Ett snötäckt fjäll i en fjord i västra Norge gjorde intryck på Esa Mäkelä för årtionden sedan – och fjället är också en del av orsaken till Mäkeläs donation till förmån för forskningen om klimatförändringen.
Esa Mäkelä från Klaukkala donerade 75 000 euro till Helsingfors universitet för att placeras i en fond som bär hans namn. Med medlen stöds särskilt forskning som bedrivs vid forskningsstationen i Taita och som syftar till att stävja klimatförändringen.
I sin ungdom tillbringade Mäkelä under sin sommarsemester fyra månader i Nordfjord i västra Norge för att tjäna studiepengar och även få erfarenhet för sina ingenjörsstudier.
Hans bostad låg vid fjordstranden. På andra sidan av fjorden reste sig ett förstummande vackert, snötoppat fjäll.
– I slutet av augusti när jag åkte hem var fjälltoppen fortfarande snötäckt. Men årtionden senare, när jag besökte samma ställe som turist, hade den där "ursnön" smält. Sådana observationer väcker oro: vad händer om glaciärerna smälter?, frågar Mäkelä.
Forskningen vid Taita mångvetenskaplig
Mäkeläs oro över jordklotets tillstånd och livsduglighet samt bevarandet av naturens mångfald har ökat småningom under de senaste årtiondena.
Särskilt under den senaste tiden har nyheterna varit rentav alarmerande: rubrikerna har dominerats av översvämningar, torka, oväder, krympande regnskogar i Amazonas...
– Allt detta har gett mig mer press att stödja det globala miljöskyddet.
Om Taitas forskningsstation, som öppnades 2011, hörde Mäkelä för första gången via medierna. Stationen är belägen i Taitabergen i Kenya, och den förvaltas av Avdelningen för geovetenskaper och geografi vid Helsingfors universitets matematisk-naturvetenskapliga fakultet. Forskningen vid stationen är mångvetenskaplig.
– Donationen är i första hand avsedd för miljöskydd, och i stort sett för just de ändamål som Taita genomför väl: för forskning och utbildning samt information om dessa.
Värdegrunden härstammar från barndomen
Mäkelä växte upp under materiellt sett anspråkslösa förhållanden, yngst i den stora syskonskaran. Vardagen var knapp. Hans nuvarande värdegrund härstammar till stor del från barndomen.
– När klädesplagg köptes användes de tills tyget inte längre kunde lappas eller repareras. En sådan etos har jag fortfarande som vuxen.
Mäkelä bekymrar sig över att nya kläder inte längre vill hålla lika bra. I slit och släng-kulturen är varor billiga, men det ska hela tiden skaffas nya. Mänskligheten skulle inte längre ha råd att slösa bort naturresurser.
– Om jag till exempel köper strumpor är de trasiga efter att jag använt dem några gånger. Jag saknar gamla strumpor som höll hur bra som helst.
Mäkelä, som studerade till ingenjör, inledde sitt arbetsliv med produktion och internationell handel inom metallindustrin och arbetade därefter som konsultföretagare. Arbetet fick honom att tro på innovationer också när det gäller att bromsa klimatförändringen. Innovationer i sin tur behöver forskning för att uppstå.
Mäkelä tror till exempel att användningen av råvaror inom många industrier kan effektiviseras ytterligare så att miljön belastas mindre än tidigare.