säger Klaus Tuori.
I publiceringsseminariet för Kaarlo Tuoris och Klaus Tuoris färska publikation deltog även professor Sixten Korkman och generaladvokaten vid Europeiska unionens domstol Niilo Jääskinen.