I en undersökning som genomfördes vid Helsingfors universitet utreddes hurdana djurskyddsbrott som begås i Finland och vilka motiveringar de åtalade ger för att försvara sina handlingar. Doktorand Elli Valtonen vid Veterinärmedicinska fakulteten gick för sin undersökning igenom 1 443 domar från tingsrätten om djurskyddsbrott eller djurskyddsförseelser i Fastlandsfinland under perioden 2011–2021. Ungefär en tredjedel av brotten riktade sig mot produktionsdjur, resten mot sällskapsdjur.
Produktionsdjursägarna åberopade svåra förhållanden
Tingsrätterna ansåg brotten mot produktionsdjur i genomsnitt vara allvarligare än brotten mot sällskapsdjur. Brotten mot produktionsdjur pågick vanligen under en längre tid, berörde ett större antal djur och ledde oftare till att djur dog. En klar majoritet av dem som anklagades för brott mot produktionsdjur var män. I fråga om brott mot sällskapsdjur var drygt hälften av de åtalade män.
– De åtalade gav oftare förklaringar till brott som riktades mot produktionsdjur. Största delen av de åtalade åberopade svåra omständigheter, såsom skilsmässa, stor arbetsbörda, ekonomiska problem eller utmanande väderförhållanden. Nästan hälften av dem ansåg att deras handlingar inte hade orsakat djuren skada. Mer än en tredjedel anklagade tillsynsmyndigheterna för bristande yrkesskicklighet eller oprofessionellt beteende. En del upplevde att ekonomiska skulder förhindrade dem från att upphöra med djurhållningen, berättar Valtonen.
I våld mot sällskapsdjur skyllde de åtalade ofta på djurets beteende
Djurskyddsbrott som inbegriper våld riktade sig ofta mot sällskapsdjur. De som stod åtalade för denna typ av brott erkände oftare vad de gjort och erbjöd färre förklaringar än andra åtalade i studien. Nästan hälften av de åtalade motiverade sina handlingar med djurets beteende, till exempel att de måste skola djuret eller straffa det för oönskat beteende. Andra motiveringar var skador, berusning, sjukdom och självförsvar. Domarna mildrade ändå ofta brottsrubriceringarna eller förkastade åtalen.
Av de brott som riktade sig mot sällskapsdjur var 12 procent sådana där förövaren skötte ett stort antal djur. Förövarna åberopade ofta svåra livssituationer och anklagade myndigheterna för förföljelse och okunskap. Dessa åtalade hävdade också oftare än andra att djurens skötsel hade varit någon annans ansvar. De drog sig vanligen till minnes att det var partnern som borde ha skött djuren.
Lyssna på förklaringarna och stärka myndighetssamarbetet
Hur de som åtalas för djurskyddsbrott motiverar sina handlingar eller bedyrar sin oskuld är enligt Valtonen av betydelse för hur vi kan ta itu med brotten och förebygga dem. Valtonen anser att det är viktigt att stärka och utveckla samarbetet mellan myndigheterna, för att kunna ta tag i problemen på ett effektivt sätt innan de orsakar stort lidande för djuren och förövarna.
– Vi får inte se mellan fingrarna om djur behandlas illa, eftersom produktionsdjur och husdjur är helt beroende av oss människor. Producenter och myndigheter måste samarbeta för att försäkra sig om att vanskötta produktionsdjur inte hålls bara för att producenten betalas stöd enligt antal djur. De som patologiskt samlar på sig djur måste få hjälp också av social- och hälsovården, så att problemet inte sköts genom att bara avlägsna tiotals hundar och katter från lägenheten om och om igen, säger Valtonen.
Ursprunglig artikel:
Valtonen E, Hänninen L, Valros A, Koskela T. Neutralisation techniques used by defendants charged with animal welfare offences in Finland. Animal Welfare. 2024;33:e33. doi:10.1017/awf.2024.32
Mer information:
Elli Valtonen
elli-marja.valtonen@helsinki.fi