Sedan den tidiga våren 2022 har cirka sex tusen ukrainska barn i förskole- och grundskoleåldern anlänt till de finländska skolorna. I och med nykomlingarna har antalet skolelever som talar finska som andraspråk ökat med mer än tio procent. Eleverna behöver stöd för att integreras i skolan och därmed i samhället redan från första början.
Sättet på vilket invandrareleverna inleder sin skolstig beror på kommunen. Kommunen kan välja att först ordna förberedande undervisning som omfattar ett kalenderår. Då kan det för eleverna grundas separata grupper inom den förberedande undervisningen, eller också kan de nyanlända direkt placeras i klasser inom den allmänna undervisningen, dock så att de får stöd.
– Mellan dessa ytterligheter finns det även andra välfungerande sätt. I varje fall ska de nyanlända eleverna redan under sina första skoldagar få vara med i en finsktalande kamratgrupp, om vi vill att de snabbt ska lära sig vardagsspråket. Socialiseringen väntar inte – den börjar direkt, säger äldre universitetslektor Maria Ahlholm från Pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet.
Modeller och material behövs för den förberedande undervisningen
Läraren för den förberedande klassen har ett stort ansvar. Ansvaret blir inte mindre av att lärarna i de förberedande klasserna ofta är personer utanför skolan som inte har lärarbehörighet.
– Därför förblir deras koppling till skolan ofta alltför svag, vilket i sin tur gör det svårt för dem att hjälpa eleverna att skapa band till skolan.
På många ställen hör det till uppgifterna för den förberedande klassens lärare att intervjua invandrareleven innan undervisningen börjar. I Sverige utreds elevens språkkunskaper och kunnande genom en omfattande och enhetlig kartläggning, men motsvarande system finns inte i Finland. Hos oss har det inte heller producerats något enhetligt stödmaterial för den förberedande undervisningen.
I de djupgående intervjuer som doktorand Tatsiana Shestunova gjort har det vidare kommit fram att det är svårt för en lärare inom den förberedande undervisningen att hålla sig enbart inom pedagogikens område.
– För en invandrarfamilj är läraren ofta den närmsta kontakten till myndigheterna, vilket gör att arbetet lätt får drag av socialt arbete. En lärare inom den förberedande undervisningen har dock inte förutsättningar för sådant arbete, i synnerhet om hen är obehörig, konstaterar Maria Ahlholm.
En stark grund för språket borde skapas redan i den förberedande undervisningen
I den ideala modellen för den förberedande undervisningen som Maria Ahlholm utformat skulle alla nykomlingar i grundskoleålder börja skolan i den allmänna undervisningen, i grupper på högst 20 elever.
– Tanken är att behöriga lärare med starka band till skolsamfundet hela tiden skulle ha en skolgångshandledare som stöd. Med hjälp av handledaren skulle man under skoldagen kunna skapa spelliknande situationer under fria former där alla elever under handledning har möjlighet till trygg interaktion på finska.
An efter som eleverna börjar känna sig själv som en del av den allmänna undervisningsgruppen och skolsamfundet, utökas stödet till läraren. Samtidigt skulle man övergå till krävande ämnesområdesspecifika studieuppgifter i enlighet med läroplanen. Då räcker inte kamratmodellen, utan utöver läraren behövs resurslärare och klinikundervisning. Man skulle satsa på inlärningen av svåra begrepp genom att anlita proffs.
– Dessutom vore det bra om vi som stöd som lärarna åtminstone i flerspråkighetsfrågor skulle ha konstruktiva pedagogiska observatörer eller andra som står vid lärarens sida. Jag tror att lärarna nog skulle välkomna sådan hjälp, menar Maria Ahlholm.
Valet av nivån för undervisning i finska kräver noggrannhet
Barn och unga som flyttat till Finland fördjupar sig i det finska språket genom F2-undervisningen, det vill säga finska som andraspråk och litteratur. Vid behov kan också sådana elever få F2-undervisning som är födda i Finland och talar annat än finska, svenska eller samiska som sitt modersmål eller som har en flerspråkig bakgrund.
Beslutet om placering i F2-undervisning kan i utgångsläget fattas utifrån det modersmål som antecknats i befolkningsregistret. Det registrerade modersmålet säger dock inget om nivån på elevens kunskaper i finska. Felbedömningar kan alltså uppstå om man stirrar sig blind på det språk som registrerats som modersmål.
– Till exempel har det hänt att ett helt tvåspråkigt barn med en finskspråkig mamma och en marockansk pappa har placerats i F2-undervisning under hela låg- och högstadiet, eftersom arabiska registrerats som barnets modersmål. Att använda det registrerade modersmålet som grund för valet av undervisningsnivå leder i värsta fall framtidens Silvia Hosseinis till att spendera tid med lättlästa böcker, när de istället borde läsa tjocka böcker och utveckla sitt eget uttryck, konstaterar Maria Ahlholm.
I praktiken sker F2-undervisningen ofta samtidigt, i samma rum, enligt samma teman och under ledning av samma lärare som den övriga undervisningen i det finska språket och litteraturen. Skillnaden ligger i valet av uppgifter och läsning samt i bedömningen, och den borde också synas i mängden handledning.
En kompetent lärare i finska kan bedöma när det är bra att uppmuntra en elev till att byta från F2 till lärokursen finska och litteratur.
– För en elev i högstadiet är det inte helt lätt att byta, eftersom det leder till längre texter, striktare bedömning och sämre vitsord på betyget. Många tidigare F2-elever som nu är vuxna tycker ändå att en bra lärare i finska är en krävande lärare, säger Ahlholm.