Är det så att allt färre unga svenskspråkiga medicine studenter intresserar sig för forskning? Det är en fråga som dykt upp allt oftare i diskussioner bland äldre forskare vid medicinska fakulteten och vid de finlandssvenska stiftelserna där många forskare är verksamma.
– Forskarnas intryck av läget verkar stämma. Våra preliminära siffror visar att det är dubbelt vanligare att ta doktorsexamen bland finskspråkiga än vad det är bland svenskspråkiga, säger Camilla Böckelman, kirurg och klinisk lärare vid medicinska fakulteten.
Böckelman ansvarar för en ny femårig satsning som har som mål är att ta sig an de svenskspråkiga studenternas vikande intresse för en akademisk karriär. På hennes to do -lista finns bland annat att ta fram noggrannare siffror på hur läget ser ut, undersöka orsakerna till det dalande intresset och att vända trenden.
Varför de svenskspråkiga söker sig till forskaryrket i mindre utsträckning än de finskspråkiga kollegerna kan man ännu bara spekulera kring, och det är något som Böckelman kommer att utreda mer under projektets gång.
– En orsak kan vara skillnader i sjukvårdsdistriktens anställningskriterier. I huvudstadsregionen krävs det vid många specialistområden att du har doktorerat för att få en fast anställning, medan det sällan är ett krav på andra ställen i Finland, förklarar Böckelman.
Svenskspråkiga som studerar till läkare för att arbeta utanför huvudstadsregionen upplever kanske därför doktorsutbildningen som onödig.
Kliniskt arbete och forskning en givande kombination
Böckelman jobbar själv både som kirurg, forskare och lärare. Hon beskriver forskningen som ett sätt att få utlopp för sin nyfikenhet och som en möjlighet att utveckla den medicinska vetenskapen.
– Det kliniska arbetet präglas ofta av snabba beslut. Inom forskningen finns det mer tid att fördjupa sig i fenomen man stöter på i det kliniska arbetet och utveckla nya lösningar, till exempel nya behandlingsmetoder.
Böckelman berättar att de första åtgärderna för att göra forskarbanan mer attraktiv bland svenskspråkiga redan är i gång. Till exempel erbjuds studenterna kursen ”Från idé till avhandling”, där man går igenom den akademiska avhandlingsprocessen steg för steg.
– Vid de flesta övriga fakulteter avlägger studenterna en lägre högskoleexamen med en kandidatuppsats på sin väg mot högre examen, men i medicine licentiatexamen ingår det inte en kandidatuppsats, beskriver Böckelman.
Studenterna i medicin har därför inte kommit i kontakt med vetenskapligt skrivande och tänkande i lika tidigt skede som studenterna vid de övriga fakulteterna. Från och med hösten 2025 kommer detta dock att förändras. Då övergår alla medicinstuderande i Finland till en tvåstegsutbildning med skild kandidat- och licentiatexamen.
– Nu ska vi lyfta fram den akademiska biten tydligare. Medicinen i Finland behöver såväl skickliga läkare i det kliniska arbetet som drivna forskare som för det medicinska vetenskapsområdet framåt.
Satsningen möjliggörs med ett bidrag om 600 000 euro av Medicinska Understödsföreningen Liv och Hälsa rf och Minervastiftelsen.