Helsingfors universitets svenskspråkiga klasslärarutbildning kom igång hösten 2016 och nu börjar resultaten av satsningen synas för under vinterns och vårens lopp har de första lärarstudenterna utexaminerats. En av dem är Lotta Yliaho-Lehtonen.
Lotta Yliaho-Lehtonen är utbildad närvårdare men har jobbat inom skolvärlden ända sedan 2006, främst som klasslärare. Hon halkade in i yrket efter att först ha jobbat som eftisledare och klassassistent.
– Att bli lärare var det sista jag skulle bli, men när jag väl kommit in i jobbet har jag upplevt det som jätteroligt, säger Lotta Yliaho-Lehtonen.
Bristen på behörighet har inneburit att hon inte kan få en fast lärartjänst, dessutom är lönen för obehöriga sämre. Trots att hon är från Österbotten kändes lärarutbildningen i Vasa inte som ett lockande alternativ, i och med att hon har familj och har rotat sig i huvudstadsregionen. Så när klasslärarutbildningen vid Helsingfors universitet inleddes var det ganska självklart för henne att söka in.
– Jag ville bli behörig, inte bara för att så att säga få pappren utan också för att få en utbildning i det arbete jag utför dagligen. Jag vill ju kunna mitt yrke och känna att jag behärskar det. Under de år jag jobbat som klasslärare så har jag sett att utmaningarna i klassen är annorlunda idag än för tio år sedan och då är det bra med en utbildning som jag kan falla tillbaka på.
En tydlig beställning på utbildningen
Lotta Yliaho-Lehtonen togs in bland den första gruppen som började studera till klasslärare hösten 2016. Det som präglade den första kohorten var att det fanns ganska många antagna i samma sits som Lotta: personer närmare 40 än 20 år som i många fall jobbat som lärare i åratal, men som saknat behörighet.
– Det här vittnar om att det funnits ett söktryck och ett behov, och de som jobbat länge som obehöriga har upplevt ett behov av att få lärarexamen, säger Erika Löfström som är professor i pedagogik med ansvar för den svenskspråkiga klasslärarutbildningen.
Samhälleligt sett har behovet också varit stort.
– I de svenska skolorna i södra Finland har vi en behörighetsgrad bland lärarna på ungefär 70-80 procent. Var fjärde eller femte lärare är alltså obehörig vilket är ganska mycket, för utgångspunkten är ju att alla lärare borde vara behöriga.
Situationen kommer inte att korrigeras i en handvändning, men under de närmaste åren borde en konkret förbättring gå att skönja. Varje år antas 40 nya studenter och ungefär lika många väntas i framtiden bli färdiga varje vår.
Många av de äldre som började studera hösten 2016 gick in för att studera så snabbt och effektivt som möjligt. Deras erfarenhet av läraryrket har möjliggjort att de kunnat studera i en lite snabbare takt, plus att många har fått tidigare studier tillgodoräknade.
– Den här gruppen har redan en ganska väldefinierad läraridentitet och de gestaltar sig själva som professionella lärare, så de behöver inte så mycket stöd med den biten. De som har mindre erfarenhet behöver mer stöd i att bygga upp sin läraridentitet och i att skapa sig en uppfattning om vad det innebär att vara en professionell lärare, säger Löfström.
Lotta Yliaho-Lehtonen säger att den heterogena åldersfördelningen varit en rikedom och att de olika åldersgrupperna lärt sig mycket av varandra.
– Jag har uppskattat det att vi varit i så olika åldrar. Det hörde ju inte till utbildningen, men det att vi var i olika åldrar var en kurs i sig och jag har fått ut mycket av det.
Fokus på mångfald
När klasslärarutbildningen vid Helsingfors universitet inleddes gick man in för att fokusera på mångfald, flerspråkighet och social rättvisa. Det här är en profilering som genomsyrar hela utbildningsprogrammet.
– Mångfalden och flerspråkigheten i samhället ökar hela tiden, vilket också syns i skolorna. Därför är det viktigt att de blivande lärarna förstår den här verkligheten och kan stöda elever med olika bakgrund, säger Löfström.
Satsningen på mångfald förstås ofta som en minoritetssatsning, och visst är den det, men det handlar också om att bättre kunna beakta alla individer.
– Det är lätt att tänka att en skola där man beaktar olika språk, olika kulturer och olika bakgrunder blir bättre för minoriteter. Det blir den, men skolan blir de facto bättre för precis alla, därför är det viktigt att jobba med de här frågorna.
Tanken är att i utbildningen ge lärarna de verktyg de behöver för att de aktivt ska kunna jobba med de här frågorna i skolvärlden.
– Vi vill inte nöja oss med att reagera på förändring utan vi vill också vara med och skapa förändring. Ett sätt är att våra nyblivna lärare är förberedda på mångfalden som finns i skolorna och aktivt kan skapa bästa möjliga förutsättningar för lärande för alla barn, oberoende av bakgrund.
Det är viktigt att lärarna har kunskap i frågorna kring mångfald, men det är likaså viktigt att lärarna har förmågan att granska sina egna värderingar i förhållande till dem. Den här kombinationen av kunskap, självreflektion och förmågan till kritiskt tänkande har varit en tyngdpunkt i utbildningen.
– De etiska frågeställningarna kring läraryrket betonas traditionellt inte så mycket, men vi vet att det hela tiden uppstår praktiska situationer i skolorna som har en etisk komponent. Därför är det viktigt att våra studenter har verktygen för att känna igen etiska frågeställningar och förmågan att hantera de här frågorna.
Bemötandet som prioritet
När Lotta Yliaho-Lehtonen nu är inne på slutrakan av sina studier är det kanske främst lättnad hon känner – för att kombinera studierna med jobb och familjeliv har inte varit helt lätt. Men med facit på hand är hon nöjd.
– Eftersom jag jobbat som lärare i många år så hade jag ett litet krav på att jag ville lära mig något som jag inte vet sedan tidigare. Jag ville inte sätta mig i undervisningssalen och tvingas tänka ut allt själv, för det har jag gjort de tio senaste åren, utan jag ville höra de nya forskningsrönen och hur jag kan tillämpa dem.
– Jag tycker jag fått det jag ville få ut av utbildningen och tycker vi haft väldigt bra föreläsare. De är kunniga och det märks att många av dem verkligen är insatta i sitt område.
En annan sak som hon vill lyfta upp är hur tillmötesgående personalen på fakulteten varit.
– Den erfarenhet jag har av pedagogiska fakulteten är att samarbetet med professorerna och lektorerna alltid fungerat bra. Det är bara att höra av sig om man behöver hjälp så får man träffa dem och så förklarar de vad du ska göra. Jag tycker inte man kan förvänta sig att det är så, men här är man alltid välkommen och får alltid hjälp.
Erika Löfström säger att bemötandet är en fråga som personalen på pedagogiska fakulteten prioriterat högt.
– Vi har jobbat mycket med att vara tillgängliga och skapa en relation till våra studerande, för att skapa en relation är en jätteviktig del av lärarskap. Att skapa en relation till sina elever är en grundläggande sak i undervisningen och därför är det viktigt att också vi i egenskap av lärarutbildare lyckas i den uppgiften gentemot våra studenter.