För sju år sedan åkte biologen Tomas Roslin till Grönland på jakt efter ett så enkelt insektsamhälle som möjligt. Avsikten var att undersöka näringsvävarnas struktur under verkliga förhållanden.
– Ju större artmångfald, desto lättare förlorar man överblicken över hur dessa arter växelverkar med varandra, säger Roslin som arbetar som universitetslektor på Campus Vik.
Några år senare fick Roslin med sig experten på parasitsteklar Gergely Várkonyi. Då inriktade de sig på fjärilarna i nordöstra Grönland och deras parasiter.
Vanligtvis brukar man undersöka motsvarande relationer mellan parasit och värd genom att föda upp fjärilslarver i burk. Sedan väntar man tills eventuella parasiter inuti värdlarverna utvecklas till vuxna parasitsteklar eller flugor, som går att känna igen. Grönlandsstudien, som nyligen publicerades i tidskriften PNAS, visar emellertid att det finns betydligt fler kopplingar mellan insektsarterna än vad man har kunnat upptäcka med denna klassiska metod.
– Vi upptäckte till exempel att många rovinsekter utnyttjar fler värdar än vi trott, det vill säga de är mindre specialiserade än vi antagit, berättar forskningsrapportens huvudförfattare Helena Wirta som arbetar på Campus Vik.
Artspecifika streckkoder
De överraskande fynden kan förklaras av en ny teknik. Forskarna använder sig av så kallade DNA-streckkoder. Dessa koder är kännetecken som baserar sig på variationer i en specifik gen och som särskiljer olika arter från varandra.
– Vår uppfattning om hur en av världens enklaste näringsvävar är strukturerad förändrades totalt – och nu kan vi bara gissa vad som kommer att hända när vi synar andra miljöer med hjälp av samma exakta metod, säger Wirta.
Med hjälp av streckkoderna kunde forskarna identifiera också de allra minsta DNA-rester som en art hade lämnat i en annan.
– De tillät oss att hitta halvvuxna parasiter inuti fjärilslarver. Och ur maginnehållet på en vuxen parasit kunde vi sluta oss till vad den hade ätit som larv, berättar Roslin.
Enligt Várkonyi innehåller så gott som alla näringsvävar vissa rovdjur som är speciellt svåra att upptäcka. De nya metoderna är speciellt lämpade för att hitta dessa doldisar.
Läs insektens levnadshistoria!
Hela begreppet DNA-streckkod introducerades av Paul Hebert för ett decennium sedan, och nu deltog Hebert i Grönlandsprojektet tillsammans med Roslin, Wirta och andra forskare.
– Jag är övertygad om att den här tekniken kommer att revolutionera vår förståelse av hur naturen fungerar, säger Hebert.
– Kanske kommer vi redan om några år att kunna ta vilken insekt som helst och avläsa DNA-sekvenserna för alla andra kryp den har kommit i kontakt med under sitt liv. Och om vi lyckas utreda ett kryps hela interaktionshistoria, ja då kan vi bestämma hur ekologiska interaktioner är strukturerade med en aldrig tidigare skådad exakthet.
Helena Wirta talar om näringsvävar på universitetets arktiska kväll på Tankehörnan den 29 januari. Vi hör också tre andra experter på arktiska områden: professor Veli-Pekka Salonen som forskar i is och klimatförändring vid Institutionen för geovetenskaper och geografi vid Helsingfors universitet, och professorerna Bruce Forbes och Florian Stammler vid Arktiska centret vid Lapplands universitet som talar om de arktiska folken.