Elva år och sex år. Det är skillnader forskning visat att finns i den förväntade livslängden mellan människor som hör till den lägsta och den högsta femtedelen i fråga om inkomster.
För män är skillnaden elva år, vilket betyder att män som hör till den femtedel som får högst inkomst lever mer än ett årtionde längre än män som hör till den femtedel som får lägst inkomst. För kvinnor är motsvarande skillnad sex år.
Skillnaderna i förväntad livslängd är stora konstaterar Joni Lindbohm, biträdande professor vid Helsingfors universitet.
Som biträdande professor leder Lindbohm ett forskningsprogram vid Helsingfors universitets medicinska fakultet som inleddes i början av 2023 och där målet är att förstå sociala skillnader och hälsoskillnader på befolkningsnivå och också utveckla metoder för att åtgärda dem.
Den allvarligaste skillnaden är alltså att låginkomsttagare på befolkningsnivå dör tidigare än höginkomsttagare. Men det finns också andra skillnader.
Människor som hör till den femtedel som har lägst inkomst insjuknar till exempel oftare i diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar än personer som hör till femtedelen med högst inkomst. Sjukdomar har ofta en betydande inverkan på livskvaliteten – i praktiken ofta på hur människan lever sina sista år.
– De år som människor lever sjuka är [utöver den förväntade livstiden] en annan stor helhet som vi försöker ingripa i genom forskning. Målet är att på befolkningsnivå kunna identifiera de människor som riskerar att drabbas av folksjukdomar."
Programmet som Lindbohm leder undersöker också hur risker som förknippas med hälsoskillnader skulle kunna förebyggas – på ett kostnadseffektivt sätt.
– Hälso- och sjukvårdens kostnader har förekommit mycket i rubrikerna. Om vi till exempel föreslår en ny screening på befolkningsnivå för en viss grupp måste det utredas om screeningen verkligen är effektiv och inte bara belastar systemet ytterligare.
Bakom forskningsprogrammet ligger samarbetet med Päivikki och Sakari Sohlbergs stiftelse samt stiftelsens stora donation. Stiftelsen donerade två miljoner euro till vetenskapsområdena medicin och farmaci vid Helsingfors universitet under perioden 2020–2024.
Med stöd av donationen bildade universitetet ett forskningsprogram för att minska sociala skillnader och hälsoskillnader.
Päivikki och Sakari Sohlbergs stiftelse har sedan den grundades understött barns, ungas och äldres välbefinnande, berättar stiftelsens ombud Ulla Nord.
– Att minska de sociala skillnaderna och hälsoskillnaderna ligger i kärnan av vår verksamhet, och tvärvetenskapligheten tillför mångsidig kunskap och konkreta åtgärder till forskningsfältet. Vi tror på att stora satsningar som denna donation, vid sidan av enskilda forskningsstipendier, ger mer långvariga effekter", berättar Nord.
Når vi de rätta människorna?
Vilka metoder skulle kunna vara effektiva för att ingripa i hälsoskillnader? Det finns två sätt att gå till väga. Det första sättet är åtgärder på befolkningsnivå som minskar riskfaktorerna i hela befolkningen. Ett annat sätt är att mer effektivt och tidigare identifiera personer med hög risk och se till att de får förebyggande behandling.
Tidigare observationsundersökningar visar att om hälso- och sjukvården systematiskt och på ett mer effektivt och riktat sätt skulle satsa på screening av hjärt- och kärlsjukdomar skulle det ge betydande kostnadsbesparingar – utan att ge avkall på hälsan, berättar Joni Lindbohm.
Dessa sjukdomar skulle alltså inte bryta ut hos så många, om vi kunde nå dem som hör till riskgruppen i tid och upptäcka att de lider av till exempel förhöjt blodtryck eller förhöjt kolesterol. Om vi upptäckte varningstecknen i tid skulle vi kunna behandla problemen med de metoder vi har i dag innan sjukdomarna skulle hinna bryta ut.
– De metoder vi har i dag, som läkemedel som sänker kolesterolet och blodtrycket, fungerar väldigt väl så länge vi upptäcker personerna som behöver dem i tid och får dem att förbinda sig till behandlingen. I forskningsprogrammet försöker vi också bekräfta våra tidigare observationsresultat, enligt vilka en mer effektiv screening skulle kunna förhindra upp till åtta procent av alla hjärt- och hjärninfarkter på befolkningsnivå.
En observationsundersökning är en studie där man letar efter olika orsakssamband i stora material, men inte utreder effekterna experimentellt.
– Nu letar vi efter ett välfärdsområde och några hälsovårdsstationer att samarbeta med för att kunna göra tvärtom och konstatera om vår idé som bygger på tidigare data och den screeningmodell vi föreslår fungerar på ett kostnadseffektivt sätt och kan minska socioekonomiska skillnader och hälsoskillnader.
Coronapandemin var ett stresstest
Sociala skillnader och hälsoskillnader är en komplex helhet, och idealet är att forskningen om ämnet är multidisciplinär. Forskningsprogrammet samarbetar till exempel med Statsvetenskapliga fakulteten och med hälsovårdscentraler.
Coronapandemin visade i praktiken vilka faktorer som kopplar samman socioekonomiska och hälsomässiga skillnader.
– Coronapandemin kan användas som exempel på ett visst slags stresstest som konkret visade vilken situation utsatta människor befinner sig i. För det första drabbades de av arbetslöshet och ekonomiska problem när de som inte kunde arbeta hemifrån till exempel permitterades. När familjens inkomst plötsligt sjönk och det inte fanns någon buffert påverkade det lätt alla familjemedlemmar, till exempel i form av problem med den fysiska och mentala hälsan.
De som tillhör de lägre inkomstklasserna hade inte heller nödvändigtvis samma möjligheter att arbeta på distans som de som arbetar med expertuppgifter, vilket ökade den direkta exponeringen för coronaviruset.
– Och eftersom den allmänna sjukligheten överlag är större i de lägre socioekonomiska grupperna än de högre, är också risken för en svårare coronavirusinfektion och komplikationer högre.